- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
605-606

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pungdjuren ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

större afdelningar, doáb (af do, två, och áb,
vatten), d. v. s. trakter mellan två sammanflytande
floder, nämligen Sind Sagar mellan Indus och Jhelam,
Jech mellan Jhelam och Chenab, Rechna mellan
Chenab och Ravi, Bari mellan Ravi och den förenade
Bias-Sutlej, Jalandhar mellan Bias och Sutlej. Landet
är till större delen en alluvialslätt. Norra
delen består af fruktbara, sorgfälligt odlade,
till en del äfven skogbärande terrasser och dalar
vid foten af Himalaya. På slättlandet är jorden
mycket bördig, så långt bevattningen genom de
periodiska öfversvämningarna och kanalerna räcker;
på andra ställen består den af betesmarker, delvis
t. o. m. af torr sand- och stenöken. Mellan Jhelam och
Indus samt v. om sistnämnda flod går i öst–västlig
riktning en kedja af saltberg (Salt range), som
innehålla outtömliga saltlager, hvilka bearbetats
i århundraden. Utom salt har P. få mineraliska
produkter. Kalksten brytes vid Chenab och på några
andra ställen; stora alunlager finnas vid Kalabagh vid
Indus och något stenkol i Salt range. Äfven petroleum
har anträffats i mindre mängder på åtskilliga
ställen. Provinsen är företrädesvis ett jordbruksland,
men skördarna äro till följd af ringa nederbörd
beroende af de stora och många bevattningskanaler,
som anlagts redan af de muhammedanske härskarna och
fortfarande anläggas. Enligt officiell uppgift voro
1912 44,330 kvkm. (1/8 af hela prov.) befruktade genom
kanaler. Liksom i andra delar af Indien erhåller man i
allmänhet två skördar om året. Hvete är hufvudsädet,
och däraf, liksom af ris och oljeväxter, är exporten
i stigande. Tebusken, tobak, bomull, sockerröret och
indigo odlas med framgång. Fruktbarast är slätten
ö. om Lahore.

Industrien består hufvudsakligen i hemslöjd och räknar
blott ett fåtal större fabriker. Bomullsindustrien
sysselsätter omkr. 1 mill. arbetare, men den mest
blomstrande grenen är ylleindustrien i Amritsar,
Gurdaspur m. fl.; äfven bearbetning af trä, järn,
guld, silfver och läder; i sidenväfning och i
tillverkning af schalar är denna hemslöjd högt
utvecklad. De viktigaste handelsstäderna äro Lahore,
Amritsar, Multan, Ambala och Delhi. Järnvägarna
hade 1912 en längd af 4,215 km. – Invånarnas antal
i det omedelbara området steg 1911 till 19,974,956
och i vasallstaterna till 4,212,794 pers., således
inalles till 24.187,750 pers., till följd af pest
och hungersnöd en minskning sedan 1901 på nära
567,000 pers. 12,3 mill. äro muhammedaner, 8,7
mill. hinduer och 199,751 kristna. P:s befolkning är
mer blandad än någon annan landsdels, helt naturligt,
då i regel främmande inkräktare först infallit
där. Öfver 5 mill. äro jater (se d. o.); af stor
betydelse äro äfven khatri, hvilka ha all handel
i sina händer; vidare sikherna, som äro nära 2,9
mill., af hvilka nära 800,000 bo i tributstaterna,
m. fl. Det viktigaste språket är punjabi, som talas
af 3/4 af befolkningen, därnäst hindustani och
hindi, som användas af omkr. 4 mill. Andra språk
äro mer eller mindre lokala, såsom jatki, dogri,
pasari, pašto, balutsji och sindi. Det officiella
språket är hindustani, och på detta utges de flesta
böcker och tidningar. – Förvaltningen ledes af en
lieutenant-governor, som residerar i Lahore. 1897
infördes ett lagstiftande råd (legislative council)
af 26 medlemmar, 16 utnämnda (däraf 10 officiella), 8 valda
och 2 extra ledamöter (experter). Provinsen är delad
i 5 divisioner: Delhi, Lahore, Jalandhar, Rawalpindi
och Multan, delade på 30 distrikt. De största af
vasallstaterna äro Patiala, Bahawalpur, Jind, Nabha,
Kapurthala, Mandi, Nahan (Sirmur) och Chamba.

