Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Preussen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anordna en skolbarnsstrejk (barnen svarade ej
på de frågor, som framställdes på tyska språket)
undertrycktes med stränghet af öfverpresidenten
von Waldow. Hela den energiska "ostmarkpolitiken"
kunde emellertid endast uppvisa partiella
framgångsresultat, och 1910 inträdde, i samband
med regeringens större beroende af centern i riksdag
och landtdag, en period af i stort sedt försonligare
politik mot polackerna (bl. a. representerad af den
nye jordbruksministern von Schorlemer-Lieser), utan
att dock de för regeringen på detta område ledande
grundsatserna i väsentliga delar öfvergåfvos. Sålunda
genomdrefs 1912 den s. k. "egendomsbefästandeslagen",
enligt hvilken för befästande och stärkande af tysk
jordegendom i "nationellt hotade" delar af provinserna
Ostpreussen, Pommern, Schlesien och Schleswig-Holstein
anslogos 100 mill. mark till förvärfvande af
mark att på billiga villkor utarrenderas åt tyska
jordbrukare och arbetare. – Om den jämsides med
ostmarkspolitiken gående förtyskningspolitiken
mot den dansktalande befolkningen i Nord-Slesvig
se Slesvig. – Bülow afgick 14 juli 1909 och
efterträddes både som rikskansler och preussisk
ministerpresident af Theobald von Bethmann-Hollweg,
hvilken mars 1905–juni 1907 varit preussisk
inrikesminister och därefter statssekreterare
och chef för tyska riksinrikesministeriet. Han
var ingen vän af Bülows "blockpolitik", utan
slog in på en mera afgjordt konservativ politik,
särskildt i Preussen, hvarvid dock understundom
en rätt afsevärd påverkan på regeringspolitiken
gjorde sig märkbar från en ny "blockbildning"
(mellan centern och de konservative, "det svart-blå
blocket"). Frågan om ändring i P:s föråldrade,
redan af Bismarck i skarpa ordalag kritiserade
rösträttsbestämmelser kom under de närmast följande
åren gång på gång upp på dagordningen. Under Bülows
tid hade de värsta ojämnheterna i valkretsindelningen
nödtorftigt undanröjts genom upprättande (1906)
af 10 nya valkretsar i Berlin med omnejd och de
tätast befolkade kolgrufområdena. Som en följd
däraf tog en liten, men för de borgerliga partierna
besvärlig socialdemokratisk grupp vid valen 1908
sitt inträde i preussiska landtdagen. I sitt trontal
s. å. utlofvade kejsaren en "organisk utveckling"
af författningsbestämmelserna om rösträtten och
deputeradekammarens sammansättning. Det bebådade
reformförslaget aflämnades först 4 febr. 1910
och gick ut på införande af direkta val, men
bibehållande af öppen omröstning vid valen och
af det utaf socialister och liberaler häftigt
bekämpade treklass-systemet (se ofvan sp. 211),
dock med väsentligt modifierade censusbestämmelser
och gynnande af den högre bildningens målsmän, de
s. k. "kulturbärarna". Förslaget föranledde långvariga
förhandlingar först i deputeradekammaren och sedan i
herrehuset, hvarunder dess ursprungliga form nästan
till oigenkännlighet förändrades. Till sist förklarade
Bethmann-Hollweg i regeringens namn, att denna ej
fäste något värde vid förhandlingarnas fortsättande
i denna fråga (maj), och något nytt initiativ från
regeringshåll i den ute i landet lifligt omdebatterade
frågan har sedan dess ej förekommit. Under tiden ha
socialdemokrater och frisinnade allt ifrigare uttalat
sig för "riksdagsvalrättens" (den allmänna, lika,
direkta och hemliga rösträttens) införande äfven i P., hvaremot
de konservative röjt växande obenägenhet
för hvarje mera genomgripande förändring i
gällande rösträttsbestämmelser samt centern och
nationalliberalerna på det hela taget visat
sig böjda för något slags kompromisslösning af
stridsfrågan. Några socialdemokratiska deputerades
bullersamma uppträdande vid landtdagsförhandlingarna
föranledde 1910 en skärpning af arbetsordningen och
har äfven senare vållat häftiga konflikter mellan dem
och kammarens presidium. 1913 träffades en slutlig
uppgörelse med hertigen af Cumberland och dennes son,
prins Ernst August (24 maj s. å. förmäld med kejsar
Vilhelms enda dotter), hvarigenom i samband med prins
Ernst Augusts tronbestigning i Braunschweig den
welfiska agitationen mot Hannovers införlifning med
P. beröfvades allt stöd från den gamla hannoveranska
dynastien och därigenom, praktiskt taget, blef
betydelselös. Om P:s historia i öfrigt sedan 1871
se Tyskland.
Litt.: L. v. Ranke, "Zwölf bücher preussischer
geschichte" (2:a uppl., 5 bd, 1878; går till 1745),
G. Droysen, "Geschichte der preussischen politik"
(14 bd, 1855–85; går till 1756), M. Lehmann,
"P. und die katholische kirche seit 1640"
(7 bd, 1878–94), M. Philippson, "Geschichte des
preussischen staatswesens vom tode Friedrichs des
grossen bis zu den freiheitskriegen" (2 bd, 1880–82;
går blott till 1797), H. Wiermann, "Geschichte
des kulturkampfes" (2:a uppl. 1886), Oncken, "Das
zeitalter des kaisers Wilhelm" (2 bd, 1890–91),
Prutz, "Preussische geschichte" (4 bd, 1900–02),
Bornhak, "Preussische staats- und rechtgeschichte"
(1903), Fink, "Der kampf um die Ostmark" (1897),
L. Trampe, "Ostdeutscher kulturkampf" (2 bd, 1907–08),
Buzek, "Geschichte der polenpolitik 1815–1908"
(1909), L. Bernhard, "Das polnische gemeinwesen im
preussischen staat" (2:a uppl. 1910), och M. Thamm,
"Geschichte des brandenburgisch-preussischen
staates" (liten öfversiktshandbok i "Sammlung
Göschen", 1912). Se vidare litteraturhänvisningarna
till regentbiografierna samt till artiklarna
Bismarck-Schönhausen och Tyskland.
V. S-g.
Preussen [prö’jsen], fordom svenska
generalgu-vernement.
1. Genom det för 6 år afslutade stilleståndsför-".dra
get i Altmark 26 sept. (n. st.) 1629 mellan
Sverige och Polen samt fördraget i Fischhausen 16
nov. (n. st.) s. å. mellan Sverige och Brandenburg
öfverlämnades åt Sverige kustlandet från Kurland
i norr till Danzigs område i söder (de till det
brandenburgska Preussen hörande områdena dock endast
som pant för de delar af Västpreussen, som eröfrats
af svenskarna, men under stilleståndstiden togos
i sekvester af Brandenburg). Af detta bildades ett
generalguvernement, som bestod af följande städer
och områden: Braunsberg, Frauenburgs hamn, Tolkemit,
Elbing, Fischhauiska Werder, den intill Frisches
haff liggande delen af Stora Werder och Frische
nehrung, vidare Pillau, Fischhausen, Lochstedt,
en del af Schaakenska området, Kurische nehrung och
Memel. En karta öfver ge-neralguvernementet finnes i
"Axel Oxenstiernas skrifter och bref växling", afd. 1:
4. I spetsen för dess styrelse stod generalguvernören
i Elbing med högsta myndighet i militära och civila
saker; under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
