Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Punkt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
613
Puré-Purp
614
styrka, som P. sedermera knappast öfverträffade. Han
skref vidare musik till Drydens sorgespel Tyrannic
love m. fl. samt 1690 operan Dioclesian och 1691
sin förnämsta dramatisk-musikaliska skapelse, King
Arthur (tryckt 1843), till text af Dryden. Härtill
anslöto sig operan The fairy queen (till ämne från
Shaksperes "En midsommarnattsdröm"; operan tryckt
1903) och musiken till Lees The massacre of Paris,
Drydens Amphitryon, d’Urfeys Don Quixote samt en stor
mängd andra. I afseende på stilen företer hans musik
ansenlig inverkan från de samtida italienarna. Ett
rikt urval ur hans kompositioner för scenen finnes
uti A collection of ayres composed for the theatre
(1697). Många af hans sånger finnas också i
"Orpheus britannicus", som hans änka utgaf i 2
bd 1698—1702. Högre konstnärligt värde ega hans
kompositioner för kyrkan, om de än voro mindre
epokgörande, en egenskap, som man måste tillerkänna
hans skapelser för scenen, alldenstund P. grundlade
en nationell opera, som dock snart undanträngdes
af den italienska. Hans kyrkomusik hade, såväl
genom körsatsernas verkningsfulla bredd som genom
ariornas melodiska friskhet, betydligt inflytande
på Händels kompositionssätt, sedan denne 1712
bosatt sig i London. Uti "Purcell’s sacred music"
(1829—32) finnes samlad största delen af hans
kompositioner för kyrkan, utgörande "Anthems"
med orkester eller orgel, hymner, psalmer, kanon
m. m. Dit hör hans största verk, ett åttastämmigt
Te Deum and Jubilate (1694). Af kammarmusik skref
han 10 stråkkvartetter, ofvannämnda triosonater och
Lessons for the harpsichords or spinnet (1696). Det
var en förvånande stor produktivitet, som P. under
sin korta lifstid utvecklade. Han fick sin graf
under orgeln i Westminster abbey. Sedan 1878 utges af
"Purcell society" i London en samlad upplaga af P:s
verk. Biogr. af Cummings (1882; 2:a uppl. 1899).
(E. F—t.)
Puré (fr. purée), soppa, kokt på ärter, ärtskockor,
höns, kräftor e. d. och från hvilken de fasta
beståndsdelarna frånsilats; potatis eller andra
grönsaker (eller frukter) i form af mos.
Purée [pyrē], fr. 1. Se Puré. – 2. Kem.,
"indiskt gult" (fr. jaune indien), ett till
målarfärg användt färgstoft från Ostindien och
Kina, som kommer i handeln i form af brunaktiga
massor med myskartad lukt. Det lär framställas af
urinen från kameler, som utfodrats med mangroveblad,
och innehåller magnesiumsalter af euxanthinsyran.
2. P. T. C.*
Purga, benämning på snöstorm i norra Sibirien.
Purga’ntia (af lat. purgāre, rensa), Remēdia
purgantia. Se Afförande medel.
Purgatīn 1. Purgatōl, farm. med., ett
afföringsmedel, framställdt efter mönster af
de verksamma beståndsdelarna i senna, rabarber,
frangula m. fl. Det utgöres af en ättiksyre-eter
af antrapurpurin (ett trioxi-antrakinon),
antrapurpurindiacetat. Medlet är ett gult, i vatten
olösligt pulver, som i doser af 0,5 till 2 gr. utan
smärtor ger grötlika afföringar på 10—12 timmar. Efter
användning af purgatin färgas urinen röd. Purgatinet
har ej fått någon större betydelse som läkemedel, men
har sitt intresse som ett lyckadt försök att med konst
efterlikna de i naturen förekommande afföringsmedlen.
C. G. S.
Purgatōl, farm. med. Se Purgatin.
Purgatorio [porgatåriå; it., "Skärselden"], titeln
på 2:a delen af Dantes dikt "La divina commedia"
(se Dante Alighieri).
Purgatōrium, lat., skärselden.
Purgēn, kem. farm., ett mycket annonseradt och ganska
spridt afföringsmedel, som ges i form af kakor
(tabletter) om 5 till 50 cg. Medlet är identiskt
med färgämnet fenolftalein (se d. o.). Det är nog
i tillräcklig dos vanligen verksamt, men har ibland
orsakat koliksmärtor och njurinflammation, hvarför
varning höjts mot detsamma. C. G. S.
Purgēra (lat. purgāre, rensa, rena), ur
matsmältningskanalen rensa bort otjänligt innehåll
genom användande af s. k. purgantia l. laxantia,
d. v. s. afförande medel (se d. o.). Genom purgering
(laxering) framkallas ett ökadt blodtillflöde till
bukhålans organ, särskildt tarmkanalen, och därigenom
kan blodet afledas från andra kroppsdelar, såsom
hufvudet, lungorna etc., åt hvilka håll blodträngning
(kongestion) af en eller annan anledning
uppstått. Häri ligger den ofta hälsobringande verkan
af ett förståndigt användt afförande medel i början
af vissa infektionssjukdomar. Jfr Katharsis 3, Lavemang
och Laxera. O. T. S.*
Purgērnötter, bot. Se Iatropha.
Purgoldt, Christopher Heinrich Edler von,
fortifikationsofficer, medföljde 1678—79 som
volontär och underkonduktör Henrik Horns livländska
undsättningsexpedition till Preussen och blef
1682 löjtnant i Pernau, men tilläts redan 1687 gå
i staden Rigas tjänst som ingenjör och fick 1692
konfirmation på stadsingenjörsbefattningen.
1699—1700 och 1709—10 ledde han med skicklighet staden
Rigas förstärkningsarbeten samt deltog med utmärkelse
i försvaret mot ryssarna; men efter stadens fall
synes han ha gått i rysk tjänst. Födelse-och dödsår
äro okända. L. W:son M.
Puri [purī’], P. Jagannath, hufvudstad i ett
distrikt med samma namn (6,472 kvkm., 1,023,402
inv. 1911) i divisionen Orissa i Brittiska Indien,
ligger vid en af Mahanadis sydligaste mynningsarmar
i Bengaliska viken. 39,686 inv. (1911). Det är en af
Indiens berömdaste vallfärdsorter, enär där finnes
det stora tempel, som är invigdt åt Jagannath (se
d. o. med fig.). P. har ett mycket osundt klimat,
med en årsnederbörd af 148 cm. (J. F. N.)
Purifiera (lat. purificāre, rensa, rena), rena,
luttra, skira. — Purificatōrium, i katolska kyrkan
den linneduk, hvarmed kalken aftorkas vid nattvarden.
Purifikatiōn. Se Ablution.
Purim (Purim-festen) skall enligt
Esters bok (se d. o.) ha uppkommit till minne af
judarnas räddning undan Hamans ondskefulla planer,
genom drottning Ester. Det första direkta beviset
på festens firande förekommer i 2 Makk. 15: 36; den
torde ha uppkommit någon tid före Esters bok bland
judarna i östern (i 3:e årh.). Om dess ursprung
äro meningarna delade, i det att några tänka på
ett babyloniskt, andra på ett persiskt inflytande. I
Esters bok förklaras dess uppkomst af pūr, plur. pūrīm
(lott), jfr kap. 3: 7; 9: 23 ff. Den firades enligt
dessa ställen 14:e och 15:e Adar (mars), icke genom
något slags gudstjänst, utan som en glädjefest. Se
vidare de nyare kommentarerna till Esters bok.
E. S—e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
