Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1273
Polska litteraturen
1274
ligt. Jan Stanislaw Jablonowski (d. 1731)
gisslade i "Skrupul bez skrupulu w
Polsce" lytena i det offentliga lifvet,
och tronpretendenten Stanislaw Leszczynski
(d. 1706) framlade i skriften "Glos wolny
wolnosé ubez-pieczajacy" ett förslag rörande
författningen med ministeransvarighet och
bondeemancipation. S t a -n i si a w Konarski
(d. 1773) bekämpade "li-berum veto" och andra fel
i det polska författ-ningslifvet ("O skutecznym
rad sposobic"). För den allmänna bildningen
verkade nitiskt biskop J õ-zef Jedrzej Zaluski
(d. 1774), Polens förste bibliograf. Efter
Polens första delning sökte Stanislaw Staszyc
(d. 1826) omplantera Rousseaus statsrättsliga
idéer på polsk jordmån, och den framstående
statsmannen och rättsläraren Hugo Kolla ta
j (1750-1812) väckte stort uppseende genom
sitt reformvänliga arbete "Prawo po-lityczne
narodu polskiego". Polens andra och tredje
sönderstyckande gjorde dock dessa reformrörelser
verkningslösa. Historieforskningen främjades
genom Naruszewicz ("Historya narodu polskiego",
1733-96), den lärde Jan Albertrån di (d. 1808)
och Bandtke (d. 1835). Franciszek Siarczynski
(d. 1829) utgaf en vidlyftig historia om
Sigismund III. Den polska litteraturhistoriska
forskningen grundades af J õ-z e f M a k s. O s s
o l i n s k i (d. 1826) och F e l i x Bentkowski
(d. 1852). Poetiken studerades af Euzebiusz S l o
w a c k i (d. 1814), som ock skref tragedierna
"Mendog" och "Wanda". Om lexikografien
inlade Samuel B o g u m i l (Gott-l i e b)
Linde (d. 1847) stor förtjänst genom sin stora
ordbok, "Slownik jezyka polskiego" (1807- 14;
2:a uppl. 1854-60). Bland naturvetenskapsmännen
märkas bröderna Jedrzej och Jan Sniadecki.
V. Romantiken (1820-63). Detta tidsskede
karakteriseras af en viss politisk frigörelse
i sam-hällslifvet, hvarigenom den nationella
ämnessfären starkt vidgades. I stället för
den franska rationalismen och sensualismen
trädde den tyska idealismen och romantiken
i förening med den engelska byronismen. Jan
Samuel Kaulfuss (d. 1832), rektor vid gymnasiet
i Posen, var den förste, som framhöll den tyska
kulturens företräde, och i hans fotspår trädde
K a z i m i e r z B r o d-zinski (1791-1835),
som i sin epokgörande skrift "O klasycznosci
i romantycznosci" (1818) påvisade folkpoesiens
betydelse och i idyllen "Wie-sJaw" konstnärligt,
om ock utan framgång, sökte tillämpa dessa
teorier. Denna romantisk-nationella väckelse
skapade den s. k. Ukrajnska skaldeskolan, hvars
förnämsta representanter voro Antoni Malczewski
(d. 1826), S e w e-ryn Goszczynski (d. 1876)
och B o h d a n Zaleski (d. 1886). Hit kunna ock
hänföras folkdiktaren Tomasz Padura (d. 1871) och
Tomasz August Olirazowski (1811- 79), som skref
kosackiska "dumky". Denna rörelse utgick från
Warschau, under det att Wilna blef härden för en
poetisk strömning bland studenterna (de poetiska
föreningarna "filareter" och "ülomater"). Här
utbildade sig den store nationalskalden Adam
M i c k i e w i c z (1798-1855), som efter
jäsningsperiodens byronism i "Konrad Wallenrod"
och "Dziady" samlade sina poetiska
krafter på det episka mästerverket "Pan
Tadeusz". Vid hans sida nämnas de store
skalderna J u l i u s z S l o w a c k i
(1809-49) och grefve Z y g m u n t Krasinski
(1812-59), alla tre mer eller mindre gripna af
"towianism", en kristlig-social mysticism,
som i någon mån fördunklade och förlamade
deras poetiska alstring. Slowacki utmärkte
sig företrädesvis genom fantasirikedomen och
den dramatiska glöden i sina af Shakspere och
Calderõn påverkade skådespel, under det att
den aristokratiske Krasinski under italienskt
inflytande (Dante) fördjupade sig i mystisk
reflexionslyrik. I dessa mästares spår gingo
många mindre betydande poeter. Främst står Kornel
Ujejski (1823-97), som särskildt i sina "Melodye
biblijne" gaf ökad näring åt den polska frihets-
och hämndekänslan. W i n-centy Pol (1807-72)
skildrade i patriotiska visor polska landskap
och folkseder ("Piesn o zie-mi naszej"),
särskildt den karpatiska bergsbefolkningen
("Obrazy z zycia i podrõzy"). I samlingen
"Krakowiaky" upptog Edmund W a s i-1 e w
s k i (1814-46) många folkliga motiv. En
framstående lyriker i Byrons stil var R y s
z a r d Berwinski (1819-79) från Posen ("Don
Zuan poznanski" m. fl.). Teofil Lenartowicz
(1822-93) förhärligade Masurien i vackra
dikter ("Lirenka" och "Nowa Lirenka"). Ludwik
Kondratowicz (pseud. Wladyslaw Syrokomla,
1823-62) diktade patriotiska "gawedy". För öfrigt
märkas Edvard Antoni O d y n i e c (1804-85)
och den talangfulle Cypryan Kami l N or vi d
(1821-83). På den vittra prosans område utmärkte
sig grefve Henryk R z e -wuski (1791-1866) genom
sina förträffliga tidsbilder "Pamietniki Soplicy"
(1844). Goda kulturskildringar från 1700-talet
gaf ock Z y g m u n t Kaczkowski (1826-96) i
sina "Powiesci ostat-niego z Nieczujõw". Jõzef
Korzeniowski (1797-1863) författade många romaner
(däribland den förträffliga "Krewni") och gjorde
sig äfven bemärkt som dramatiker. Mer ytlig
var M i c h a l Czajkowski ("Sadyk-Pasza",
1808-86) i sina romantiserade skildringar
af det forna kosacklif-vet, som fick en
vida mer kritisk tecknare i Mi-chaf Grabowski
(1805-63). Goda kulturbilder lämnade Ignacy C h o
d z k o Borejko (1794-1861) i sina "Obrazy" och
"Podania litewskie". Det humoristiska elementet
infördes af grefve Fryderyk Skarbek (1792-1866),
AugustWilkonski (1805-52) och A l b e r t W i l
c z y n s k i (1829-1900). överträffande alla
andra i mångsidighet och alstringsrikedom
står Jõzef Ignacy Kraszewski (1812-87)
genom sina oräkneliga romaner, studier och
tidskriftsartiklar. Från Galizien lämnade Jan
Z a c h a -ryasiewicz (1825-1906) intressanta
kulturbilder i berättelseform. Nämnvärda äro
ock författarinnorna Klementina T a n s k
a-H o f-m an no w a (d. 1845, ungdomsböcker),
Narcyza Zmiechowska (d. 1876, "Polens George
Sand") och Jadwiga Euszczewska (1834 -1908,
pseud. Deotyma). Den kritiska historieforskningen
utfördes af den lärde, snillrike romantikern
Jachym L e le w el (1786-1861), efterföljd
af Teodor Narbutt (1784-1864), Litauens
historieskrifvare, Karol Szajnocha (1818-68),
Polens förste essayist, m. fl. En stilist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
