Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Produktionsinriktning - Produktionsskatt, nationalek. Se Konsumtionsskatt, sp. 891 - Produktionsutgift, nationalek. Se Produktion - Produktiv (Se Produktion) - Produktivitet (jfr Produktion) - Produktivkraft, nationalek. Se Produktion - Produktplakatet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
Produktionsriktning-Produktplakatet
328
Produktionsriktning, husdjurssk., den
riktning, i hvilken produktionen ledes inom
husdjursafveln. Nötkreaturet användes för mjölk-,
kött- och kraftproduktion, fåret för kött-,
mjölk- och ullproduktion, geten för kött-
och mjölkproduktion, svinet för fläsk- och
späckproduktion, hönset för ägg- och köttproduktion
o. s. v. Endera af dessa produktionsgrenar kan
vara den viktigaste. Beträffande nötkreaturen är
mjölkproduktionen viktigast hos oss, och därför
har nötkreatursafveln inriktats på frambringandet
af mjölkdjur. H. F.
Produktionsskatt, nationalek. Se Konsum-tionsskatt,
sp. 891.
Produktionsutgift, nationalek. Se Produktion.
Produktiv (se Produktion), som med lätthet
frambringar; som skapar värden; bördig, fruktbar;
skapande; lönande, som ger skälig afkastning. Jfr
Improduktiv. - Språkv. Produktiva (lefvande)
kallar man i språkläran sådana mönster, efter hvilka
nybildningar - s. k. analogi-bildningar (se Analogi
3) - fortfarande ega rum. Stundom kan en nybildning
ske efter ett enda mönster, oftare är det likväl ej
ett enda, bestämdt fall, som vi efterbilda, utan en
hel grupp likartade språkliga företeelser. För en
dylik grupp, vare sig produktiv eller improduktiv,
har man haft växlande benämningar: (grammatisk eller
betydelse-)kategori, mönstergrupp, språkligt schema
m. fl. Till de produktiva mönstergrupperna höra
gifvetvis i främsta rummet sådana kategorier som
de s. k. ordklasserna, substantiv, verb, adjektiv
o. s. v. Det råder emellertid äfven bland dessa en
icke ringa skillnad i produktiv förmåga. Medan de
tre nämnda ordklasserna äro synnerligen fruktbara
och ständigt utgöra mönster för nybildning, är
ordklassen prepositioner jämförelsevis mycket litet
produktiv. Detta beror därpå, att ett flertal ord
tillhörande t. ex. substantivkategorien bildas
med affix (se d. o.), under det att däremot
prepositionerna i regel icke innehålla några
sådana. Produktiva äro vidare många af språkets
böjningsformer. Efter genitivformerna på -s
nybildas hur många analogiska nya genitiver som
helst, likaså efter t. ex. pluralformerna på -ar och
-er, preteritumformerna på -de o. s. v. Det finnes
likväl ett icke ringa antal döda mönstergrupper bland
böjningsformerna. Sådana äro bL a. pluralböjningen af
ord som moder (mödrar) med både inre och yttre böjning
(jfr Böjning 3) och komparativböjningen -re, -st med
omljud (ung, yngre, yngst). Det är icke alltid, som
ett i skrift uppdykande ord, som tycks vara nybildning
till en som död ansedd mönstergrupp, verkligen
bevisar, att gruppen åter visat sig produktiv: den
kan vara upptag från ett bygdemål, en provinsialism,
eller en arkaism, som medvetet eller omedvetet
för dess brukare ånyo nyttjas. Produktiva grupper
äro vidare de flesta syntaktiska mönster: sats,
bisats m. fl. Produktiva är också ett stort antal
afledningsändelser och sammansättningar ; -era är ju
i högsta grad produktivt vid verbalbildning; -ande,
-else och -(n)ing vid bildning af verbalabstraktioner,
-ig, -lig och -(i)sk vid bildningen af adjektiv
o. s. v. De grupper, som äro produktivast, äro
naturligtvis vanligen de, som äro starkast till
antalet. Just genom sin talrikhet erbjuda de sig
lättare som förebilder vid den språk-
liga verksamheten än en fåtalig grupp, öfvergång
från en mönstergrupp till en annan sker likväl
icke alltid från en fåtaligare till en talrikare,
enär undantagsvis associationen med ett eller
några enstaka ord kan verka starkare än en stor
grupps attraktionskraft; så har t. ex. pipa fått
pret. pep (i st. f. pipade), ehuru de starka
verben äro långt färre än första konjugationens
verb. Improduktiva grupper måste innehålla några
eller bestå af idel vanliga ord för att icke ryckas
med af de produktiva; sådana oregelbundna ord som
de personliga pronomina eller verbet vara höra
ju också till språkets allra oitast nyttjade. I
språkläran redogöres för de mönstergrupper,
som utgöra hufvuddelen af språket. Särskild vikt
ligger på att klargöra de produktiva grupperna,
efter hvilka nybildning alltjämt sker eller kan
ske, och i ett språk, som lefver, är det icke
minst betydelsefullt att lära känna de produktiva
grupperna inom ordbildningsläran för att kunna rikta
språket med lämpligt och behöfligt nytt material.
K-n B.
Produktivitet (jfr Produktion), fruktbarhet,
alstringskraft, skapande förmåga. Inom
nationalekonomien användes produktivitet som term
dels 1) för att beteckna en produktionsfaktors
förmåga att frambringa (producera) värdeföremål,
dels 2) en produktionsfaktors förmåga att
frambringa sådana föremål i öfverensstämmelse
med den ekonomiska principen, "minsta medlets
lag" (se Nationalekonomi). Produktiviteten kan
antingen vara en fysisk sådan eller också en
värdeproduktivitet, bestämd af produktresultatets
bytesvärde. - Gränsproduktivitet uttrycker
en inom den psykologisk-matematiska skolan, i
anslutning till von Thiinen, framförd teori,
nära besläktad med gränsnytteteorien (se
Värdelära). Teoriens hufvudinnehåll är, att
lagen om den relativt afta-gande afkastningen
behärskar alla produktionsfaktorerna, hvarom
närmare meddelas i art. Produktion -; sålunda
nås en gräns, utöfver hvilken användningen af
ytterligare enheter utaf den ena eller andra eller
också samtliga produktionsfaktorer ej ger ett sådant
produkttillskott, att det lönar sig för vederbörande
företagare. Läran om gränsproduktiviteten (på svenska
någon gång äfven kallad marginalproduktivitet)
tillskrifves af vissa nationalekonomer en
grundläggande roll för hela fördelningsläran. -Litt.:
J. B. Clark, "The distribution of wealth" (1899),
"Essentials of econo-mics" (1907), och K. Wicksell,
"Föreläsningar i nationalekonomi" (2:a uppl. 1912).
E. H. T.
Produktivkraft, nationalek. Se Produktion.
Produktplakatet kallas det svenska merkantilsystemets
mest berömda sjöfartsförfattning (jfr
Merkantilsystemet). Medan man under 1600-talet
nöjt sig med att gynna den svenska sjöfarten genom
tullförmåner ("hel- och halftrihet", se Tull),
skred man i början af frihetstiden till åtgärden
att alldeles utestänga främmande fartyg från vissa
slag af fraktfart. Särskildt åsyftades att bringa
den långväga farten i svenska händer, för att
därmed uppnå den fraktvinst, som då ansågs som den
viktigaste inkomstkällan för landet, och härvid gick
tanken närmast till importen af salt; men samtidigt
önskade man framkalla en svensk handel direkt på
produktionsorterna, för att undgå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
