Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Possart, Ernst von - Posse - Posse, gammal svensk frälsesläkt - Posse. 1. Knut P. - Posse. 2. Jöran Knutsson P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rikard II, Rikard III, Mefistofeles, Byrons
Manfred och advokaten Berent i Björnsons
"En fallit". P. har gett gästspel i hela
Tyskland samt i Holland, Ryssland, Schweiz och
Amerika. Han har skrifvit bl.a: Der lehrgang
des schauspielers (1901).
Po’sse (ty., eg. lustigt upptåg, gyckel),
farsartad komedi, lustspel med burlesk och
sannolikhetens gränser öfverskridande handling.
Posse, gammal svensk frälsesläkt, som leder sitt
ursprung från riksrådet Jöns Lage P. Under
konung Kristofer synes han ha blifvit riddare
och lefde ännu på 1470-talet. Längre tillbaka
i tiden kan släkten ej med säkerhet föras, e]
heller kan något samband påvisas med tidigare
bärare af namnet, hvarken sinsemellan eller med
herr Jöns. Lika osäker är frändskapen med de
personer, som i sitt vapen förde stengafvel
eller liknande figur. En son till Jöns var
den kände hjälten Knut P. {se P. 1). Från
en annan son, Nils Jönsson P., leda alla på
Riddarhuset introducerade ätterna med namnet
P. sitt ursprung. Nils’ sonson Nils Knutsson
P. (d. 1627) tog å sin släkts vägnar introduktion
på Riddarhuset som n:r 14 bland adelsmän. Dennes
brorson riksrådet Knut P. (se P. 5) upphöjdes
1651 i friherrligt stånd och skref sig till
Hedesunda (socken i Gästrikland, inom hvilken
han hade en del kronogods i förläning). Denna
ätt utgick på svärdssidan 1689. En ättling i
femte led till ofvannämnde Nils Jönsson P.,
landshöfdingen i Kalmar län Maurits (d. 4
febr. 1702), blef 1673 friherre och är ättefader
till den ännu blomstrande friherrliga ätten
Posse af Säby (efter sätesgården Säby i Berga
socken, Skaraborgs län), af hvilken ett par
medlemmar innehaft greflig värdighet (se P. 7 och
8). Maurits’ kusins son, Knut P. (se P. 11), blef
1696 friherre och 1706 grefve samt är stamfader
för den ännu blomstrande grefliga ätten n:r 51.
1. Knut P., krigare, d. 25 mars 1500, omtalas
första gången 1467, då han understödde Erik
Axelsson Tott i kampen mot Erik Karlsson,
och spelade därefter en roll som en af
det svensk-fosterländska partiets främsta
medlemmar. Han deltog med ära i slaget på
Brunkeberg 1471, där han under stridens lopp
råkade i handgemäng med Kristian I, som farligt
sårade honom. Han inträdde i riksrådet 1473
och var inflytelserik äfven som befryndad till
den mäktige Erik Axelsson. 1474 omtalas han som
dennes fogde på Kronoborgs (Tavastehus’) slott,
och från denna tid egnades "hans verksamhet
h. o. h. åt Finland. Då Erik Axelssons bröder
Laurens och Ivar efter hans död (1481), enligt
Erik Axelssons förordnande, men emot Sten
Stures vilja, öfvertogo hans län i Finland,
råkade P., som jämte Laurens Axelsson var
testamentsexekutor, i tvist med Sten Sture, men
deltog sedermera, 1483, i förlikningen mellan
Sten Sture och Ivar Axelsson på Gottland. Från
denna tid var han en af Sten Stures pålitligaste
vänner. Han hade Tavastehus’ slott i förläning
mot en afgift till riksföreståndaren, var under
några år befälhafvare på Viborgs och Nyslotts
fästen samt användes af riksföreståndaren i
viktiga värf, såsom 1487 i en underhandling
med svärdsbröderna.
1487 tvingade han genom belägring Laurens
Axelssons änka att uppge Raseborgs slott. Under
följande år var han en af de främste bland dem,
som arbetade på att afvärja de från Ryssland
hotande farorna. Oaktadt han sedan 1490 var
bosatt på Kastelholms slott, som han erhållit
i förläning, deltog han ofta i Viborg eller
i denna stads närhet i öfverläggningarna
om ställningen emot Ryssland. Sedan han
efter Nils Eriksson Gyllenstiernas död 1495
blifvit kallad till höfding på Viborg, var det
främst på honom, som det ankom att afvärja de
öfverlägsna ryska stridskrafter, som i midten
af sept. s. å. begynte belägra staden. Hans
framgångsrika försvar är en lysande punkt i
denna tids krigshistoria. Den kraft, hvarmed
ryssarnas stormning 30 nov. efter sju timmars
kamp tillbakaslogs, har gett anledning till
de redan tidigt uppkomna sägnerna om den
s. k. "viborgska smällen". Det berättades
nämligen, att P. kokat ihop ett förskräckligt
ämne i en stor kittel, som han nedsatte under ett
af tornen. Därefter skall han ha låtit ryssarna
samla sig i tornet och på muren samt kastat eld
i kitteln, som med en förfärlig smäll bragt en
del om lifvet och gjort de andre oförmögna att
försvara sig. Någon tillförlitlig utredning
föreligger icke om orsaken till att ryssarna
drogo sig tillbaka. För sin tapperhet erhöll
han Ångermanland samt Åse härad i Västergötland
i förläning på lifstid. Under sommaren 1496
deltog han med Svante Sture i stormningen af
Ivangorod. 1499 fick han Kastelholm jämte Åland
i lifstidsförläning. Han dog på Kastelholm.
2. Jöran Knutsson P., till Hellckis och
Hammarskog, riksråd, son till riksrådet
Knut Axelsson P., f. 14 jan. 1556, d. 18 mars
1616. P. deltog 1581 i kriget mot Ryssland, var
flera gånger gisslan hos ryssarna och kämpade i
det svåra vinterfälttåget 1590 i Livland som chef
för Västgöta ryttare. Det var förmodligen vid
återkomsten från detta fälttåg, som P., hvilken
vid denna tid benämnes kammarråd, 1591 inkallades
i rådet, en bland de fyra, som Johan III lät
svärja att aldrig ogilla eller tala emot, när
han funne för godt att följa eget råd. Vid Johan
III:s död var han en af dem, som tillsvidare
jämte hertig Karl öfvertogo regeringen,
undertecknade i jan. 1593 den bekanta föreningen
rörande formen för styrelsens handhafvande under
Sigismunds frånvaro, var en af de rådsherrar, som
utsändes till landsorten för att förmå allmogen
erkänna rådets myndighet, samt undertecknade
Uppsala mötes beslut. Ännu i sept. 1594 synes
han ha varit bland de rådsherrar, som ingingo den
nya föreningen med hertig Karl om riksstyrelsen,
ehuru han under Sigismunds härvaro uppträdt som
konungens ombud vid Enköpings marknad, där han då
försvarade den katolska läran. Vid Söderköpings
riksdag 1595 var P. närvarande, men spelade där
samma passiva roll som de öfrige herrarna. Då
riksdagens beslut emellertid skulle tillämpas,
fick han af hertigen i uppdrag att i spetsen för
6,000 à 8,000 man afgå till Finland för detta
ändamål. Hans vägran att mottaga uppdraget,
förnyad 1596 vid upprepadt anbud af hertigen,
skilde P. fullständigt från denne, och 1597 begaf
han sig till konungen. Vid Stegeborg skall P. ha
varit den, som förmådde Sigismund att inställa
blodbadet på hertig Karls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