För den allmänna säkerheten sörjer en polisstyrka
af omkr. 20,000 man, hvarförutom en del af bengaliska
armén (omkr. 34,000 man) är förlagd inom provinsen. –
Statsinkomsterna stego 1911–12 till 76,94
mill. rupier, hvaraf 28,97 mill. i grundskatt. –
Undervisningsanstalterna äro dels underhållna af
staten, dels privata. Till det förra slaget, som
1911–12 voro 4,493 med inalles 316,167 lärjungar,
hörde först ett 1882 i Lahore inrättadt Punjab
university, vidare 10 colleges, omkr. 300 sekundära
skolor, folkskolor m. m. De enskilda anstalterna voro
2,918 med tillhopa 64,946 lärjungar. Det allmännas
utgifter för undervisningen stego till 457,661 pd
st. På inhemskt språk utgåfvos 1911 190 tidningar i
P. Hufvudstad är Lahore. – Vid landets öfvergång i
engelsk besittning 1849 insattes en särskild styrelse,
bestående af 3 personer. 1853 utnämndes en "chief
commissioner" som högste styresman, och denne erhöll
1859 rang af viceguvernör, samtidigt med att Delhi
skildes från Nordvästprovinserna och förenades med P.
J. F. N.

Punjabi [pandʃ̇ā’bi], eng. Se Panjabi.

Punjab university [pandʃ̇ā’b jōnivə̄’siti], i
Lahore, har utvecklats ur det 1869 grundlagda
P. university college och blef 1882 universitet. Det
har 5 fakulteter, men skiljer sig från de andra
indiska universiteten däri, att det ej blott är
examensanstalt, utan äfven meddelar undervisning,
i de därmed förenade Oriental college och University
law college.

Punje’tter (fr. poignet, eg. handlofve), detsamma
som plöröser (se d. o. 1).

Punkah [pa^ka], anglo-indiskt ord (af hindost. pankha,
solfjäder), nyttjas af engelsmännen om en stor fläkt,
fäst i taket, använd vid hetta och skött af en infödd
punkah-boy, punkaman. Araberna kände dess användning
redan på 900-talet, men i allmänt bruk kom den ej
förrän mot slutet af 1700-talet. Till drifvande
af större punkahs i offentliga byggnader användes
numera elektricitet.

Punkaharju [po^kaharjo], en för sin naturskönhet
mycket prisad, omkr. 7 km. lång och endast 18-71
m. bred, skogbevuxen sandås, som i riktning från
n. v. till s. ö. går öfver Puruvesi sjö i S:t
Michels län, Finland. Från hvardera stranden skiljes
åsen genom smala sund: i n. genom Tuu-nansalmi, i
s. genom Punkasalmi, genom hvilka sund den af åsen
i två delar åtskilda Puruvesi sammanhänger. Utmed
åsen går allmänna landsvägen från Nyslott till
Sordavala och Kexholms-trakten som öfver en naturlig
bro. För sin egendomliga naturformation och sina
hänförande utsikter besökes P. årligen af tusentals
resande. A. G. F.

Punkalaitio [po’i}-]. Se Pungalaitio.

Punkasalmi [po’ri-]. Se Punkaharju.

Punkt (lat. pu’nctum, se d. o.). 1. Stycke, afdelning,
artikel, paragraf, led i en bevisföring; ställe,
ort; tillstånd, belägenhet. - 2. Boktr., enheten för
stilkägelns beräkning, efter det franska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:59:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free