Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Podesta - Podewils, gammal pommersk adelssläkt - Podex, anat. - Podgorica - Podgorze - Podhoraker. Se Horaker - Podiceps, zool. Se Doppingsläktet - Podicipedidæ, zool. Se Doppingar - Podiebrad, bömisk stad. Se Podebrad - Podiebra, Georg. Se Georg, konung i Böhmen - Podisma, zool. Se gräshoppor - Podium - Podlachien - Podlasien - Podlesien. Se Polesien - Podlipska, Sofie - Podocarpoideæ, bot. Se Podocarpus och Taxaceæ - Podocarpus, bot. - Podocnemis, zool. Se Madagaskar, sp. 394 - Podofyllin, bot. med. Se Podophyllum - Podofyllotoxin, bot. med. Se Podophyllum - Podol - Podolien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1117 Podestà–Podolien 1118
Podestà [pådestā; it., af lat. pote′stas,
makt], titel på den högste magistratspersonen
i åtskilliga större städer uti Italien,
stadsdomare, borgmästare. I medeltidens
italienska republiker var podestän ofta beklädd
med högsta verkställande makten.
Podewils, gammal pommersk adelssläkt, numera
bosatt i Bajern och Württemberg. Grefve Heinrich
von P., f. 1695, d. 1760, användes kan 1720 i
preussisk tjänst bl. a. som sändebud 1728-29
i Köpenhamn och 1729-30 i Stockholm samt blef
1730 ledare af utrikesärendena vid regeringen
i Berlin. Som sådan var han sedermera en af
Fredrik II:s förnämsta medhjälpare, upphöjdes
1741 till greive samt afslöt frederna i Breslau
1742 och Dresden 1745. - Friherre Philipp
von P., f. 1809 i Amberg, d. där 1885, var en
ansedd vapentekniker, ledde 1853-76 bajerska
statens vapenfabrik i Amberg och blef vid sitt
afskedstagande generallöjtnant. Hans brorson,
grefve Klemens von P., f. 1850, var bajerskt
sändebud i Rom 1887-95 och i Wien 1895-1902,
blef 1902 bajersk kultusminister samt 1903
utrikesminister och ministerpresident. Från
friherrligt stånd upphöjdes han 1911 till grefve
och afgick i februari 1912 i samband med då
pågående kyrkopolitiska strider i Bajern.
Pōdex, lat., anat., säte, ända.
Podgorica [-ritsa], stad i Montenegro, vid floden
Morača, afträddes af Turkiet 1878 till Montenegro.
10,053 inv. (1910). P. består af den gamla pittoreska
turkiska stadsdelen med moskéer och förfallna
murar samt den reguljärt byggda slaviska stadsdelen
och är landets folkrikaste stad. Den är befäst och
af betydelse såväl i strategiskt som i kommersiellt
hänseende.
(J. F. N.)
Podgórze, stad i Galizien, på högra stranden af
Weichsel, öfver hvilken Franz-Josefsbron för till
det midt emot liggande Krakau. 22,322 inv. (1910);
polacker och judar. Obergymnasium. Kvarnar samt
tillverkning af tegel och cement m. m.
J. F. N.
Podhorāker. Se Horaker.
Podiceps, zool. Se Doppingsläktet.
Podicipedidæ, zool. Se Doppingar.
Podiebrad, bömisk stad. Se Poděbrad.
Pòdiebrad, Georg. Se Georg, konung i Böhmen.
Podisma, zool. Se Gräshoppor.
Podium (lat.; grek. po′dion], trappsteg,
trapplik upphöjning, estrad. På den romerska
teatern var podium den upphöjning, som
närmast omgaf orchestran, mellan denna
och de egentliga åskådarplatserna på
raderna. Platsen ansågs förnämlig och torde
både till läge och rang ungefär ha motsvarat
våra parkettbalkonger. Podium kallades äfven den
framspringande, af bröstvärn omgifna estrad, från
hvilken kejsaren eller de förnäme plägade åse
de blodiga lekarna på cirkus eller amfiteatern.
Podlachien (ry. Podljasskaja gubernia),
gammalt polskt vojevodskap ö. om Warschau, på ömse
sidor om Bug, med hufvudorterna Siedlce, Drogitschin
och Bjelsk. Vid Polens första delning (1772)
kom södra delen till Österrike, norra till Ryssland.
