Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polubotok, Pavel Leontievitj - Polus, Tomas - Polupoltinnik - Polverara paduaner, husdjurssk. - Polvijärvi - Polyacanthus, zool. Se Paradisfisk - Polyadelphia, bot. - Polyainos - Polyandri - Polyandria - Polyargit, miner. - Polyark, bot. Se Rot - Polyarki - Polybasit, miner. - Polybia sericia, zool. Se Getingar, sp. 1085 och 1087 - Polybios
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1289
Polus-Polybios
1290
het". Se monografi öfver P. af
Lazarevskij i "Russ-kij archiv" 1880.
A-d J.
Polus, Tomas, grefve, statsman, f. 1634 i
Reval, d. 24 mars 1708 i Stockholm, blef
tidigt faderlös, uppfostrades i Sverige,
genomgick skola och gymnasium i Västerås samt
vistades därefter vid Uppsala universitet,
där han förvärfvade sig ovanliga kunskaper,
så att han på sin tid ansågs för en mycket
lärd man. Han vann bl. a. erkännande som god
latinsk tillfällighetsskald. Sedan han en
tid varit upptagen af utrikes resor, blef han
sekreterare hos hertig Adolf Johan, utnämndes
1665 till referendarie i kansliet och blef 1666
sekreterare vid svenska ambassaden i England. Han
gick sedermera i samma egenskap till Holland,
där han länge användes i diplomatiska värf. 1671
kallades han till hofråd hos änkedrottning
Hedvig Eleonora med bibehållande af sin plats
i kansliet och erhöll därigenom en mäktig hjälp
vid framtida befordran. 1673 adlades P., hvarvid
han bibehöll sitt fädernenamn. Sedan han under
de följande 20 åren varit oupphörligt använd i
olika uppdrag, t. o. m. i reduktionsaffärer,
fick han 30 dec. 1693 fullmakt som kansliråd
och statssekreterare i utrikesexpeditionen efter
Bergenhielm, som befordrats till hofkansler. 31
dec. 1694 efterträdde han den bekante, med
döden då nyss afgångne Nordenhielm såsom
lärare åt den unge prins Karl (sedermera Karl
XII). Hos sin lärjunge kom P. i stor gunst,
och sedan Karl blifvit myndig, upphöjdes P.,
samtidigt med Piper (31 dec. 1697), till
kungligt råd och statsråd med bibehållande
af sin befattning som statssekreterare
för utrikes ärendena. Några dagar senare,
3 jan. 1698, blef han på en gång friherre och
grefve. P. var en skicklig ämbetsman af Karl
XI:s skola; men han saknade Pipers kraftfulla
vilja och äregirighet, var en fridsam man och
kom därför, trots den ynnest, hvari han stod,
att utöfva endast ett begränsadt inflytande.
Iljr.*
Polupolti’nnik [-pal-], ryskt silfvermynt, = V*
rubel. Jfr P o 11 i n a.
Polverära paduäner, husdjurssk., en sedan
1400-talet i öfre Italien förekommande
hönsras, tillhörande tofshönsen. De
vanligaste färgerna äro svart eller hvitt.
II. F.
Po’lvijärvi, socken i Kuopio län, Finland,
Libe-lits härad och domsaga, utgör ett imperiellt
pastorat af 2:a klass, Karelens öfre kontrakt,
Nyslotts stift. Landareal 780 kvkm. Befolkningen,
finsktalande, 6,471 pers. (1911).
A. G. F.
Polyaca’nthus, zool. Se Paradisfisk.
Polyade’lphia, bot., adertonde klassen i Linnés
sexualsystem, omfattande växter med många nedtill
i tre eller flera knippen omkring pistillen
förenade ståndare med fria knappar. Af svenska
växter hör endast släktet Hypericum dit. G- L-m.
