Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Positiv - Positiv, mus. - Positivism, filos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1489
Positiv-Positivism
1490
Se Kompetens konflikt. - 4. Log., ja-kande,
som innebär eller utsäger, hvad något är
(motsats negativ, som säger, hvad något icke
är), t. ex. positiv bestämning. Positivt
omdöme är detsamma som affirmativt omdöme
(se Omdöme). Positivt bevis är detsamma som
direkt bevis (se Bevis 1). - 5. Mat. Som positiv
betraktas inom matematiken hvarje reell storhet,
som ej uttryckligen anges vara negativ (se
Negativ storhet). Vill man särskildt utmärka, att
en viss förekommande storhet är positiv, sätter
man framför densamma ett plustecken; skola två
positiva storheter adderas, sättes ett sådant
tecken framför den senare af dem. En positiv
storhet, hvilken uppträder som subtrahend,
öfvergår till negativ. - Med en linjes positiva
riktning i förhållande till en af dess punkter
förstås den riktning, i hvilken positiva värden
af sättas. Är linjen horisontal, anses vanligen
riktningen åt höger från den gifna punkten
vara positiv. - 6. Positiv religion, en på
yttre uppenbarelse stödd religion, uppenbarad
religion (i möts. till naturlig religion, se
d. o.). - 7. (Positivus; eg. satt, bestämd,
med underförstådt -gradus, grad) Språkv.,
den grad eller form, som ett adjektiv eller
adverb har, när den däri uttryckta egenskapen
tillkommer ett subjekt (föremål, föreställning,
handling eller egenskap) utan jämförelse med
andra föremål, som också kunna ega egenskaper af
samma art, d. v. s. genom positiven uttryckes
en egenskap utan hänsyn till samma egenskaps
förekomst i andra fall. Positiven är adjektivets
grundform. Man är van att kalla den en grad
i den böjning eller, rättare, ordbildning,
för hvilken ett adjektiv lägges till grund,
när det kompa-reras. Egentligen är det ej så,
emedan positiven ej anger någon jämförelse. Om
man t. ex. säger om en person, att han är god,
så utsäges däri blott, att han har den egenskapen
i allmänhet, utan att grad angifves: en god
person kan i och för sig ega denna egenskap i
högre grad än en annan, som i jämförelse med en
tredje anges som bättre, d. v. s. positiven är
ej någon lägre grad af hvad som uttryckes med de
egentliga graderna, komparativ och superlativ,
som äro ordbildningar med adjektivets positiva
form till grund. En jämförelse uttrycker
positiven (ett i positiv form användt adjektiv)
endast, i fall t. ex. genom en psykologisk
akt en person, som säges vara god, ställes
i motsats till ett föremål, som tankes ha
en motsatt egenskap. I sådant fall tjänstgör
positiven som grad, d. v. s. graden framställes
genom syntaktiska medel. Så vore fallet, om
man skulle uttrycka omdömet Karl är äldre än
Johan med Karl är gammal, icke Johan, ett sätt,
som nyttjas af vissa lägre stående folk. Så
kan man t. ex. i svenskan genom syntaktiska
medel använda positiven som komparativ eller
superlativ: han är angenäm framför andra
betyder så mycket som han är angenämare än
andra. Under sådana förhållanden kan en bestämd
adjektiv-typ bli bestämmande för bildningen af
komparations-graderna, d. v. s. genom analogi
blir den antydda formen normerande för samma
betydelsekategoris beteckning af andra adjektiv,
som icke i positiven uttrycka jämförelse (se
för öfrigt K o m p a r a-tion, Komparativ 2 och
Superlativ). 4. S-e. 5. d-F-) 7. K. F. J.
Positiv (af lat. põnere, ställa), mus., under
medeltiden benämning på större orglar, sedermera
på kammarorglar med ingen eller flyttbar pedal
samt idel labialstämmor, i motsats till r e g a
l, som hade blott tungstämmor. Jfr Portativ. -
I Sverige är positiv namnet på kringvandrande
"musikaliska" tiggares vanligaste instrument
(ty. dreh-oryel, leierkasten, fr. orgue de
Barbarie, orgue portatiue], en’ liten portativ
orgel, försedd med en vef, hvars
kringvridande sätter i rörelse såväl en bälg
som en roterande vals, försedd med stift,
hvilka i viss ordning nedtrycka de till
piporna hörande tangenterna och därigenom på
mekaniskt sätt åstadkomma melodier och torftiga
ackord. Numera är stiftvalsen ej sällan ersatt
med en perforerad pappnotskifva (jfr Mekaniska
musikapparater). Enligt Lundin-Strindberg
("Gamla Stockholm") skall positivet ha inkommit
till Sverige i början af 1800-talet. Det har,
jämte dragharmonikan, i betydlig grad bidragit
till folkmusikens förfall. A. L.*
Positivism (jfr Positiv 4), filos., den riktning
inom vetenskapen och särskildt inom filosofien,
som vill stanna vid det "positiva", det som
faktum i erfarenheten gifna, skjuter tillbaka
alla egentliga orsaksförklaringar, som ersättas
med konstaterande af "generella fakta" (lagar),
och betraktar.all metafysik som uttryck för
ovetenskapliga fantasier. Filosofiens uppgift
blir då endast ett systematiserande af de öfriga,
de s. k. positiva vetenskapernas resultat,
på sin höjd därjämte ett kunskapsteoretiskt
rättfärdigande af vetenskapen. Riktningen har
fått sitt namn genom Auguste Gömte, som först
utförde dess läror i ett omfattande system, men
i sak finns den långt tidigare i filosofiens
historia. Redan inom sofistiken, särskildt
hos P r o t a g o-r a s, framträda ansatser
till denna riktning, och de fullföljdes sedan
afcyrenaikerna och e p i-kuréerna. Positivismens
vetenskapliga grund-läggare är H u m e, som
bestämdt uppställer som fordran på den sanne
filosofen att undertrycka det, otyglade begäret
att forska efter orsaker. Comte framställde i
sin lära om "de tre stadiernas lag" positivismen
som hela den andliga kulturutvecklingens mål
(se Comte, A.). Till hans uppfattning anslöto sig
L i 11 r e, T a i n e och i viss mån R e-nan. I
anslutning till den nationella empirismen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
