Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polizzi Generosa - Poljakov, Ivan Semenovitj - Polje - Poljesien - Polk - Polk, James Knox - Polka, dansk. - Polkappa, bot. Se Cellbildning, fig. C, och Kärndelning, fig. 3 - Polkett. Se Polka - Polko, Elise, född Vogel - Polkovnik, ry. Se Polk - Polkroppar, bot. Se Cell, sp. 1387 och 1390 - Polkärna, bot. Se Embrysäck - Pollajuolo. 1. Antonio (del) P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1249
Poljakov-Pollajuolo
1250
i hela kommunen. Normandiskt kastell,
bibliotek. Yin- och olivodling.
J. F. N.
Poljakov, Ivan Semenovitj, rysk naturforskare
och resande, f. 1846 i östsibiriska området
Transbajkalien, d. 1887, medföljde 1866 en
expedition till Jablonojbergen, studerade
sedermera vid Petersburgs universitet,
undersökte 1871 och 1873 Onega m. fl. sjöar i
guvernementet Olonets samt 1874 Volgas källsjöar
i djurgeografiskt hänseende, utnämndes därefter
till konservator vid zoologiska museet i
Petersburg och gjorde 1876-77 zoologiska
och etnografiska forskningar kring floden
Ob. För arkeologiska ändamål begaf han sig 1878
till hjärtat af Ryssland och 1879 till östra
Kaukasus. Hans sista stora resa (1881-84) gällde
ön Sachalin, Japan och södra Kina. P. meddelade
resultaten af sina resor dels i särskildt utgifna
skrifter, dels i ryska vetenskapsakademiens
och geografiska sällskapets m. fl. samfunds
handlingar.
Po’lje (slav., "fält"), breda, jämna, på alla
sidor af berg omslutna dalar i karstområden. De
skilja sig från andra karstformationer genom
sin betydande utsträckning (en af de största
poljer vid Livno omfattar 380 kvkm.), sitt
djupa läge och sin jämna botten. En del torde
uppstått genom erosion, men sannolikt äro de
flesta grafsänkor (se Gr a f 3).’ Ofta ha de
en gång varit sjöar, och ännu ligga många af
Balkanhalföns sjöar i poljer, såsom Janina-
och Skutarisjöarna, Zirknitz-sjön m. fl.
J. F. N.
Poljësien, dets. som Polesien (se d. o.). Polk,
ry., regemente. Däraf har härledts
benämningen polkovnik, öfverste, och
podpolkovnik (underöfverste), öfverstelöjtnant.
C. O. N.
Polk [påu’k], James Knox, Förenta staternas
elfte president, f. 2 nov. 1795 i Mecklenburg
county, Nord-Carolina, d. 15 juni 1849 i
Nash-ville, Tennessee, vardt efter grundliga
studier advokat 1820, invaldes 1823 i Tennessees
lagstiftande församling och 1825 i kongressen,
där han ifrigt understödde Andrew Jacksons
inrikespolitik och med stor duglighet förde
talmansklubban 1835 -39. Han var därefter
(1839-40) guvernör i Tennessee och valdes 1844,
med demokratiska partiets röster och H. Clay
som whigpartiets motkandidat, till Förenta
staternas president samt tillträdde sitt ämbete
4 mars 1845. P. dref en beslutsam eröfrings-och
utvidgningspolitik. Under hans presidentskap
(jfr därom Nord-Amerikas förenta stater,
sp. 1225-26) upptogos lowa och Wisconsin bland
unionens stater, hvarjämte Oregonterritoriet
förvärfvades på fredlig väg samt Texas, New
Mexico och Kalifornien genom det lyckosamt
förda eröfringskriget mot Mexico. P. genomdref
tulltaxans sänkning (genom Walker-billen af
1846) samt upprättade ett nytt departement för
inrikes ärenden. I laga ordning nedlade han
presidentskapet 4 mars 1849, sedan han året
förut undan-
Tryckt den 18/12 14
bedt sig omval. Till sin politiska karaktär
utmärktes P. af rättskaffenshet, stark viljekraft
och sträng demokratisk partitrohet. Ehuru
ifrig anhängare af expansionspolitiken,
motsatte han sig dock yrkandet på införlifning,
i slafegarnas intresse, af hela det besegrade
Mexicos territorium. Jfr en biografisk studie af
P:s vän G. Bancroft i J. G. Wilsons "Presidents
of the United states" (2:a uppl. 1894).
(V. S-g.)
Polka [på’lka], dansk., nyare rund- och pardans,
uppfunnen på 1830-talet i Böhmen. Namnet kommer
af det tjechiska pulka, halfva (halfsteg),
emedan dansen utföres med små, hoppande steg
(jfr "menuett" af "menu"). Takten är 2/4>
rörelsen tämligen hastig, dock mindre än i dansen
galopp. Stegen äro följande (v. = vänster, h. =
höger fot): h. v. h. v v. h v h
fc UTfe Lif
Musiken består af 2 repriser om 8 takter
samt en trio af samma omfång. Jfr Dans,
sp. 1317. Namnet polka fick i Sverige äfven
den ändrade formen p o l k e 11, som spred sig
i hela landet. Under inverkan af hambopolskans
3/4-takt (se Polska) uppkom här snart en polka
i tretakt, som under namnet hambopolkett vann
synnerligen stor spridning i Sverige och hvars
rörelse är mera stillsam och behaglig, något
närmande sig gammalvalsens. - P o’l k a m a s
u’r k a, en genom blandning af polka (i afs. på
kringsvängningen) och masurka (i tretakten och
delvis stegen) uppkommen runddans i 3/4 takt
och lugnare rörelse än polkans samt i musiken
karakteristisk upptakt, inlednings-, trio-
och codasats. A. L.* E. F-t.
Polkappa, bot. Se Cellbildning, fig. C, och K
är n d el ni n g, fig. 3.
Polke’tt. Se P o l k a.
Po’lko, Elise, född Yogel, tysk
skriftstäl-larinna, f. 1823 i Leipzig, d. 1899
i München, visade tidigt anlag för musik och
poesi, rönte mycken uppmuntran af tonsättaren
Mendelssohn och debuterade 1847 på operan i
Frankfurt a. M., såsom Pamina och Zerlina, mer
gifte sig 1849 med en ingenjör P. (d. 1887),
öfvergaf scenen och vardt författarinna. Hennes
svärmiska skildringar ur berömda musikers,
konstnärers och skalders lif äro mycket omtyckta
af den yngre dam världen. Bland hennes arbeten
märkas Musikalische märchen, phantasien und
skizzen (4 serier, 1852-76, många uppl.;
"Musikaliska sagor, fantasier och skisser",
1860, 2:a uppl. 1865), Aus der künstlerwelt
(1858 -63, 2:a uppl. 1879; "Konstnärssagor",
1881), Unsere pilgerfahrt von der kinderstube
bis zum eignen herd (1872, många uppl.; "Från
knopp till blomma", 1873), Meister der tonkunst
(1897), romaner, noveller, barnberättelser
och antologier.
Polkovnik [palkå’vnik], ry. Se Polk.
Polkroppar, bot. Se C e 11, sp. 1387 och 1390.
Polkärna, bot. Se Embryosäck.
Pollajuolo [pållajoålå]. 1. Antonio (del)
P., italiensk guldsmed, skulptör och målare,
f. 1429 i Florens, d. 1498 i Rom, började sin
bana som guldsmed och var till sitt 30:e år
faderns medhjälpare, då denne var sysselsatt
med arbetet på Lör. Ghibertis första port till
baptisteriet i Florens. Dessutom arbetade han
jämte andra på silfver-
21 b. 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