1809 lades det till hertigdömet Warschau och
blef 1815 en del af konungariket Polen. Efter
den nya indelningen af Polen (1867) bildar det
norra delen af guv. Lublin. Jfr Podlasien.
Podlasien (po. Podlasie), polskt landskap kring
öfre Narew och mellersta Bug. Genom sitt
läge var det under den tidigare medeltiden
ett tvistefrö mellan Masoviens och Litauens
förstar. Från midten af 1400-talet tillhörde
det Litauen och blef ett särskildt vojvodskap,
men vid unionen 1569 förenades det med polska
rikshalfvan. Hufvudorter voro af gammalt Bielsk
och Mielnik. Jfr Podlachien.
Podlësien. Se Polesien.
Po’dlipskå, S o f i e, tjechisk
författarinna, f. 1833, d. 1897, yngre
syster till författarinnan Karolina Svëtlå
och gift med den framstående läkaren Josef
P o dl i p sk y (d. 1867), började sitt
no-vellistiska författarskap 1859 (inalles
90 romaner, berättelser och skisser), buret
af varm humanitet och ett starkt socialt
intresse. Sina ämnen hämtade hon företrädesvis
ur sin samtid, särskildt kvinnovärlden, liksom
Orzeszkowa i den polska vitterheten. Äfven
som författarinna af böcker för barn och
ungdom intar hon en mycket framstående
plats i den tjechiska litteraturen. Af själf
biografiskt innehåll äro romanerna Povidka o mnë
(Berättelsen om mig själf, 1898) och Peregrinus
(1881-82). Bland hennes öfriga skrifter märkes
en studie om kvinnorna i "Tusen och en natt"
(1885) och en jämförelse mellan Cervantes’
"Don Quijote" och Gontjarovs "Oblomov". -
Hennes dotter L u d-m i l a P. blef 1879
gift med skalden Jaroslav Yrchlicky.
A-d J.
Podocarpoideæ, bot. Se Podocarpus och
Taxaceæ.
Podocarpus L’Hér., bot., ett släkte af alltid
gröna träd och buskar, tillhörande fam. Taxaceæ,
underfam. Podocarpoideæ bland konifererna
och omfattande omkr. 60 arter i öst-Asien
och södra halfklotets tempererade trakter
(se Amerika, sp. 802, Guba, sp. 931, Japan,
sp. 1266, och Kapkolonien, sp. 861). Bladen
äro strödda eller mera sällan motsatta,
barrlika eller örtbladlika. Blommorna äro oftast
dioika. Fruktbladen, och ofta äfven blombottnen,
bli köttiga, fröna äro stenfruktartade. Flera
arter lämna ett värdefullt virke, P. neriifolia
har ätliga frön. G. L–m.
Podocnemis, zool. Se Madagaskar, sp. 394.
Podofyllin, bot. med. Se Podophyllum.
Podofyllotoxin (af lat. Podophy′llum), bot. med.
Se Podophyllum.
Podol. 1. By i norra Böhmen, vid Elbes biflod
Iser, vid järnvägen Bakow–Turnau, historiskt
bekant som skådeplatsen för den första fäktningen i
preussisk-österrikiska kriget 1866, utkämpad 26
juni mellan den preussika första arméns förtrupper
och delar af den österrikiska kåren Clam-Gallas. –
2. Se Podolsk.
Podolien (”lågland”), ry. Podo′ljskaja gube′rnia,
guvernement i sydvästra Ryssland, begränsadt af
Volynien i n., Kiev och Cherson i ö., Bessarabien i
s. v. och Österrike (Galizien) i v., hvarest gränsen
utgöres af Dnjestrs biflod Sbrutsj. 42,018 kvkm.
3,882,700 inv. (1912), till större delen lillryssar,
jämte polacker (4 proc.), judar (13 proc.) samt
rumäner, tyskar och armenier. Landet genomdrages
från n. till s. af två nästan parallella, lägre
höjdkedjor, den ena löpande mellan Dnjestr och
Bug, den andra ö. om Bug på gränsen till Kiev,
den förra nående en höjd i n. af 360 m., den
senare af 320 m. Hufvudfloder äro Dnjestr, som
bildar gräns mot Bessarabien, och Bug. Jordmånen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
