Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polhelm. 1. Kristofer P., uppfinnare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mångfald nya arbeten vid Falun, där hans
uppfinnargeni fann ett vidsträckt, men också
tacksamt arbetsfält. Mest epokgörande och längst
bestående var uppfinningen af s. k. stånggångar
med enkla eller dubbla vefvar, hvarigenom vanns
den fördelen, att samma konsthjul kunde draga
flera pump- eller uppfordringsverk och att
kraften kunde ledas längre sträckor från afsides
liggande vattendrag. Vid flera af grufvans
schakt kommo dessa eller liknande maskiner
till användning. Bland hans många öfriga
uppfinningar till bergshandteringens fromma
kunna nämnas en träkätting för att ersätta de
dyra och lätt utslitna hamplinorna, en vagn
för malmtransport för inbesparing af lefvande
kraft, träkolfvar utan läder för grufpumparna
m. fl. Andra värdefulla uppslag kommo aldrig
till utförande, t. ex. hans förslag till
uppfordringsverk för att undanskaffa jorden i ett
nedrasadt schakt i grufvan. Utom Falun utförde
P. samtidigt härmed bergstekniska arbeten vid
Hundbo och Bispbergs grufvor, vid Ulfshyttan
och Riddarhyttan, hvarjämte han deltog i en
kommission till Dannemora grufva (1699). Han
tillhandagick dessutom Krigskollegium med
råd rörande statens krutbruk, gevärsfaktorier,
konstruerade en riktskruf för en kanons elevation
och uppfann en förbättrad typ af de vid armén
använda kvarnarna. Hans utomordentliga förmåga
som bergstekniker gaf anledning till, att han
af kurfurst Georg Ludvig af Hannover kallades
till grufvorna i Harz, där han vistades större
delen af 1707 och införde flera af sina nya
uppfinningar. Åtskilliga anbud om
stadigvarande, förmånliga anställningar utomlands
afböjde han dock.
Genom förmedling af kanslirådet Kasten Feif
kom P. 1712 i förbindelse med Karl XII,
som 1714 utnämnde honom till assessor i
Kommerskollegium. 1716 erhöll han kommerseråds
titel och
s. å. adelskap. Ett nytt arbetsfält öppnade sig
också för honom genom konungens initiativ. På
anmodan af amiralitetskollegiet uppgjorde han
1712 en plan för en kvarndamm i Lyckeby och
påbörjade också arbetet, som sedermera efter
hans anvisning fullföljdes af skeppsbyggmästaren
Charles Sheldon. Vid den stora dockbyggnaden i
Karlskrona tillkallades han som sakkunnig och
fick på sin lott att utföra den maktpåliggande
fördämningen mot hafvet. En halfcirkelformad
fångdamm, afpassad efter bottnens konturer,
hoptimrades och nedsänktes, hvarefter
arbetsplatsen kunde torrläggas, men P. blef
därefter ej vidare använd. I stället tog han itu
med ett ännu mera omfattande byggnadsföretag –
biskop Brasks gamla idé om en vattenförbindelse
mellan Östersjön och Kattegatt midt igenom
Sverige. Muntliga förhandlingar i Lund med Karl
XII, som omfattade förslaget med synnerligt
intresse, ledde i jan. 1718 till ett kontrakt,
enligt hvilket P. skulle på 5 år mot en årlig
summa af 40,000 dal. smt fullborda en kanalled
mellan Norrköping och Göteborg. Arbetet sattes
genast i gång under P:s och Emanuel Swedenborgs
ledning. Karlsgraf upprensades, och i dess
nedre del påbörjades en sluss, hvilken dock
aldrig blef färdig på grund af Karl XII:s död,
som omintetgjorde hela projektet. Förgäfves
sökte P. 1720 intressera ständerna för en
"Sveakanal". Först vid riksdagen 1740–41
kom kanalfrågan upp igen. Sedan flera olika
förslag förkastats, blef P. på hösten 1747
tillkallad. Hans plan till förbindelse mellan
Vänern och Kattegatt – 4 djupa
 |
| Fig. 3. Modell till Polhems Södersluss i Stockholm (numera öfverbyggd) jämte klaffbro för gatutrafiken. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
