Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polarisationsintrument - Polarisationsmikroskop, fys. Se Mikroskop, sp. 483 - Polarisationsplan, fys. Se Polarisation - Polarisationsvinkel, fys. Se Polarisation - Polarisator, fys. - Polariskop, fys. - Polarissima, astron. - Polaristrobometer, fys. Se Polarisationsinstrument, sp. 1183 - Polaritet - Polarländer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1185
Polarisationsmikroskop -Polarländer
1186
framför en annan platta (D, fig. 5) af
vänstervridande kvarts, som har samma tjocklek
som de båda andra vid deras mellanställning. En
polariserad
Fig. 6. Soleils koinponsator.
ljusstråle, som genomgår plattorna, erhåller
då ingen vridning, emedan den vridning, som
uppkommer i sistnämnda platta, upphäfves genom
kvartskilarna. Förställas de båda kilarna,
kan polarisationsplanet hos ljusstrålen få
hvilken vridning som helst. Den vridning,
som framkallas af något i apparaten infördt
ämne, kan därför genom lämplig förskjutning
af de båda kvartskilarna i förhållande till
hvarandra upphäfvas. Kvartskilarnas ställning
kan medelst en nonie noggrant afläsas, oph om
denna en gång blifvit kalibrerad i förhållande
till vridningsvinkeln, kan man genom afläsning
på Soleils kompensator fullständigt ersätta
vridningen af analysatorn. Utförligare
framställningar af polarisationsfenomenet i
allmänhet och andra slags polarisationsinstrument
återfinnas i handböcker, t. ex. Wüllner,
"Experimentalphysik" (5:e uppl., IV, 1899),
Müller-Pouillet, "Lehrbuch der physik"
(9:e uppl., II, 1902), Chwolson, "Lehrbuch
der experimentalphysik" (II, 1905), Drude,
"Lehrbuch der optik" (2:a uppl. 1906),
Winkelmann, "Handbuch der physik" (2:a
uppl., Yl, 1908) och "Handwörterbuch der
naturwissenschaften" (VI, 1912). _
T. E. A.
Polarisatiõnsmikroskop. fys. Se Mikroskop,
sp. 483.
Polarisationsplan, fys. Se Polarisation.
Polarisatiõnsvinkel, fys. Se Polarisation.
Polarisätor, fys., kallas hvarje apparat, hvarmed
naturligt ljus kan polariseras. Polarisatorn
utgör en integrerande del i hvarje fullständigt
polarisationsinstrument (se d. o.).
R- R-*
Polarisköp (af grek. skopei’n, se), fys., kallar
man företrädesvis mera invecklade apparater,
som tjäna till att skilja polariseradt ljus från
opola-riseradt. De mest använda polariskopen
äro konstruerade af Arago, Savart, Senarmont
m. fl. R.R-*
PoIarFssima, astron., en liten fixstjärna af
storleken 9,3. Denna stjärna är, som det latinska
namnet antyder, af alla observerade något så
när ljusstarka stjärnor den, som ligger närmast
polen. Medan polstjärnans poldistans är 1° 20r,
är Po-larissimas blott l’. Inställes en vanlig
astronomisk kikare mot polen, beskrifver bilden
af denna stjärna under dygnets lopp en cirkel i
instrumentets synfält, utan att någonsin lämna
det. K- B. (B-d.)
Polaristrobomëter (af grek. strobéi’n, vrida, och
me’tron, mått), fys. Se Polarisationsinstrument,
sp. 1183.
Polaritet. Se Polar. - Bot., motsats mellan
Tryckt den 1G ’12 14
spets och bas; den i motsatta
riktningar fortskridande tillväxten.
G- L-m-
Polarländer kallar man de landområden, som ligga
omkring de båda polerna: nordpolarländer kring
norra och sydpolarländer kring södra polen. Dessa
omgifvas af en krans s. k. subpolarländer,
hvilka bilda öfvergång till den tempererade
zonen i norra och södra halfklotet. Att sätta
polcirklarna som gräns för polarländerna,
såsom ofta skett, är absurdt. Lämpligare vore
att förlägga gränsen till den varmaste månadens
10-grads isoterm, hvilken ungefär sammanfaller
med skogsgränsen. O. Nordenskjöld anser,
att man som polarländer bör anse de områden,
som ha både en kallare sommar än + 10° och ett
årsmedium under 0°.
1) Nordpolarländerna delas i de amerikanska,
hvilka omfatta nordligaste delen af Nord-Amerikas
kontinent, ö-världen norr om densamma (se Norra
ishafvet, sp. 1463) och Grönland samt de
europeisk-asiatiska polarländerna, hvilka omfatta
(enligt ofvannämnda gräns) norra kusten af Europa
(fr. o. m. Kolahalfön och af Asien samt öarna
Jan Mayen, Björnön, Spetsbergen, Frans Josefs
land, Novaja Zemlja, Kolgujev, Vajgatj, Hvita ön,
Ensomheden, det sommaren 1913 af ryske kaptenen
B. A. Vilkitskij upptäckta Kejsar Nikolaus II:s
land, Nya Sibirien, De-Longöarna och Wrangels
land. – Däremot bör Island betraktas som ett
subpolärt område. – Med hänsyn till gränsens
osäkerhet är det omöjligt att ange områdets
areal. Medräknas endast öarna, hvilka utgöra
dess allra största del, blir densamma för de
amerikanska polarländerna 3,470,830 kvkm. med
14,200 inv. (på Grönlands kuster och på det
midtemot liggande Baffins land) samt för de
europeisk-asiatiska polaröarna 250,000 kvkm., med
några hundra stadigvarande inv. (på Kolgujev).
Klimatet utmärkes genom en sval och kort sommar,
under hvilken temperaturen i de nordligaste
trakterna icke når öfver fryspunkten, men i
de sydligare förmår smälta snön på de platser,
som äro direkt utsatta för solstrålarna. Dock
ha de nordligaste trakterna icke den största
vinterkölden. De båda arktiska köldpolerna (se
d. o.) ligga, den ena vid Verchojansk i Janadalen
och den andra i det inre af Grönland. Den förra
har en januaritemperatur af -50°, den senare
af sannolikt -40°. Hann har beräknat, att den
kallaste månaden vid själfva polen äfven skulle
ha -40° i medium. Mildast synes vintern vara i
trakterna vid Berings sund och Spetsbergen. Den
varmaste månaden anges vara juli. Under densamma
är temperaturen lägst i den nordamerikanska
arkipelagen. Vid Banks land (74° n. br., 118°
v. lgd) fann M’Clure årstemperaturen vara -16,8°,
temperaturen under 3 sommarmånader +1,6° och
under 3 vintermånader -20,9°, och Belcher fann
motsvarande siffror i Northumberlandsundet (77°
n. br. och 97° v. lgd) vara -18,4°, -0,6° och
-24,3°. Vid Stora Slafsjön i Nord-Amerika fann
Richardson temperaturen under 3 sommarmånader
uppgå till +9,4, under 3 vintermånader
till
-17,1° och för året till -12,8°. Västra kusten
af sydligaste Grönland har ungefär samma klimat
som Island eller Norges nordligaste kust,
med jämnt aftagande temperatur norr ut.
Årstemperaturen vid Julianehaab, den sydligaste
af de danska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