Poly’ainos (grek. IIoMaivog, lat. Polyænus),
forngrekisk krigsvetenskaplig skriftställare
i 2 :a årh. e. Kr., lefde i Rom som retor och
sakförare och efterlämnade ett till större delen
bibehållet, kejsarna Marcus Aurelius och Lucius
Yerus tilleg-nadt arbete i 8 böcker, Strategémata
(1. Strate-gikd; om krigslist), hvilket dock,
utöfver hvad titeln lofvar, redogör äfven för
en mängd i det politiska och enskilda lifvet
förekommande knep och skälmstycken och sålunda,
ehuru kritiklöst och
ytligt, icke saknar sin betydelse för dåtidens
sedehistoria. Utg. af Korais (1809) och
Woelfflin (1860; ny uppl. af Melber 1887).
A. M. A.
Polyandri (af grek. yoly’s, mången, och
andréi’os, manlig), den form af polygami
(månggifte), då en kvinna lefver i äktenskap
med flera män. Se Familj.
Polya’ndria 1. Polyandrla (af grek. polyps,
mången, och andréi’os, manlig), "mångmännin-gar",
bot., 13:e klassen i Linnés sexualsystem,
omfattande de växter, som ha många (flera
än 12) fria ståndare, fästa tätt under
pistillfästet. Ordningarna inom klassen benämnas
efter pistillernas antal Monogynia, Digynia
o. s. v. Af svenska växter höra Nymphæaceæ,
Ranunculaceæ, Papa-ver, Tilia m. fl. dit.
O. T. S. (G. L-m.)
Polyargit (af grek. polyfs, mycken, och
a’rgillos, lera), miner., ett vattenhaltigt
kaliumaluminiumsi-likat af rosenröd till
karminröd eller rödaktigt grå färg; anses vara
en omvandlad anortit. Polyar-giten förekommer på
kalklager i Södermanland, Närke, Östergötland
samt vid Tunaberg i syenit och vid Finnmosse
grufvor i Värmland. Ant. Sj.*
Polya’rk, bot. Se Rot.
Polyarki (af grek. poly’s, mången, och archë,
herradöme), mångvälde.
Polybasit (af grek. poly’s, mycken, och
basit, se d. o.) H. Rose, miner., järnsvart
metallglänsan-de bergart, i tunna sexsidiga
taflor efter det rom-biska systemet, sammansatta
af silfver, antimon och svafvel efter formeln
Ag9 SbS6 med en inblandning af koppar och
arsenik. Eg. v.: 6-6,2. Funnen vid Joachimstal,
Freiberg, Pfibram samt i Mexico, Nevada, Idaho
m. fl. ställen. A. ling.
Polybia sericia, zool. Se Getingar, sp. 1085
och 1087.
Poly’bios (grek. noMfiiog, lat. Poly’bius),
forngrekisk historieskrifvare från Megalopolis
i Arka-dien, föddes omkr. 200 f. Kr. och dog
vid 82 års ålder. Hans fader, Lykortas, stod
i nära vänskapsförhållande till Filopoimen,
hvilken han äfven efterträdde som hufvudman
(strateg) för akeiska förbundet. På grund af
dessa förhållanden blef P. tidigt införd i
såväl politiska som militära värf. Han var med
bland de 1,000 förnäma akéer, hvilka 166 fördes
till Rom som gisslan och där kvar-höllos i 17
år. Under denna långa tid hade P. godt tillfälle
att förvärfva grundlig kännedom om romerska
förhållanden och att knyta vänskapsband med
många bland Roms store, företrädesvis Æmi-lius
Paullus och dennes adoptivson Scipio d. y. Det
romerska väldets storhet och säkra, konsekventa
utveckling gjorde ett mäktigt intryck på P.,
för hvars skarpa blick det var klart, att
Greklands politiska själfständighet ej kunde
på längden upprätthållas. Lätt nog förlikte han
sig därför med tanken att se sitt fädernesland
uppgå i det romerska världsväldet, där det på
grund af sin höga bildning i alla händelser
skulle komma att intaga en framstående plats. Då
Scipio utverkat de fång-ne akéernas frigifning
(150), återvände P. till fäderneslandet, men
var kort efteråt Scipio f öl jäktig på hans
afrikanska fälttåg. Grekland återsåg han ånyo
nästan samtidigt med Korints förstöring (146)
och använde med framgång sitt inflytande till
att mildra de olyckor, som åtföljde den romerska
eröf-ringen. Romarna själfva gåfvo honom det
förtroen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
