Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potidaia - Potiechin, Aleksej Antipovitj - Potifar. Se Josef, sp. 174 - Potiorek, Oskar - Potio Riveri - Potior tempore, potior jure - Potjinski - Potkes - Potocka, Anna - Potocki, Waclaw - Potocki, polsk grevlig familj - Potocki, Jozef P - Potecki, Stanislaw Felix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
Potiechin-Potocki
76
stad, Kassandre i;a, som snart blef den förnämsta
i hela Macedonien. Under kejsar Augustus var den en
romersk koloni. Sedan den förstörts af hunnerna och
återuppbyggts genom kejsar Justi-nianus (527-565),
försvann den ur historien.
Potiechin, Aleksej Antipovitj, rysk författare,
f. 1829, d. 1908, blef i början af 1880-talet
dramaturg vid de kejserliga teatrarna i
Petersburg och utnämndes 1900 till hedersledamot
af vetenskapsakademien. Sin litterära verksamhet
begynte han 1852 med folkliga skådespel. Stor
framgång hade på sin tid dramerna Misjura
(Bladguld) och Otrjezannyj lomot (Den sönderskurna
brödskifvan), en längre tid förbjudna af censuren. Som
novellist anslöt han sig till de folklifsskildrande
"narodni-kerna", men lyckades bättre i teckningen af
det yttre lifvet än i karaktärsskildringen. Bland
hans romaner märkas Bjednye dvorjane (Fattiga
adelsmän) och Krusjinskij, som gissla adelsståndets
skuggsidor. Hans samlade verk utgåfvos 1874 i 6
dlr. På svenska föreligger skådespelet "Glitter"
(1882). A-d J.
Portifar, egyptisk drabantöfverste, och P o t i-fars
hustru. Se Josef, patriarken Jakobs son (sp. 174).
Potiorek [påtiå’rrek], Oskar, österrikisk härförare,
f. 20 nov. 1853 i Bleiburg, Kärnten, inträdde tidigt i
krigstjänst och vardt 1871 löjtnant vid ingenjörkåren,
inkallades 1877 i generalstaben, där han gjorde en
snabb karriär. 1892 vardt han öfverste och chef för
operationsbyråerna, 1898 generalmajor och brigadchef,
1902 ställföreträdande chef för generalstaben, 1907
chef för III:e armékåren, 1909 "feldzeugmeister", 1910
arméinspektör i Sarajevo och 1912 chef för regeringen
i Bosnien och Hercegovina. Han förde i kriget 1914
öfverbefälet öfver de österrikisk-ungerska trupper,
som opererade mot den serbiska hären, men erhöll
i dec., officiellt af hälsoskäl, afsked såväl från
detta uppdrag som från regeringschefsbefattningen i
Bosnien och Hercegovina.
Po;tio Rivéri (Rivers dryck), Potio anti-emetica,
med., benämnes en förr begagnad mixtur eller blandning
af kaliumkarbonat (4 gr.), frisk citronsaft och
kallt destilleradt vatten (af hvartdera 45 gr.) och
vanlig sirap 15 gr. Äfven andra formler för potio
Rivéri förekomma. Så ersattes ej sällan citronsaften
af citronsyra, hvarjämte sirapen utelämnas. Bäst är
att lösa karbonatet för sig med eller utan sirap och
därtill sätta citronsaften eller citronsyrelösning
omedelbart före drickandet, i hvilket fall rikligare
mängder kolsyra erhållas i den förtärda drycken. (Se
F r ä s p u l v e r.) Den kolsyrehaltiga drycken
nyttjas mot kväljningar och kräkningar; under de
första koleraepidemierna var den mycket i bruk.
O. T. S. (C. G. S.)
Po7tior te’mpore, po’tior jöre, lat., "den, som
har företräde i tid, har företräde i rätt" (romersk
rättsregel).
PotjTnski, stad i ryska guv. Nizjnij-Novgorod. 9,894
inv. (1897). Spannmålshandel; ryskt statsstuteri
i distriktet Lukojanov. Det upp-födes här
numera hufvudsakligen tyngre vagnshästar.
J. F. N. B. C-m.
Potkes (ty. pottkäse, af pott, kruka, och käse, ost),
gammal ost, som under begjutning med konjak
sönderstötts till en mjuk massa, med skarpt retande
smak och grågul färg.
Potocka [påtå’tska], Anna, född Tyszkie-w i c z och
systerdotter till marskalk Poniatowski, f. 1776,
d. 1867, gift med grefve Aleksander Potocki, skref
på franska intressanta memcarer, hvilka sträcka sig
från 1794 till 1820 och särskildt behandla Napoleons
förhållande till polackerna. De utgåfvos af Casimir
Stryienski 1897 (sv. öfv. 1902). Denne utgaf också
hennes brefsamling Voyage d’Ita-lie (1826-27) 1899.
A-d J.
Potocki [påtå;tski], Waclaw, polsk författare,
f. 1622, d. 1696, uppfostrades i en ariansk skola i
Krakau, blef soldat och deltog 1652 i kriget mot
kosackerna, men lämnade landet vid svenskarnas
anryckande och öfvergick till katolicismen. Hans
förnämsta arbete är den långa hjältedikten Wojna
Chocimska, förhärligande polackernas seger öfver
turkarna vid Chotin (1621) och fältherren Karol
Chotkiewicz (tr. 1850). A-d J.
Potocki [påtå’tski], polsk greflig familj, hvars
stamgods Potok låg i det forna vojvodskapet
Krakau. 1. Jozef P., grefve, krigare, f. 1675,
d. 1751, stod först på konung Augusts sida under
Nordiska kriget, men började med sin släkt närma
sig Karl XII redan 1702 och trädde 1704 afgjordt
på Stanislaus Leszczyiiskis sida. Han författade
ett manifest, Causce, quoe moneant Rempubli-cam ad
ineundam con-fiderationem et ineundam colligationem
cum Suecis. P. anförde med framgång flera ströfkå-rer,
slog sachsarna vid Jaroslav 1705 och litauerna
vid Olita 1706, men bar till en del skulden för
nederlaget vid Kalisz s. å. I okt. 1709 begaf han sig
till Karl XII i Bender och tjänade honom sedermera
i diplomatiska beskickningar. - 2. Stanislaw Felix
P. af Tulczyn (po. Szczesny), grefve, fältherre,
f. omkr. 1750, d. 1805, tillhörde "hetmanlinjen"
af familjen, så kallad, emedan den i forna tider
innehaft hetmansämbete. Hans fader, Franciszek P.,
vojvod af Kiev, hade varit hufvudman för "patrioterna"
vid tiden för Polens första delning. Vid faderns död,
1772, ärfde P. hans ofantliga gods och höll på dem
ett furstligt hof. Han var en motsatsernas man: än
passioneradt verksam, än dådlös och slapp. Personligt
svärmeri för Katarina II och harmen öfver att ha
blifvit förbigången vid valet af landtmar-skalk 1788
förde honom i Rysslands armar. I Wien inledde han de
underhandlingar, som 1792 förde till konfederationen
i Targowica, under Rysslands skydd riktad emot Polens
nya författning af 1791. Polens andra delning blef
denna konfederations resultat. Vid Polens resning
1794 flydde P., dömdes till döden, men Suvorovs segrar
och Katarinas gunst skaffade honom egendomar och höga
värdigheter åter. P. drog sig därefter tillbaka till
sina gods i Ukrajna och dog på slottet Zofijowka,
som han med fabelaktig lyx skapat till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
