Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Postulat - Postyulata nobilium - Postulation - Postulera - Postum - Postumius - Postumus. Se Postum - Postunion. Se Postfvrening - Postuppsyningsmän - Post urbem conditam - Postvaktmästare - Postverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redaktionen af "Elementa" finnas tre
postulat:
1) att sammanbinda två punkter med en rät linje,
2) att utdraga en gifven rät linje ett godtyckligt
stycke, 3) att kring en gifven medelpunkt upprita en
cirkel, som går genom en gifven punkt. Dessa tre
postulat ange de mekaniska hjälpmedel, hvilka
äro tillräckliga för elementargeometriens
utveckling. Emellertid kan en geometri i viss
mån utbildas, utan att man använder alla tre
postulaten. Mascheroni har nämligen i sitt arbete
"La geometria del compasso" (1797) visat, att en
hel följd af geometriska konstruktioner kan erhållas
endast med tillhjälp af det 3:e postulatet. – Af
Proklos’ kommentar synes framgå, att ytterligare
2 postulat i "Elementa" funnits, men dessa torde
rätteligen vara att räkna till axiomen, dit de
också i den vanliga redaktionen blifvit förda.
1. S-e. 2. (I. F.)
Postulata nobilium (lat., "adelns yrkanden"). Mot
slutet af 1500-talet röjde sig hos den svenska
högadeln dels en sträfvan att afvärja tidens
absolutistiska grundsatser, dels en benägenhet
att återinföra unionstidens stormansvälde. Båda
dessa riktningar fingo sitt förnämsta uttryck i två
framställningar, stundom sammanfattade under namnet
Postulata nobilium, som af rådet framlämnades till
konung Sigismund under kröningsriksdagen i Uppsala
1594. Den första af dem, som är en af Erik Sparre
författad statsrättslig afhandling af stort intresse,
bar titeln: "Riksens råds, ridderskaps och menige
adels oration och underdåniga skriftliga begäran
... att njuta deras gamla urminnes friheter och
privilegier såsom ock alla andra riksens ständer
i lika måtto". Med mycket skarpsinne bevisas däri,
att arfriket ej vore detsamma som envälde; och på
grund däraf tillbakavisas det katolska partiets
påståenden, att Sigismund som arfkonung ej behöfde
afge någon försäkran om religionen, men på grund
däraf fordras äfven, att adeln skulle få åtnjuta
alla de friheter och privilegier, som den egde
före arfriket, utom rätten att välja konung. Den
andra framställningen, hvartill "orationen" utgör en
inledning, är de egentliga "postulata nobilium" och
torde förnämligast varit ett verk af E. Sparre och
Hogenskild Bielke. Däri uppräknas dessa återfordrade
friheter och bestyrkes deras rättmätighet med
en mängd medeltidsurkunder, men härvid begås det
felslutet, att som sådana lagliga friheter anföres
en mängd fördelar, som aristokratien i strid med
rikets lag hade tillskansat sig genom medeltidens
konungaförsäkringar och som utgjorde grunden för det
af Gustaf I störtade stormansväldet. På grundvalen af
"Postulata nobilium" uppsattes, troligen af E. Sparre,
men under medverkan af Hogenskild och Ture Bielke,
dessutom ett formligt förslag till adelsprivilegier
(tryckt i Stiernmans "Riksdagars och mötens beslut",
I, s. 394), men detta blef aldrig af Sigismund
godkändt, utan han inskränkte sig till att förnya
Johan III:s adliga privilegier af 1569 blott med en
enda utvidgning (om rätten till sakören), hvilken
handling han vid sin återresa till Polen lämnade
efter sig i kansliet. Se "Svenska riksdagsakter",
III, 1 (1894), där alla hithörande handlingar äro
tryckta. Jfr för öfrigt S. J. Boëthius, "Om den
svenska högadeln under konung Sigismunds regering"
(1877, i "Hist. bibl.", IV).
S. B.
Postulation, det förfarande inom katolska
kyrkan, att en person "postuleras" (begäres) till ett
ämbete, hvilket han på grund af kanoniska hinder
endast genom särskildt tillstånd (vanligen af påfven)
kan få bekläda.
Postulera (lat. postulare), påstå, förutsätta,
yrka. Jfr Postulation.
Postum (lat. postumus, den siste, riktigare än
posthumus), född efter faderns död; utgifven först
efter författarens död.
Postumius, namn på en patricisk släkt i det
forna Rom. Bland medlemmarna af familjegrenen
P. Albinus märkas Spurius P. Albinus, som af
samniterna besegrades vid Caudium 321 f. Kr. och,
efter att det af honom ingångna fördraget af
senaten förklarats ogiltigt, utlämnades till
samniterna, men af dem icke mottogs, samt
Aulus P. Albinus, som var konsul 151 f. Kr. och
författade en romersk historia på grekiska språket,
samt konsuln Spurius P. Albinus, som 148 f. Kr. anlade
den stora militärvägen Via Postumia i Nord-Italien.
R. Tdh.*
Postumus, lat. Se Postum.
Postunion, postv. Se Postförening.
Postuppsyningsmän, postv., ett slags föregångare till
poststationsföreståndarna, anställdes från 1830 till
mycket begränsadt antal i de nordligaste delarna
af riket. De skulle tillhandagå allmänheten med
brefs mottagande och utlämnande, men hade hvarken
någon postmedelsuppbörd eller tillätos behandla
värdeförsändelser. Någon vidare omfattning fick
aldrig denna anordning, utan upphörde efter hand.
R. L-n.
Post urbem conditam (förk. p. u. c.), lat., efter
stadens (Roms) grundläggning (som plägat förläggas
till 753 f. Kr.).
Postvaktmästare, postv., numera den gemensamma
benämningen för alla tjänstemän af lägre grad
än postexpeditör, hvilka äro anställda hos
Generalpoststyrelsen, hos postdirektionerna
eller vid postkontoren (alltså äfven på
brefbärarna och breflådtömmarna). "Förste
postvaktmästarna" intaga inom kåren en något
högre tjänsteställning och åtnjuta något större
aflöningsförmåner än de öfrige. Jfr Postiljon.
R. L-n.
Postverket, postv., i tal som skrift ofta endast
benämndt "Posten", kan med afseende på de olikartade
uppgifter, som det åligger verket att fylla,
sägas vara den mångsidigaste af våra offentliga
kommunikationsinrättningar, ehuruväl en gren af den
forna postverksamheten, nämligen personbefordringen,
hvilken för öfrigt endast vid midten af 1800-talet
stod i någon blomstring (jfr Diligens), numera nästan
helt och hållet afskilts från posten (endast med
postångfartyget "Öland" befordrar postverket jämväl
passagerare). Postverkets alltifrån äldsta tider
viktigaste åliggande var och är postförsändelsernas
fortskaffande. I detta afseende är att skilja mellan
brefpost, paketpost och tidningspost. Brefven äro
det ursprungligaste föremålet för postbefordran (jfr
Bref), och till brefposten äro att hänföra äfven
bref kort, kortbref och korsbandsförsändelser (jfr
Korsband). – Paketposten och tidningsposten såsom
från brefposten skilda rörelsegrenar äro af vida
yngre datum än den senare. Visserligen omförmälas
redan i våra äldsta postförfattningar såsom föremål
för postutväxlingen, förutom bref, jämväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
