Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prästexamen - Prästfjärden. Se Mälaren, sp. 238 - Prästföreningar - Prästgård. Se Löneboställen - Prästgårdsbyggnad - Prästgäll, detsamma som pastorat (se d.o.) - Prästkappa. Se Mäss-skrud - Prästkodexen. Se Pentateuken, sp. 431 - Prästkodexen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betyg än godkänd i mer än två ämnen godkännes icke.
E. M. R.
Prästfjärden. Se Mälaren, sp. 238.
Prästföreningar, sammanslutningar mellan prästerskapet
inom ett visst land eller en viss landskyrka, ha småningom
uppstått i flera evangeliska länder, t. ex. Tyskland,
Danmark och äfven Sverige. Om Allmänna svenska
prästföreningen ("A. S. P.") se d. o.
J. T. B.
Prästgård. Se Löneboställen.
Prästgårdsbyggnad, förv., ett i landskapslagarna
stadgadt allmänt onus, som numera jäml. lag af 5 juni
1909 vid utdebiteringen fördelas på alla, som erlägga
kommunalutskylder, dock med undantag af dem, som
genom prästerskapets privilegier äro befriade.
Främmande trosbekännare, tillhörande församling,
som eger rätt till offentlig religionsöfning, deltaga endast
med hälften. I Skåne, hvars prästerskap eger gemensam
byggnadskassa, svarar nu pastoratet för de afgifter till
kassan, hvilka förut erlades af boställshafvare.
Delningsgrunden var på landsbygden t. o. m. 1885 det
oförmedlade mantalet och för dagsverken matlaget. I stad
utgjordes ifrågavarande onus t. o. m. 1859 enbart af dem,
som idkade borgerlig näring. Ang. antalet byggnader på
prästgård och deras beskaffenhet m. m. äro föreskrifter
meddelade i den ecklesiastika boställsordningen af
9 dec. 1910. Jfr Prästbol och Skånska prästerskapets
byggnadskassa.
Kbg.
Prästgäll, detsamma som pastorat (se d. o.).
Prästkappa. Se Mäss-skrud.
Prästkodexen. Se Pentateuken, sp. 431.
Prästkonferens. Se Konferens.
Prästkonventioner, Pastoraliekonventioner. Se
Prästlön.
Prästkrage. 1. Bot. Se Blomma och Chrysanthemum. –
2. Se Mäss-skrud.
Prästlöfte, den förpliktelse, som ordinandi vid
prästvigningen aflägga. I 1571 års kyrkoordning var
förpliktelseformeln enkelt affattad. Efter bejakandet af
fem frågor, om villigheten att åtaga sig prästämbetet, att
rätt förvalta det, att blifva vid Guds rena ord, att i sitt lif
ge ett godt exempel samt att söka skaffa lydnad och
hörsamhet mot öfverheten, följde löftet: "Allt detta
vill jag med Guds nåd och hjälp gärna göra". Detta
löfte ersattes genom 1686 års kyrkolag med en oformligt
vidlyftig ämbetsed, där hörsamheten mot öfverheten
särskildt betonades. Edsformuläret blef sedermera
betydligt förkortadt och omformuleradt. I samband med
afskaffandet af de många ämbetsederna under senare
delen af 1880-talet föreslogs också prästedens utbyte
mot ett löfte. En dylik förändring genomfördes genom
lag af 10 nov. 1893. Löftet får sin karaktär af de
föregående löftesfrågorna. 1894 års handbok fixerade
dem till fyra, nämligen rörande åtagandet af prästämbetet
samt dess rätta förvaltning, förblifvandet vid den rena
evangeliska läran, efterlefvandet af kyrkans lag och
tjänandet i församlingen samt ett föredömligt lif. Då
löftesfrågan om läran lätt kunde ge anledning till en
oevangelisk uppfattning af arten af bundenheten vid
kyrkans fixerade bekännelse, föreslog biskop G.
