Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prudentius (Aurelius P. Clemens) - Prudentlig - Prudhomme, Sully. Se Sully-Prudhomme - Prudhommes, fr. - Prudhon, Pierre, fransk målare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
Prudentlig-Prud’hon
454
bekämpar han den hedniska
statsreligionen. Litteraturhistoriskt viktig är
Psychomachia, en allegorisk dikt om dygders och
lasters strid i människan. P:s framställning är
utmärkt af retorisk hållning. Hans uttryckssätt
är vårdadt och vackert; i sina lyriska stycken
påminner han om Horatius. Den metriska tekniken
är i det hela god. - Prudentius-forskaren
J. Bergman har på svenska tolkat en del af P:s
hymner i "Fornkristna hymner" (2:a uppl. 1895).
E. M. E.
Prudentlig (af lat. prudens, klok), småklok,
förnumstig ; smånätt, behändig.
Prudhomme [prydå’m], S u 11 y. Se S u 11 y-Prudhomme.
PrucPhommes [prydå’m], fr. (eg. hedersmän, kloka och
rättrådiga män), benämning på medlemmarna af conseil
de prud’hommes (se d. o.) i Frankrike och Belgien.
Prud’hon [pryda’], Pierre, fransk målare, f. 1758
i Cluny, Bourgogne, d. 1823 i Paris, var son till
en murare, fick sin uppfostran i ett kloster och en
gynnare i biskopen i Måcon, som lät honom studera
konst i Dijon. Vid 19 års ålder gifte han sig med
en simpel och trätgirig kvinna, och detta äktenskap
förbittrade hans lif under lång tid framåt. 1780
reste han till Paris, där han 1782 vann akademiens
Kompris. Sju år vistades han sedan i Italien. Hans
studier där gingo stick i stäf mot tidens smak; han
var långt ifrån okänslig för den antika skönheten,
men de mästare, som vunno hans hängifvenhet, voro
framför alla Correggio och Lionardo da Vinci. 1789
slog han sig ner i Paris, måste för sitt och familjens
lefvebröd teckna vinjetter och adresskort, måla på
konfektaskar och utföra billiga porträtt i miniatyr
eller pastell. Några år bodde han i en landsortsstad,
fick af förläggaren Didot uppdrag att illustrera
herdeidyllen Dafnis och Chloe, återvände till Paris
och fick beställning på en plafondmålnin^ för en
sal i slottet S:t Cloud med ett ämne i tidens smak,
Sanningen nedstigande från himlen, följd af Visheten
(1799, nu i Louvre). Sin första egentliga framgång
vann han vid 50 års ålder 1808 med allegorien
Rättvisan och Vedergällningen förföljande Brottet,
afsedd för Justi-
taflan visar en mördare flyende från sitt döda offer
undan de framsväfvande gudinnorna; se fig.). Samtidigt
utställde han Psyke buren af zefy-rerna (Louvre). Nu
fick P. beställningar från kejsarhuset; han målade det
känslofulla stora porträttet af kejsarinnan Josephine,
sittande i drömmande melankoli i parken vid Malmaison
(Louvre - ett utsökt bröstbildsporträtt af Josephine,
utfördt efter naturen, finnes på Hartford house vid
London). Han blef den nya kejsarinnan Marie-Louises
lärare i målning, utförde porträtt af henne, gjorde
ritningar till möbler - kejsarinnans toalett och
spegel, kejsarprinsens vagga m. m., allt i praktfull
empirestil - målade i formren antikiserad håll-
. ning Napoleons triumf och Allegori öfver kejsarens
giftermål (Louvre), försökte sig äfven på motiv
med rent historiskt innehåll, men bäst kom hans
personlighet till sin rätt i poetiska allegorier,
såsom Zefyr sväfvar öfver vattnet (1814), Venus och
Adonis (Wallacemuseet i London), Drömmen om lyckan
(Lille), Amor och Psyche och dylika motiv. Bland hans
porträtt äro flera af hög rang, prinsessan Elise,
Talleyrand (i Petit palais), G. Anthony stående
bredvid sin häst (Dijon) - andra porträtt i Louvre,
Musée Carnavalet och franska provins-museer. Under
restaurationen var han föga beaktad; han utförde dock
på beställning Marias himmelsfärd (1818, Louvre). Hans
lefnadsmod bröts, då hans trofasta och varmhjärtade
väninna, målarinnan Constance Mayer, som förestått
hans hus sedan 1803, pinad af sin tvetydiga ställning,
dödade sig 1821. Han fullföljde hennes målning Den
olyckliga familjen (skisser af hans hand till täflan
finnas bevarade) och lämnade vid sin död Kristus på
korset (Louvre) ofullbordad.
P. var tämligen isolerad i sin konstnärliga
straf-van. Han betecknar motsatsen till Davids kyla,
han omger sina bleka gestalter med en smekande
tiepalatset (nu i Louvre;
Rättvisan och Vedergällningen förföljande Brottet,
målning af Prud’hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
