Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Preventionsteori - Preventiv - Preventiva medel - Preventivlagen - Preveza
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Preventiv-Preveza
238
af den tyske kriminalisten A. von Feuerbach
(se denne) och öfvade under denna tid jämväl
betydligt inflytande på lagstiftningen, särskildt
på den franska "Gode pénal" af 1810 och bajerska
strafflagen af 1813. Vid specialpreventionen
ligger däremot hufvudvikten på att utfinna den
behandling, som i det enskilda fallet är mest egnad
att för framtiden förekomma brott från delinkventens
sida. Detta mål kan tänkas uppnådt antingen genom att
medelst tillfogande af ett tillräckligt lidande för
framtiden afskräcka honom från brotts begående eller
också genom att medelst annan lämplig behandling
(t. ex. i uppfostringsanstalter, drinkarasyler)
söka på annan väg undanröja orsakerna till
brott från hans sida eller, slutligen, i sista
hand genom delinkventens oskadliggörande medelst
hans fullständiga afskiljande från det borgerliga
samhället (genom dödsstraff eller internering). Äfven
i de sistnämnda fallen är då syftet att tillfoga
delin-kventen ett lidande icke längre normerande. Som
specialpreventionsteoriens upphofsman kan anses
engelsmannen John Locke. Närmare utförd blef den af
Feuerbachs samtida K. L. W. Grolmann (se d. o.), som
emellertid därvid mer eller mindre tydligt förutsatte
afsikten att tillfoga ett lidande, d. v. s. ett
vedergällningsmoment hos straffet såsom gifvet. I
denna form blef den, särskildt genom Boström och
Hagströmer, länge den härskande straffteorien i
vårt land. Först under senare delen af 1800-talet
blef specialpreventionen i sin renhet framställd,
särskildt af den s. k. italienska kri-minalistskolan,
och har i denna form äfven i betydande mån påverkat
den moderna strafflagstiftningen, undanträngande
eller modifierande den tidigare härskande
vedergällningsteorien. Å andra sidan medges numera
på de flesta håll, att special-preventionsteorien
i verkligheten aldrig kan helt genomföras bl. a. af
hänsyn till samhällets behof af generalprevention.
N. S-g.
Preventiv (af lat. pr&veriire, förekomma),
förekommande, afvärjande.-Om preventiva medel se d. o.
Preventiva medel. Från att ha betydt förebyggande
medel i allmänhet (se Profylax) har uttrycket
"preventiva medel" kommit att särskildt åsyfta medel
och förfaringssätt att förekomma befruktning genom
att hindra sädens inträngande i lifmodern. Detta
sker antingen med hjälp af särskilda apparater eller
införande af kemiska ämnen. Med bruket af dylika
apparater eller ämnen har man eftersträfvat att
förekomma öfverbefolk-ning (se N y m a 11 h u s i a
n i s m), en för stor ökning af barnskaran i fattiga
familjer, alltför täta barnsängar, som utmatta modern,
dennas utsättande för lifsfarliga förlossningar,
fortplantning af degenererade och sjuka, särskildt
sinnessjuka individer o. d. samt utbredningen af
venerisk smitta vid könsumgänge, hvarvid vissa
af dessa medel verka skyddande. Preventivmedlen,
som ur nu antydda synpunkter haft och ha ifriga
förespråkare, ha dock å andra sidan väckt de starkaste
betänkligheter. De användas nämligen icke blott i
fall, då de ur populations- eller sanitär synpunkt
skulle kunna sägas ha ett större eller mindre
berättigande, utan äfven i stor utsträckning för att
förekomma icke åsyftade följder af ett lättsinnigt
och njutningslystet lefnadssätt; och genom att för-
svaga motiven emot ett sådant lefnadssätt (faran för
en icke önskad konception och för venerisk smitta)
befordra de sedeslösheten. Och då syftet med deras
användning alltemellanåt förfelas, är det, bortsedt
från den moraliska effekten, som väl alltid är
deprimerande, svårt att afgöra, om de icke anställa
mera skada, än de göra gagn. Då dessa medel vidare
gynna lösa förbindelser, i det att dessa lättare
bli barnlösa, motverka de äktenskapsfrekvensen,
som särskildt i vårt land är mycket låg, och de
komma därjämte ofta till användning äfven inom
äktenskapen för att på ett oskäligt sätt inskränka
barnantalet. Om åtgärder i vårt land mot dessa medels
spridning och bruk se P re v e n t i v l a gen.
C. G. S.
Preventivlagen, jur. Härmed plägar betecknas den
lagändring, som vid 1910 års riksdag genomfördes i
straffl. 18: 13. Därigenom skärptes straffet för
utspridande af skrift, målning, teckning eller
bild, som sårar tukt och sedlighet äfvensom för
annan gärning, som sårar tukt och sedlighet, så att
allmän förargelse eller fara för andras förförelse
däraf kommer, på sådant sätt att maximum höjdes från
förutvarande fängelse i sex månader till fängelse
i två år. Härjämte tillfogades ett nytt mom. så
lydande: "Där någon offentligen utställer eller
förevisar föremål, som är afsedt för otuktigt bruk
eller till att förebygga följder af könsumgänge,
eller i skrift, som han utsprider, eller eljest
genom tillkännagifvande för allmänheten till
salu utbjuder eller själf eller genom annan till
försäljning kringför dylika föremål; eller under
sådana förhållanden att allmän fara för andras
förförelsedäraf kommer, vare sig muntligen eller genom
utspridande af skrift söker förleda till användande
af föremål, som nu sagts, eller meddelar anvisning
om sättet för deras användande, varde, ändå att
gärningen ej är sådan, som i första momentet sägs,
dömd efter ty där stadgas (lag 22 juni 1911)."
Lagändringen trädde genast i kraft, men hade, i
hvad den afsåg sistnämnda mom., ingen tillämpning
på förseelser, föröfvade genom tryckt skrift. Först
1912 kunde dylika fall bli föremål för beifran efter
införande i Tryckfrihetsförordningen 3: 13 af straff
för "utbjudande till salu af föremål, som är afsedt
för otuktigt bruk eller till att förebygga följder
af könsumgänge; samt, under sådana förhållanden
att allmän fara för andras förförelse däraf kommer,
försök att förleda till användande af föremål, som
nu sagts, och meddelande af anvisning om sättet
för deras användande". Lagbestämmelsen i fråga
utgör en yttring af de numera i åtskilliga länder
pågående sträfvandena att motverka den sociala fara,
som den vidsträckta användningen af preventivmedel
medför särskildt genom däraf föranledd minskning
i nativiteten. För detta syfte har den emellertid
till synes visat sig föga effektiv, i det den
icke kunnat förhindra, att nativiteten äfven efter
denna lagstiftnings genomförande hos oss sjunkit
t. o. m. hastigare än förut. Det ligger i sakens
natur, att på denna väg föga kan häremot uträttas,
så framt man ej, såsom t. ex. genom lag af 1910
skett i kantonen Solothurn i Schweiz, rent af vill
genomföra regeln, att preventivmedel få utlämnas
endast från apotek efter vederbörande läkares recept.
N. S-g.
Pre’veza, sedan 1913 grekisk hamnstad vid Jo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
