Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polarisation, fys.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1177
Polarisation
1178
kring den infallande ljusstrålen (s) som
axel. Om den reflekterade ljusstrålen (be å
fig. 2) ännu en gång får reflekteras mot en
annan glasplatta under samma infallsvinkel och
om denna platta på samma sätt som nyss vrides
rundt (med be som axel), blir intensiteten hos
den reflekterade ljusstrålen (cd) beroende på
vridningens storlek. Om iufallsplanen vid de båda
speglarna sammanfalla, är intensiteten störst hos
den reflekterade ljusstrålen (cd], däremot minst,
då de båda planen äro vinkelräta emot hvarandra
(Malus’ lag 1808). Genom reflexionen vid den
första spegeln har ljuset tydligen erhållit en
egenskap, som icke framträder hos naturligt ljus
och som karakteriseras därmed, att ljuset säges
vara polariseradt. Om ljus (ab å fig. 3) infaller
mot en glasplatta under en sådan infallsvin-
Fig. 2.
L j u s, sp. 886 ff.), röra sig i banor, som
äro vinkel-räta mot fortplantningsriktningen. I
polariseradt ljus skulle svängningarna försiggå
i ett enda plan, under
Fig. 3. Polarisationsvinkel (Brewsters lag).
kel, att den brutna (bd) och den reflekterade
(cb) strålen bli vinkelräta mot hvarandra,
blir det reflekterade ljuset fullständigt
polariseradt (Brewsters lag). Nyssnämnda
vinkel (abn), som vid glas är ungefär 56°
(beroende på glassorten och ljusets färg), kallas
polarisationsvinkeln och motsvarande infallsplan
polarisationsplanet. Är infallsvinkeln större
eller mindre än polarisationsvinkeln, består det
reflekterade ljuset dels af polariseradt, dels
af naturligt ljus. Om infallsvinkeln är lika med
polarisationsvinkeln och infallsplanen vid de
båda speglarna (se fig. 2) äro mot hvarandra
vinkelräta, reflekteras icke något ljus i
riktningen cd. Det från himmelen reflekterade
ljuset är delvis polariseradt. Polarisationen,
som icke i någon riktning är fullständig, är
starkast i riktningen mot de punkter, som ligga
på 90° afstånd från solen. Från de s. k. neutrala
punkterna (se d. o.) utsändes däremot uteslutande
naturligt ljus. - Utgår man därifrån, att
ljuset fortplantas genom en vågrörelse, kan
polarisationsfenomenet i enlighet med Fresnels
förklaring tänkas bero därpå, att ljusvågorna
äro transversella (se fig. 4), d. v. s. att
de partiklar, hos hvilka sväng-ningsrörelsen
fortplantas (eterpartiklar, elektroner,se
~~ i ^1~- l x.........* i
Fig. 4. Svängningsrörelsens fortplantning i
en polariserad ljusstråle enl. Fresnel.
det att i naturligt ljus svängningarna försiggå
i alla genom fortplantningsriktningen som
axel lagda plan. Det naturliga ljuset kan
därför uppfattas som en likformig blandning
af polariseradt ljus med polarisa-tionsplan i
alla möjliga riktningar. Enligt Fresnel svänga
partiklaina vinkelrätt mot polarisationsplanet,
enligt Neumann svänga de däremot i nyssnämnda
plan. I enlighet med den elektromagnetiska
ljusteorien försiggå de elektriska svängningarna
i en polariserad ljusstråle i det af Fresnel
angifna planet, som dock alltid åtföljas
af magnetiska svängningar i ett mot detta
vinkelrätt plan. - Om en partikel utför
en svängningsrörelse i en lineär bana,
kan denna rörelse tänkas uppdelad i lineära
svängningsrörelser, som förlöpa i banor, som
med hvarandra bilda en vinkel (jfr Hastighet 1),
och onxvändt kunna lineära svängningsrörelser,
som försiggå i plan, hvilka med hvarandra
bilda en vinkel, sammansättas till en
resulterande svängningsrörelse i ett enda
plan. En svängningsrörelse hos en partikel i
riktningen OC (fig. 5) kan sålunda uppdelas
i svängningsrörelser längs de båda axlarna
OA och ÖB och omvändt svängningsrörelser i OA
och ÖB sammansättas till en svängningsrörelse
i OC. De respektive rörelsernas riktning och
amplitud anges i fig. genom pilspetsar. För att
två svängnings-
rörelser, som försiggå i riktningar,
hvilka med hvarandra bilda en vinkel,
skola kunna sammansättas till en ny lineär
svängningsrörelse, fordras dock, att den i
rörelse försatta partikeln af båda svängningarna
samtidigt föres genom midtläget och samtidigt
till de yttersta lägena. Om två svängningar
sammansättas, vid hvilka partikeln på grund af
svängningar i riktningen ÖB (fig. 6) når sitt
midt-läge samtidigt med, att den till följd af
svängningen längs OA når det yttersta läget,
kommer partikeln, som figuren antyder, icke
att röra sig i en lineär, utan i en elliptisk
bana. I detta fall
säges en fasskillnad af en fjärdedels svängning
l -J
förefinnas mellan de båda
svängningsrörelserna. Polariserade ljusvågor
måste i enlighet härmed af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
