Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psykroklini ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
535
Pteromalus-Pterosauria
536
som sedan gammalt betraktats som parasit på
fjärilpuppor, ur hvilka den ofta kläckes i
stor mängd, egentligen vara hyperparasit på de
i dessa puppor parasiterande små Apanteles-
och Microgaster-arterna af Braconidernas
grupp. Arterna af släktet Torymus parasitera ofta på
gallsteklar. Särskildt kan nämnas den lilla guldgröna,
på sömntornstekeln (se Gallsteklar) parasiterande
Torymus bede-guaris. Chalcis minuta är parasit på
fjärils- och fluglarver samt myrlejon, Diomorus
armatus på rof-steklar, som bo i växtstjälkar,
Tridymus aphidum på bladlöss, Podagrion på ägg af
bönsyrsan. Mo-nodontomerus nitidus parasiterar dels
på larverna af murarbin (se M e g a c h i l i n se)
och andra solitära biarter, dels på de hos dessa
parasiterande bin af släktet Stelis. På de nämnda
murarbina parasiterar äfven en annan chalcidid,
Leucospis gi-gas, hvilken visar exempel på samma
slags hyper-metamorfos, som beskrifvits för
guldsteklar. Larven på första stadiet är nämligen
smärt och rörlig och vandrar i detta skick omkring
i bicellen för att utrota där möjligen befintliga
rivaler af sin egen art och först därefter slå sig
till ro för att i en mycket otympligare gestalt
äta på bilarven, som endast räcker till uppehälle
för en enda parasit. Denna parasit hemsökes i sin
tur af en annan parasitisk chalcidid, Melitobia
acasta, hvars hanne, som har rudimentära vingar
och ögon samt är blekt färgad, stannar kvar inom
det urätna värddjurets skinn, där parningen eger
rum, hvarefter de bevingade honorna flyga ut för
att uppsöka nya värddjur. - Eucyrtus (Ageniaspis)
fuscicollis och Li-tomastix truncatella lägga sina
ägg i fjärilägg, som ej dödas däraf, utan utvecklas
till larver, i hvilka sålunda parasitstekelns ägg
befinner sig. Detta senare visar den öfverraskande
egendomligheten att så att säga fortplanta sig redan
i äggstadiet, enär det, i stället för att utvecklas
till en enda individ, ger upphof till hundratals,
hvilket plägar betecknas som polyembryoni. En sådan
polyembryoni har sedermera konstaterats hos flera
såväl chalcidider som proctotrupider. Den nämnda
Eucyrtus parasiterar bl. a. i äggen af benvedsmalen
(Hyponomeuta cognatella), Litomastix åter i äggen
af nattflyn. - Omkr. 8,000 arter af chalcidider äro
kända, men långt flera finnas helt säkert, fastän
deras ringa storlek och deras undangömda lefnadssätt
lägga stora hinder i vägen för studiet af gruppen. G-
A-z.
Pteromalus, zool. Se Pteromalidse.
Pte^omys, zool. Se Flygande ekorrar.
Pterona’rcys, zool. Se Sjösländor.
PteYonus, zool. Se Krusbärsstekeln.
PterophoYidae, zool. Se Fjädermott.
PterophyMlum Brongniart, palcobot., ett inom trias-
samt jurasystemet förekommande cykadofyt-
–––-WMlm«!uwmi>iivi-!^
Blad af Pterophyllum brevipenne. (J/4 nät. storl.)
släkte (se Cykadofyter), nvars blad äro regelbundet
delade i rätvinkligt utstående, smala, nästan
rektangulära, parallellnerviga flikar, som äro fästa
på bladspindelns sidor. Släktet grunda-
des på två bladaftryck från Hör i Skåne, hvilka dock
numera blifvit utbrutna och förda till Ano-mozamites.
A. G. N.
Ptero’poda, Fenfotingar, zool., en ordning bland
Gastropoda, bukfotingarna (se B l ö t d j u r,
sp. 825). Alla äro kristallklara, till ett pelagiskt
lefnadssätt anpassade snäckor. Foten är ombildad dels
till två stora åror, som vid simning röras upp och ned
som vingar, dels till ett ciliebärande bihang. Från
andra snäckor skilja P. sig också genom huf-vudets
förkrympta beskaffenhet. Mantelhåligheten ligger på
buksidan. De äro hermafroditer. Skalet erbjuder inom
denna ordning alla grader af tillbakabildning. De
lefva uteslutande i hafvet. I^e-
Pteropo^idae, zool. Se Flyghundar.
Pteropodinae, zool. Se Flyghundar.
PteYopus, zool. Se Flyghundar.
Pterosau7ria (af grek. ptero’n, vinge, och sau-rors,
ödla), Ornithosauria, Flygödlor, paleont., en utdöd
kräldjursgrupp med fågellikt yttre, som uppträdde
under triastiden och utvecklade en ganska stor
formrikedom under jura- och kritperioderna.
Rekonstruerad bild af en flygödla.
Flertalet af skelettets karaktärer hänvisar P. till
kräldjuren, fastän de ej förete närmare anslutning
till någon särskild kräldjursordning. Men därjämte
finnas andra delar, såsom skulderblad, bröstben,
delar af skallen, hjärnan (af hvilken senare man
kan göra sig en föreställning genom att taga
afgjutnin-gar af hjärnskålens inre) o. s. v.,
hvilka mest likna fåglarnas. Af särskildt intresse
är den parallella historiska utveckling flygödlor
och fåglar i några hänseenden uppvisa: de tidigast
uppträdande flyg-ödlorna äro liksom urfågeln (se
Archseopte-r y x) försedda med lång svans och
med tänder, medan de yngsta från kritperioden
liksom våra moderna fåglar ha kort svans,
hvarjämte näbbens hornslida har undanträngt och
ersatt tänderna (så hos släktet Pteranodon). Att
emellertid fåglarna ej utvecklats ur flygödlorna,
ådagalägges genom lemmarnas byggnad. Flyghuden,
som har bevarats på flera exemplar, tyckes ha haft
likhet med fläder-mössens, den uppbäres af det starkt
förlängda femte fingret och sträcker sig därifrån
till baklemmarna - alltså en flygapparat af helt
annat slag än fåglarnas. Baklemmarna bära tydlig
kräldjurs-prägel och ha, i motsats till förhållandet
hos fåglarna, ej ensamma kunnat uppbära kroppen, så
att flygödlorna vid klättring och gång äfven måst an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
