Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Postsparbank
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillsvidare bestämma löner och arfvoden för
postsparbankens funktionärer, under förutsättning att
fullständig löne- och arfvodesstat sedermera blefve
riksdagens pröfning underställd. Efter det en 22
dec. 1893 aflåten proposition om postsparbankens
försättande å ordinarie stat af riksdagen afslagits,
aflät K. M:t till 1911 års riksdag ånyo proposition
i samma ärende. Med anledning häraf beslöt
sistnämnda riksdag uppföra postsparbanken på
ordinarie stat fr. o. m. 1 jan. 1912. 22 juni 1911
utfärdades aflöningsreglemente och 22 dec. s. å.
instruktion för postsparbanken. Enligt denna har
postsparbanken ålagts följande hufvudsakliga
uppgifter. Under statens garanti mottager den
penningmedel, som förräntas och genom räntas
läggande till kapitalet ytterligare förkofras samt i
stadgad ordning tillhandahållas vederbörande.
Härtill ansluta sig omedelbart de göromål, som
föranledas af postsparbankens anlitande för insättning
af fångars sparade arbetspremier eller
arbetsinkomst samt aflöningsmedel för manskap vid armén
eller flottan. Vidare har postsparbanken att för
Riksförsäkringsanstaltens räkning uppbära
försäkringsafgifter och belopp, som erläggas för
förvärfvande af lifränta, samt utbetala de af sagda
försäkringsanstalt beslutade lifräntorna och andra
skadeersättningar äfvensom förvalta inflytande
försäkringsmedel. För barnmorskornas pensionsanstalt
har banken att mottaga insättningar och utbetala
pensioner samt förvalta pensionsanstaltens medel.
Gemensamt med Riksförsäkringsanstalten skall den
handha särskild för fiskare afsedd försäkring mot
skada till följd af olycksfall; genom postsparbanken
utbetalas också förskottsvis ersättning i anledning
af kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
Ytterligare tillkommer det, enligt instruktionen i
fråga, postsparbanken att utbetala pensioner eller
understöd för vissa pensions- eller ålderdomsunderstödsanstalter.
På senaste tiden har postsparbanken,
i anslutning till sin sistberörda verksamhet,
fått sig ytterligare ett viktigt uppdrag anförtrodt.
Enligt 1913 års riksdags beslut om allmän
pensionsförsäkring har nämligen postsparbanken att i
hela riket utbetala enligt lag utfallande pensionsbelopp.
Och genom k. kung. af 28 nov. 1913 ang.
försäkring för beredande af pension på grund af
frivilliga afgifter jämlikt § 34 af nyssnämnda lag
åligger det postsparbanken att inkassera dylika
afgifter på sätt i nämnda kungörelse närmare anges.
Genom K. M:ts förordning 13 aug. 1914 om understöd
i vissa fall åt sådan värnpliktigs familj, som
fullgör tjänstgöring till rikets försvar, samt genom
k. kung. 14 s. m. gafs åt postsparbanken i
uppdrag att tills vidare å postanstalt utbetala
dylikt understöd. Som synes, har den svenska
postsparbanken fått sig anförtrodd en mängd för dess
egentliga verksamhet mer eller mindre främmande
uppdrag. Hvad själfva bankrörelsen beträffar,
uttalades redan vid postsparbankens inrättande, att
postsparbanken vore afsedd att uppsamla och fruktbargöra
de små besparingarna för att sedermera, då
dessa vuxit till något mera afsevärdt belopp, tjäna
som mellanhand vid en fördelaktigare placering
med högre ränta, än banken kunde lämna. Dessa
ord markera tydligt postsparbankens betydelse,
nämligen att vara ett statens organ för att väcka
och uppfostra till sparsamhet genom att bereda
tillfälle att uppsamla och tillvarataga äfven de minsta
belopp. Postsparbankens uppgift är således ej att
vara en konkurrent till de enskilda sparbankerna
och sparkassorna i dessas verksamhet för uppsamling
af medel, utan en dessa supplerande penninganstalt.
Postsparbanken har därför genom sin
organisation ej mindre betydelse som social institution
än som bankinstitut. Att Sveriges postsparbank
arbetat med framgång i sparsamhetens tjänst och
sålunda haft ett stort inflytande på landets relativa
välstånd, belyses bjärt af den omständigheten, att
af de vid 1912 års utgång till omkr. 2,200,000 st.
uppgående egentliga sparbanksinsättarna i landet
ej mindre än omkr. 570,000 (mer än en fjärdedel)
komma på postsparbanken samt att i postsparbanken,
hvars klientel utgöres af småfolket, 1884–1913
i 13,963,416 poster insatts ett sammanlagdt belopp
af 357,873,339 kr. (hvaruti dock inräknats
delegarna tillgodoförda räntor). Högst var det
innestående beloppet vid 1898 års utgång, då det
utgjorde ungefär 64 mill. kr. 31 dec. 1913
utgjorde delegarbehållningen i postsparbanken omkr.
48,100,000 kr. Att postsparbanken kunnat draga
till sig en så stor kundkrets, är gifvetvis beroende
på, förutom statens garanti, dess förmåga att
genom olika organ på mångahanda sätt ge allmänheten
tillfälle att tillvarataga och omedelbart
placera sina besparingar. Dessa organ bestå
hufvudsakligast af de omkr. 3,300 postsparbankskontoren,
ett mycket stort antal enskilda sparmärkesförsäljare
(vid 1912 års utgång 1,726 st.), vissa
landtbrefbärare, som ega rätt att enligt särskilda
bestämmelser förmedla insättningar i postsparbanken,
samt slutligen de genom postsparbanken tillhandahållna
s. k. ficksparbössorna (för såväl 25- som
10-öresmynt), som blott kunna öppnas och för insättning
å motbok tömmas på postanstalt.
Insättning på motbok, som kvitteras genom
anbringande däri af tryckta s. k. kvittenskuponger i
olika valörer och färgtryck, kan verkställas
antingen med kontanta penningar eller med
sparmärken å 10 öre, hvilka anbragts på sparkort till
ett antal af 10 märken på hvarje kort eller också
med förfallna räntekuponger till obligationer af
sådant slag, som inköpas för postsparbankens egen
räkning. Utbetalning medges efter viss på beloppets
storlek beroende uppsägningstid (högst en
månad). Dock kunna under vissa villkor jämväl
medel utfås vid anfordran, d. v. s. utan föregående
uppsägning.
Postsparbankernas inlåningsränta är i allmänhet
något lägre än de enskilda sparbankernas, beroende
på bl. a. högre förvaltningskostnader och strängare
föreskrifter rörande medlens placering. Som ofvan
sagts, är postsparbanken egentligen afsedd att
tillvarataga endast smärre belopp, i följd hvaraf den
obetydliga ränteskillnaden icke spelar någon
afgörande roll. I svenska postsparbanken utgör
inlåningsräntan f. n. 3,6 proc. På en och samma
motbok beräknas ej ränta på högre belopp än 2,000
kr. Hvad beträffar förvaltningen af till svenska
postsparbanken influtna medel, eger postsparbanken
rätt att använda dessa dels för inköp af obligationer,
dels för utlåning till högst ¼ mot skuldbref
till kommun inom riket eller likaledes till högst ¼
mot skuldbref med säkerhet af inteckning i fast
egendom inom riket, dels också för deposition i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
