Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Pugatjev ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han lämpade sig mera att utföra hvad andra
befallt. Men han var en synnerligen duktig sjöman,
en utmärkt fartygschef, lugn och rådig i faran. Dessa
egenskaper, hans ärelystnad, hans städse visade
nit och driftighet i tjänsten, i förening med för
honom lyckliga omständigheter såsom äldre dugligare
kamraters afskedstagande m. m. kunna
Generalamiral Pukes sarkofag, gjord af timmer från
linjeskeppet "Dristigheten". (Familjegrafkapellet å
Sjöholm, Blekinge.)
förklara hans höga befordran. P. erhöll adlig
värdighet 1797 (då han antog namnet af Puke),
friherrlig 1809 (då han ånyo kallade sig endast Puke)
och greflig 1814. Af hans 3 söner var den äldste,
Johan Karl (f. 1795, d. 1847 som öfverste för
Lifgardet till häst), 1827-31 förste direktör vid
K. M:ts hofkapell och spektakler. Med den yngste,
Folke Magnus (f. 1797, konteramiral och
chef för Förvaltningen af sjöärendena 1852), utdog
P:s ätt på svärdssidan 1857. 1 o.2. P.O.Bm.*
Pukeberg, glasbruk i Madesjö socken, Kalmar län,
tillhörigt A.-b. Arvid Böhlmarks lampfabrik, som
där drifver tillverkning af lampglas, kupor, oljehus
m. m. 13/18 mtl jordbruksfastighet, tax. till 32,000
kr., glasbruket 181,700 kr. (1913).
Pukhvete, bot. Se Melampyrum.
Pukkila [po’-], imperiellt pastorat af 3:e
kl., Finland, Helsinge härad och Mäntsälä
domsaga, Borgå stift och domprosten. Areal
146 kvkm. 2,188 inv. (1910), finsktalande.
A. G. F.
Puktörne, bot. Se Ononis.
Pul. 1. Etnol. Se Fulbe. - 2. Myntv. Se Chiva.
Pulang (fr. poulan), insats i kortspel ("pullan").
Pulaski, Kasimir, polsk krigare, f. 4 mars 1748
i Podolien, d. 11 okt. 1779 i Savannah, deltog
1768 jämte sin fader i konfederationen i Bar,
stred under de närmast följande åren mot ryssarna
och måste efter Polens första delning (1772) gå i
landsflykt, öfver Turkiet kom han till Frankrike,
där han af Benjamin Franklin förmåddes att gå i de
upproriska nordamerikanska koloniernas tjänst. P. kom
1777 öfver till Amerika, anställdes i Washingtons
stab och blef snart brigadgeneral. I spetsen för
den s. k. "P:s legion", bestående af lansiärer,
lätt infanteri, engelska krigsfångar och desertörer
från engelska armén, deltog han (maj 1779) tappert
i försvaret af Charleston och blef vid stormningen
af Savannah (9 okt. s. å.) dödligt sårad. Ett
monument öfver P. i Savannah aftäcktes 1855.
V. S-g.
Putawy. Se Novoalexandrija.
Pulcheria, dotter till den östromerske kejsaren
Arcadius och syster till kejsar Theodosius II, blef
414 e. Kr., vid omkr. femton års ålder, upphöjd till
"Augusta" och regent jämte sin broder. Det var hon,
som lät föranstalta den lagsamling, som kallas
Codex Theodosianus. I nära 40 år, eller till sin
död, 453, utöfvade hon i själfva verket styrelsen
öfver östromerska riket. Sitt lif inrättade hon
nästan till likhet med en nunnas och egnade sig åt
gudaktighetsöfningar, men på samma gång handhade
hon med klokhet och kraft regeringsärendena. Efter
Theodosius’ död, 450, gaf hon sin hand åt Marcianus,
som därigenom kom på tronen och öfverlefde henne
några år. Den ortodoxa kyrkan ärar henne som helgon.
R. Tdh. (J. C.)
Pulci [po’ltji], namn på tre italienska skalder,
som voro nästan jämnåriga bröder och tillhörde en
urgammal adelssläkt samt lefde via medicéernas
hof i Florens, men om hvilkas lefnadsöden i
öfrigt man intet känner. - 1. Luca P., f. 1431,
d. 1470, besjöng på ottave rime samma tornering
som Poliziano (se denne) och författade därjämte
den mytologiska herdedikten Driadeo d’amore (1479),
Epistole eroiche (de äldsta heroiderna på italienska)
samt riddarepopén Ciriffo calvaneo, en blandning
af allvar och lustigheter, hedniskt och kristet,
öfverdrifna äfventyr och gäckeri. - 2. Luigi
P., f. 1432, d. 1484, förtrogen vän till Lorenzo de’
Medici och Poliziano, vann ett berömdt namn genom sitt
romantisk-komiska epos Il Morgante maggiore (1481,
flera uppl.), i 28 sånger på ottave rime. Dikten,
hvars hufvudpersoner äro Roland och hans vapendragare
jätten Morgante, rör sig kring paladinernas strider
mot sarasenerna, hvarjämte Haimonsbarnen och andra
(äfven keltiska) sagor äro inflätade. Tonen är nästan
genomgående ironisk och parodierande; det tyckes,
som om P. velat ge de italienska versromanerna ett
dråpslag, liknande det som Cervantes sedermera
tillfogade riddarromanerna på prosa. Det gamla
toskanska folkspråket framträder synnerligen rent i
detta epos. Se Einstein, "L. P." (1902). - 3. Bernardo
P., f. 1438, d. 1488, öfversatte Vergilius’
"Bucolica" (1481) och skref själf idyller m. m.
Pulcinella [poltji-]. Se Polichinell.
Pulex, zool. Se Loppor.
Pulgar [polga’r], Hernando del, spansk
krönikeskrifvare, f. 1436 (?), d. 1492, skref
efter mönstret af Pérez de Guzman (se d. o.) Claros
varones de Castilla, ett lysande porträttgalleri
i tjugufyra biografier. På uppdrag af drottning
Isabella, hvars sekreterare P. var, skref han
Crónica de los reyes catolicos, som är full af
krypande smicker, ehuru framställningssättet icke
saknar charm. P. var närvarande vid belägringen af
Granada, som gaf honom stoff till Relaciones de los
reyes moros de Granada. Af P:s öfriga arbeten må
nämnas El comentario de coplas de Mingo Revulgo, en
dialog i pastoral stil, och Letras till drottningen
och andra högheter. P:s arbeten finnas i många
upplagor och i Rivadeneiras "Biblioteca de autores
espanoles", bd 13 och 70. P. är intagen i Spanska
akademiens "Catálogo de autoridades de la lengua".
Ad. H-n.
Pulicaria Gærtn., Loppört, bot., farm., ett Inuia
närstående örtsläkte inom fam. Compositæ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:59:06 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0304.html