Billing vid 1903 års kyrkomöte en omformulering af
denna fråga. Genom k. cirk. af 11 mars 1904 blef den
nya formuleringen införd i hand-
boken. Den har följande lydelse: "Viljen I efter
bästa förstånd och samvete rent och klart förkunna
Guds ord, såsom det är oss gifvet i den heliga skrift
och såsom våra bekännelseskrifter därom vittna?"
E. M. R.
Prästlön. Prästerskapets inkomster ha af ålder utgjorts
af tiondeafgifter (se Tionde) jämte afkastning af
boställen och kronotiondeanslag samt åtskilliga e. o.
afgifter, bland hvilka märkas dels de s. k. tillagorna,
jura stolæ (se Jura, sp. 299), såsom likstol
(se d. o.), påskpenningar (se d. o.), afgifter vid lysning,
vigsel, barndop och kyrktagning, matskott (se d. o.)
m. fl., dels frivilliga gåfvor, offer (se d. o., kam.),
på de stora kyrkliga högtidsdagarna. K. förordn. 8
febr. 1681 utgör hufvudförfattningen på detta område.
Med hänsyn till de olägenheter och klagomål, som
nämnda aflöningssätt medförde, ingingos flerstädes
mellan församling och prästerskap frivilliga ackord
eller föreningar, s. k. löne- l. pastoralie-konventioner,
hvilka enligt författningar från början af 1800-talet
kunde stadfästas af K. M:t, vanligen för 25 eller 50 år.
Vid riksdagen 1859-60 antogos grunder för en
allmän lönereglering för prästerskapet, hvarefter
11 juli 1862 i ämnet utfärdades förordning, som l nov.
1872 efterföljdes af en förordning afseende de
territoriella församlingarna i Stockholm. Enligt dessa
förordningar skulle samtliga prästerskapets löner
regleras pastoratsvis genom länsvis tillsatta
löneregleringsnämnder (se d. o.), hvilkas förslag,
efter vederbörandes hörande, anmäldes till K. M:ts
pröfning. Sådan reglering skall gälla under 50 år
räknadt från l maj näst efter det K. M:ts beslut
meddelades. De första i enlighet härmed utfärdade
resolutionerna löpte till ända 1914, den sista upphör
1941. Församlingen åliggande tionde- och e. o.
afgifter skulle utbytas mot vissa bestämda afgifter,
som beräknades i persedlar att utgå efter tioårig
medelmarkegång, och endast till mindre del i penningar.
All betalning till prästerskapet för särskilda
förrättningar skulle upphöra. Afgifter, som af en
församling till dess prästerskap utgjordes, fingo ej
användas till aflönande af annan församlings präst,
hvaremot de inkomster, som grundade sig på
statsanslag i kontanta penningar, kronotionde och
hemmansräntor eller på arrenden för de af kronan
upplåtna stom- m. fl. hemman och lägenheter,
kunde från en till annan församling öfverflyttas. De
på grund af ofvannämnda förordningar meddelade
löneregleringarna för prästerskapet äro af ytterst
skiftande innehåll och ha, utom stundom betydande
växlingar i särskilda prästers löneinkomster under
olika år, medfört synnerligen stora ojämnheter i
afseende på såväl lönerna för präster inom olika
pastorat som ock skattskyldigheten för
församlingsmedlemmarna. Sålunda ha mångenstädes
arbetet och lönen kommit att stå i skarpt
missförhållande till hvarandra, hvartill orsaken ofta
varit, att till följd af inträffade förändringar de verkliga
löneinkomsterna i väsentlig mån antingen under-
eller öfverstigit de beräknade. Jordbruksfastigheter
och stundom vissa näringar äro afsevärdt hårdare
betungade än andra beskattningsföremål,
hvarförutom flerstädes vissa beskattningsföremål äro
alldeles fria från afgifter. Sedan med stöd af 1862 års
förordning och på grund af k. br. 14 febr.
1868 bildats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
