Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Poe, Edgar Allan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skådespelerska. Föräldrarna dogo tidigt, efterlämnande tre
barn i yttersta nöd, af hvilka en son dog ung och
en dotter vardt vansinnig. P. omhändertogs af den
förmögna och barnlösa familjen Allan, som delvis
skämde bort den begåfvade och känslige gossen, åt hvilken arfvet tör ha blifvit bestämdt.
Han sattes 1815 i en engelsk skola nära London och stannade där i fyra år, hvarefter han
1820–25 undervisades i Richmond, Virginia. Då han 1826 öfvergick till statens universitet
i Charlottesville, egnade han sig framför allt åt studiet af latin och franska, men hade
tillägnat sig en rik ung mans vanor i sådan grad
– hans spelskulder voro betydande –, att hans
fosterfar vägrade att vidare bekosta hans studier
och i stället satte honom till kontorsarbete i sin
affär. P. stod icke länge ut med denna
sysselsättning, utan flydde i maj 1827 till Boston och
lät värfva sig till soldat. Som sådan offentliggjorde
han anonymt sin första diktsamling, Tamerlane and
other poems. By a bostonian. 1829 befordrades P.
till ”sergeant-major” (ung. = fanjunkare) och
utgaf ännu en samling dikter, Al Aaraaf, Tamerlane
and minor poems, egentligen en tillökt, ny uppl. af
den förra. En tillfällig försoning med fosterfadern
kom till stånd, och P. flyttades mot sin vilja som
kadett till militärskolan i West Point, där han
visade stora anlag för matematik, men genom brott
mot ordningsföreskrifterna bragte det därhän, att
han relegerades. Fosterfadern, som genom sin
hustrus död och ett nytt, med barn välsignadt gifte
kommit i helt och hållet förändrade förhållanden,
tog nu alldeles sin hand från P., och för denne
började från denna dag en uppslitande kamp för
tillvaron. Den tredje diktsamlingen, Poems (1831),
inbragte hvarken pengar eller ära. Någon ljusning
i den länge förtviflade situationen uppstod 1833,
då han vann ett pris på 100 dollar för den bästa
novell, som inlämnades till ”Saturday visitor” i
Baltimore, hvilket gafs honom för Manuscript found
in a bottle. För de berättelser, som han vid denna
tid författat, lyckades han emellertid icke finna
förläggare och var nödsakad att söka placera dem i
tidningar, hvilket mötte svårigheter. Först 1835
lyckades han komma i förbindelse med ”Southern
literary Messenger” och vardt i sept. s. å. dess
redaktör, en ställning med tyvärr torftig lön. Hans
bidrag voro dels vittra, dels (fr. o. m. april
1836) kritiska. P:s granskningar voro ytterst
subjektiva, obevekligt skarpa, ofta ensidigt orättvisa,
men personligt intressanta och i den tidens
amerikanska press nästan ensamstående genom konstnärlig
insikt och entusiasm. Emellertid förvärfvade
han genom dem bittra och oförsonliga fiender i
mängd, hvilka dels försvårade hans existenskamp,
dels som författaren Griswold (se d. o.) efter P:s
död gåfvo vanställda skildringar af hans lif och
karaktär.
I maj 1836 gifte sig P. med sin kusin Virginia
Clemm, då ej fullt fjorton år, en älskvärd och skön
kvinna, hvars långvariga lungsjukdom och
aftynande fördystrade det fattiga hemmet och hvars
bortgång 1847 var en förlust, som P. ej öfvervann.
Han hade flera litterära och publicistiska anställningar,
som han af olika skäl lämnade eller måste lämna
efter kort tid; New York, Philadelphia,
Boston och Richmond voro hans vistelseorter. A.
G. Pym’s adventures (1838), en äfventyrshistoria,
Tales of the grotesque and arabesque (1840), en
samling af hans smärre prosaarbeten, och den
vetenskapligt romantiska Eureka (1848), tillegnad
Alexander von Humboldt, äro hans i bokform
utgifna senare verk. P:s utan tvifvel ärftligt
belastade natur (jfr E. Lauvriëre, ”E. P., sa vie et
son æuvre, étude de psychologie pathologique”,
1904, och G. Petit, ”Ëtude médico-psychologique
sur Edgar P.”, 1906) bröts småningom sönder
genom näringsbekymmer, öfveransträngning, sorger och
under depressionsperioder tillgripna stimulanser
sådana som alkohol och opium. Hans förmåga af
själfkontroll började svika, och då han på hemresan från
en föredragsturné, som inbragt honom en jämförelsevis
stor summa, i okt. 1849 anlände till Baltimore,
föll han i händerna på samvetslösa valagitatorer och
hittades sanslös och rånad på en gata, hvarifrån han
fördes till ett sjukhus, där han afled af hjärninflammation.
– P:s Works utgåfvos först af Griswold,
sedan af Ingram och Stedman-Woodberry (1895),
Harrisen (1902) och Richardson (s. å.).
P. är utan jämförelse den amerikanske skald,
som mest intresserat det bildade Europa. Hans
berättelser äro af en sällsynt och egenartad tjusning.
Frånsedt enstaka försök i komisk riktning, af hvilka
ytterst få (t. ex. The angel of the odd) äro roliga,
äro alla uttryck för skräckfyllda eller melankoliska
sinnestillstånd. P :s förmåga af skarp, logisk och
matematisk analys var utomordentlig – han löste
hvilken chifferskrift som helst –, och han har nyttjat
denna gåfva i den skarpsinniga och med lysande
effekt genomförda konstruktionen af en del kriminalnoveller
och kvasivetenskapliga illusionsnoveller.
Dessa ”ratiocinative tales” (slutlednings-berättelser), där han begagnar sin analytiska förmåga och sina naturvetenskapliga och matematiska kunskaper
för att ge sensationella och fantastiska händelse- och
stämningsförlopp en skenbart fast ryggrad af fakta,
äro icke sällan berättade i kronologiskt uppochned-vänd
ordning, d. v. s. med slutet, resultatet först
(t. ex. The mystery of Marie Rôget, The murders
in the Rue Morgue), utan att därigenom ha mist
något af sin spänning. Arbetande med raffineradt
genomtänkta verkningsmedel, till hvilka utnyttjande
af patologiska fenomen och stilens många
tautologier och stereotyper höra, åstadkom han härvid
oöfverträffade och i sin art absolut förebildliga
verk; till dem höra framför allt The facts in the
case of Mr. Waldemar, The goldbug och The
purloined letter. Var han påverkad af tyska nyromantiker
som E. T. A. Hoffmann och skräcknovellistiken
i England vid 1800-talets början (Lewis, mrs
Rathcliffe), står han i sin tur som den öfverlägsne
läromästaren för en hel grupp novellister: Stevenson,
Conan Doyle m. fl., af hvilka ingen uppnått
P. i stämningsstyrka och verklig kännedom om
abnorma själstillstånd. I sin blandning af realism och
stiliserad fantastik har P. till mål framför allt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
