Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pollen, Frömjöl, Ståndarmjöl, bot. - Pollenblomma, bot. - Pollenkorn, bot. Se Pollen - Pollenmodercell, bot. Se Kärndelning, fig. 12-21, och Pollen - Pollensa - Pollenslang, bot. Se Pollen - Pollensäck, bot. Se Pollen och Ståndare - Pollentia - Pollentoxin, med. Se Höfeber - Pollenza. Se Pollentia - Poller. Se Ostronodling, sp. 1074 - Pollett - Pollett (ej Pollet), Johan Frans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1255
Pollenblomma-Pollett
1256
befruktningen uttränger i form af
s. k. pollenslang 1. pollenrör, men är för
öfrigt mycket växlande till sin beskaffenhet
(försedt med taggar, kammar eller lister
o. s. v.) och klibbigt, allt i ändamål att
kunna lätt fastna vid en insekt, som besöker
blomman, eller ock glatt, torrt och lätt, för
att kunna af vinden föras från en blomma till
en annan. Hos barrträden, hvilkas frömjöl är så
ytterst ymnigt, är pollenkornet försedt med 2
mösslika, luftfyllda kutikulablåsor, hvarigenom
detta frömjöl så mycket lättare kan förflyttas
af vinden. Orkidéernas och asklepiadéernas tunga
pollenmassor kunna endast genom insekters hjälp
öfverföras från en blomma till en annan. Hos
Zostera äro pollenkornen, som kringföras med
vattnet, rörlika eller trådlika för att kunna
veckla sig kring ett påträffadt märke, och hos
Ruppia finnas båtlika pollenkorn, som flyta på
vattnet. Angiospermer-nas pollenkorn innehålla
2 celler, en större, den vegetativa cellen,
som omsluter en mindre, naken
Fig. 2. Pollenkorn af Lillum Martagon
(öfverst t. v.)
och dess groning (de öfriga figurerna); k den
vegetativa
cellens kärna, m den generativa cellen,
g pollenslangens
hanliga celler.
cell, den generativa (se fig. 2). Den förra
växer vid pollenkornets groning ut till
pollenslangen, den senare följer med och delar
sig i 2 hanliga celler, som utföra befruktningen
(se Embryosäck). Hos gymnospermerna innehålla
pollenkornen ofta flera celler. Se vidare
Pollination.
O. T. S. (G. L-m.)
Pollenblomma, bot., entomofil blomma, som
saknar honung, men hvars pollenkorn tjäna de
besökande insekterna till näring. Som exempel på
växter med pollenblommor kunna nämnas vallmo,
hvit-sippa och törnros. Se Allotropa blommor.
Gr. L-m.
Pollenkorn, bot. Se Pollen.
Pollenmodercell, bot. Se Kärndelning, fig. 12-21,
och Pollen.
Pollensa [pålje’nsa], stad i nordöstra delen
af spanska ön Mallorca, nära Pollensa viken
(Puerto menor). 8,308 inv. (1900).
Pollenslang, bot. Se Pollen.
Pollensäck, bot. Se P o 11 e n och S t å n d
a r e.
Polle’ntia, forntida stad i Ligurien, vid
Tanarus,
bekant genom Stilikos seger öfver Alarik år 403,
nu kallad P o 11 e n z a, med ruiner af den
antika staden.
Pollentoxin, med. Se Höfeber.
Polle’nza. Se Po Ilen tia.
Poller. Se O str o n o d l i n g, sp.
1074.
Polle’tt (för Sverige egendomligt ord, af osäker
härledning, möjligen af lat. po’llet, den gäller,
eller af Paulet, en fransman, efter hvilken man
i Frankrike kallade afgiften för bibehållandet af
vissa ämbeten inom en släkt paulette), stämp-ladt
märke eller kort, som betecknar, att innehafvaren
däraf har att åtnjuta någon rätt eller förmån
vid detsammas aflämnande. I Sverige nyttjades
sedan förra hälften af 1600-talet polletter i
ganska vidsträckt omfattning, som bevis öfver
verk-ställdt arbete eller forsling, levererade
varor o. d., men på samma gång som ett slags
myntrepresentanter, egnade att ersätta bristen på
verkligt skiljemynt inom de landsdelar, hvarest
de hade sitt omlopp. Polletter gjordes först af
näfver, sedermera mest af koppar, mässing och
läder. De utfärdades förnämligast af de stora
bergverken och bruksegendomarna. 1650-1750 voro
de allmänt gängse inom Dalarnas, Västmanlands och
Upplands bergslag. Från midten af 1750-talet till
långt in på 1830-talet voro (med stöd af k. bref)
Stora Kopparbergs bergslags polletter gångbara
i nästan hela mellersta Sverige. Sedan midten af
1800-talet har bruket af polletter fått en annan
bestämmelse, näml. att genom tidsbesparing vid
betalnings erläg-gande underlätta samfärdseln
mellan närbelägna ställen såväl som förbrukningen
af vissa nödvändighetsvaror. Restauranger, bruk,
bryggerier m. fl. affärer begagna ofta polletter,
då rekvirerade varor utlämnas till personalen
eller lämnas af leverantörer; dessa polletter äro
vanligen af metall. Rakstugornas och liknande
affärers polletter, som säljas i häften och
berättiga till viss förmån, äro af papper. Den
förra sorten är föremål för samlingar och
finnes beskrifven i numismatisk litteratur. Jfr
A. V. Stiernstedt, "Beskrifning öfver svenska
kopparmynt och polletter" (1871-72), med
"Tillägg" i fjärde häftet af "Numismatiska
meddelanden" (1877), och V. T. Strokirk,
"Fortsättning af tillägget" (därsammastädes,
XII, 1890). - Se vidare Riksdagspollett.
Polle’tt (ej P öl l et), Johan Frans, militär,
f. 22 mars (n. st.) 1729 i Skänninge, d. 26
febr. 1801 (ej 1802) i Stockholm, anställdes
1745 som fänrik vid regementet Royal suédois i
Frankrike och tjänade från 1757 vid regementet
Royal Deux-ponts, där han befordrades till
öfverstelöjtnant (1765); han fick 1769 öfverstes
rang. 1777 erhöll han på begäran afsked ur
fransk tjänst, hvarvid en årlig pension af 2,400
livrés tillförsäkrades honom. Med franska hären
deltog P. i 1748 års fälttåg i Nederländerna
samt 1757-62 i Sjuåriga kriget på den tyska
krigsskådeplatsen, hvarunder han bevistade en
mängd fältslag (Ros’sbach m. fl.), skärmytslingar
och belägringar. Efter att 1776 ha utnämnts till
öfverste i svensk tjänst sattes han 1777 till
kommendant i Stralsund. I ett bref af 14 maj
1789 kallade Gustaf III P. "närmare vår person",
och under konungens ögon deltog han i finska
kriget samt var med vid Valkiala, Fredrikshamn,
Viborgska gatloppet och Svensksund. 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
