- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
1263-1264

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polo de Medina, Salvador Jacinto - Polonium, kem. - Polonskij, Jakov Petrovitj - Polonäs, dansk. och mus. - Polonäs - Poloponny, sportv.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skalder. Ryktbarast af hans arbeten voro romanen
Pan y Siringa (1630) och den burleska fabeln
Apolo y Dafne (1634) samt verssamlingen El buen
humor de las musas
. En efterbildning på prosa
af "Sueños" af Quevedo (se d. o.) gjorde P. med
sin El hospital de incurables, viaje de este mundo
al otro
(1636). Gobierno moral á Lelio (1657),
ett filosofiskt arbete, var P:s sista. P:s arbeten
äro flera gånger omtryckta; en del återfinnes i
Rivadeneiras "Biblioteca de autores españoles", bd
16, 42, 60 och 61. P. är intagen i Spanska akad:s
"Catálogo de autoridades de la lengua".
Ad. H—n.

Polonium, kem. Vid en kemisk undersökning af
pechblände erhöllo makarna Curie två produkter,
som visade sig vara starkt radioaktiva, å ena sidan
vismut, å andra sidan bariumsulfat. Då de i
handeln förekommande vismut- och bariumpreparaten
äro inaktiva, så slöto makarna Curie, att det i
pechblände fanns två nya radioaktiva ämnen, ett,
som kemiskt stod vismut nära, och ett, som stod
barium nära. Det första kallades polonium efter
fru Curies hemland, Polen, det andra benämndes
radium. Polonium är ännu föga kändt. På sista
tiden har det dock lyckats fru Curie och Debierne
att, utgående från flera ton uranrester, erhålla 0,1
mg. tämligen rent polonium. Dettas gnistspektrum
visade några nya linjer, som antagligen tillhöra
polonium. Dess plats i det periodiska systemet är i
6:e gruppen, mellan volfram och uran; det är
dock ännu ej, på grund af sin föga kända karaktär,
upptaget i den internationella atomviktstabellen
(1914). Polonium antas vara en nedbrytningsprodukt
af radium och betecknas också med radium
F (se Radium). Det utsänder &#945;-strålar af 3,86
cm. väglängd och sönderfaller härvid i ett inaktivt,
med bly isotropt ämne. Poloniums halfveringskonstant
eller period är 136 dagar. Det är isotropt
med radium A och troligen äfven med torium C2,
radium C’, aktinium A och torium A. Poloniums
aktivitet är omkr. 1,000 ggr så stor som radiums.
I. B.

Polonskij [palå’nski], Jakov Petrovitj,
rysk skald, f. 1820 i Rjazan, d. 1898, tjänstgjorde
länge som censor och blef 1896 medlem af den
stora presskommittén. P. var en finkänslig lyriker
med vemodig grundton, och hans diktning utmärkte sig för en upphöjd
idealitet. Särskildt hans stämningsbilder från Kaukasien äro
musikaliskt melodiska och innerliga, men föga plastiska. I hans
senaste diktning framträder det religiösa elementet kraftigare. Bland
hans längre dikter märkes den täcka idyllen Kuznetjik-muzykant
("Gräshoppan-musikant") i 5 sånger. Hans bilder ur
barnavärlden äro också burna af varm känslofullhet.
Däremot gjorde han föga lycka med sina romaner:
Priznanija Sergeja Tjalygina (Sergej Tjalygins
bekännelser, 1888), Krutyja gorki (Branta kullar)
och Desjevyj gorod (Den billiga staden) s. å. God
vän till Fjet och Ivan Turgenev, efterlämnade han
intressanta skildringar ur sitt litterära lif. Hans
samlade skrifter utgåfvos 1869 och 1885—86 och
samlade dikter 1896 i 5 dlr.
A—d J.

Polonäs (fr. polonaise, it. polacca; "polsk"),
dansk. o. mus., polsk dans i ¾ takt och måttlig
rörelse (mellan andante och allegro). Den uppkom
omkr. 1700 och lär under 1700-talet ha dansats som
figurdans i sirliga turer (liksom den ock då
jämställdes med menuetten), men stelnade på 1800-talet
till ett slags promenad af paren, egnad att
inleda balerna. Polonäsens musik är i hög grad
intressant och egendomlig, med sin gravitetiska,
men på samma gång liffulla och chevalereska
karaktär. Dess utmärkande egenskap är förkärleken för
synkoper, cesurer och slutfall på svag taktdel.
Början sker alltid på stark taktdel, och
ackompanjemangets rytm liknar bolerons. Denna rytm
illustration placeholder
(om slutfallets rytm se Polska)
är ock, som sagdt, så egen för polonäsen, att ingen
annan dans därom påminner, utom i viss mån
boleron och den svenska (sextondels-)polskan.
Polonäsen torde ha folkliga rötter rätt långt
tillbaka i tiden. Mot slutet af medeltiden hade det
i nästan hela Europa blifvit sed att låta en lugn
dans i fyrtakt efterföljas af en lifligare i ¾ takt.
Sådan var ock den enkla polska dans, som blef
spridd i Europa på 1500-talet. Dennas efterdans i
tretakt fortlefde hos allmogen flerstädes (äfven i
Sverige) på 1600-talet och fick en uppsluppen
karaktär samt synes ha upptagits, omdanats och
förfinats af de högre klasserna särskildt i Polen
inemot 1700. Genom Karl XII:s krig i Polen kom
polonäsen redan under de första åren af 1700-talet
öfver till Sverige och vann här omedelbart
en frisk blomstring, hvarom vittna såväl en mängd
handskrifna melodiuppteckningar åren 1705—20 ff.
som än mer den svenska polskemusikens utveckling
(se Polska). Omkr. 1720 vardt polonäsen
känd i Sachsen (väl närmast till följd af detta
lands förening med Polen under August II), och
vid samma årh:s midt hade den spridt sig öfver
hela Europa. Den blef ock en ej sällan använd
kompositionsform inom instrumentalmusiken och ej
heller utan inflytande på den vokala, särskildt
inom italienska operan. Polonäser komponerades
af Bach, Händel, Mozart, Beethoven, Weber,
Schubert, Liszt m. fl. samt polackerna Kurpinski,
Oginski och framför alla Chopin, hvilken
idealiserade polonäsen till ett storslaget
karaktärsstycke. Jfr T. Norlind, "Zur geschichte
der polnischen tänze" (1911).
A. L.* E. F—t.

Polonäs (fr. polonaise, eg. polsk), ett på
1700-talet och 1880-talet modernt fruntimmersplagg,
bestående i en öfverklänning, som räckte nedom knäna
och ofta var utstyrd med uppdraperade skört.

Poloponny [påu’låu påu’ni], eng. (se Bollspel,
sp. 1027), sportv., är eg. icke alls någon ponny
(se d. o.), utan blott en liten häst af högadel
härkomst. Polospelets alltjämt stigande popularitet har
haft till naturlig följd, att efterfrågan efter dylika
små hästar ökats betydligt. Uppfödningen af
poloponnyer har också gestaltat sig till en mycket
lönande industri. Enligt de af "The polo and pony
stud book" utfärdade stadgarna får en poloponny ej
mäta mer än 147 cm. vid manken. I främsta


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:58:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfca/0688.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free