Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ploos van Amstel, Cornelis - Ploterisk, bot. Se Plankton - Plotina, romersk kjesarinna. Se Trajanus - Plotinos - Plotosus, zool. Se Fiskgift, sp. 438 - Plotsk. Se Plock - Plotus, zool. Se Anhinga - Ploug, Parmo Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1087
Ploterisk-Ploug
1088
föräldrar, som satte honom i stånd att redan
som ung skaffa sig konstskatter och egna sig åt
teckningskonsten. Han sysselsatte sig i flera år
med efterbildningar af de handteckningar han egde
i sin berömda samling, och han lyckades till sist
att illusoriskt återge äfven färgen. Sina första
försök att trycka med flera plattor utförde han
inför en kommission af vetenskapsakademien i
Haar-lem. Han utgaf ett stort verk med 46 blad,
af hvilka titelbladet bär årtalet 1765. Men
dessutom finnas andra mera sällsynta upplagor,
innefattande utom de nämnda en del dyrbara
blad. Nagler upptar i det hela 105 blad af
hans hand.
Ploterisk, bot. Se Plankton.
Plotina, romersk kejsarinna. Se T ra j an
u s.
Plotinos (lat. Plotinus), nyplatonsk filosof
(se Nyplatonism) från Egypten, f. sannolikt 204,
d. 269 eller 270 i Kampanien. Han födelseort och
familjeförhållanden äro okända. Sedan han 11 år
varit lärjunge af Ammonios Sakkas (se d. o.),
grundlade han efter dennes död en filosofisk
skola i Rom 244 och förestod denna till 268. Han
åtnjöt mycket stort anseende och stod högt i
gunst hos kejsar Gallienus och dennes gemål
Salonina. Af kejsaren erhöll han tillåtelse att
på Kampanjan anlägga en stad, i hvilken han
tänkte förverkliga Platons idealstat och som
skulle få namnet Platono-polis. Men hofmännens
ränker gjorde i sista stund planen om intet. Sina
sista år tillbragte P. i tillbakadragenhet på
sitt gods i Kampanien. Han förde <ett strängt
asketiskt lif och skall enligt sin lärjunge
Porfyrios’ yttrande "skämts öfver att han
bodde i en kropp". Porfyrios, som skrifvit hans
biografi, säger, att P. under den tid han kände
honom fyra gånger varit i extas. Som filosofisk
tänkare är han en af alla tiders största. Han
skall ha skrifvit 54 filosofiska afhandlingar,
som Porfyrios ordnade i sex samlingar, hvardera
omfattande 9 afhandlingar och därför kallade P
:s "Enneader". Ehuru han rönt inflytande äfven
af pytagoréerna, Aristoteles och stoikerna,
är hans filosofi väsentligen en ombildning
af platonismen. Denna ombildning inför i
platonis-men en väsentligen annan anda än
Platons, i metafysiskt hänseende en sträng,
religiös panteism och praktiskt en negativ,
asketisk riktning, som röjer samband med den
orientaliska lifsåskådningen, ehuru P :s försök
att som deltagare i kejsar Gordianus’ fälttåg mot
perserna få lära känna den indiska filosofien
helt visst ej ledde till detta resultat. Hans
förändring i den platonska idéläran gäller
förnämligast följande hufvudpunkter. öfver de
andra idéerna satte han en, nämligen enheten,
som han fattade som den enda själfständiga
verkligheten och bestämde som ett rent abstrakt
vara, om hvilket vi endast kunna utsäga negativa
bestämningar, men som är all annan verklighets
grund och därför till sitt väsen kraft. Ur
denna urkrafts fullhet utströmmar (emanerar)
all annan verklighet, hvilket på samma gång
fattas som ett affall af den ändliga världen från
den gudomliga urgrun-den. Utflödet sker i tre
olika grader eller stadier, hvarvid hvarje lägre
grad emanerar från närmast högre. Från enheten
utflödar närmast världsförnuftet, som till sitt
innehåll har dels idéerna, dels de individuella
själarna. Därifrån utflödar som sista stadiet
materien, hvars mångfald äro kropparna. Till
sitt väsen är dock materien enligt P.
ej kroppslig, utan *om hos Platon och
Aristoteles det formlösa, som på samma gång
fattas som det ondas princip. Det sedliga
målet för människan är ett återvändande till
den gudomliga enheten och därmed en rening
(kdtharsis) från besmittelsen från materien och
frigörelse från individualiteten. Härtill utgöra
de borgerliga dygderna förberedelse, men målet
nås först genom extasen, ett hänfördt skådande af
enheten, hvilket innebär ett momentant uppgående
däri. I P :s världsåskådning ingår äfven ett
estetiskt moment. Under det att Platon fattade
konsten som en afbildning endast i andra hand,
en afbildning af de idéernas afbilder, som tingen
äro, sätter P. den högre, som en afbildning
direkt af idéerna och därför höjd öfver de
materiella tingen. Skönheten är ett uttryck för
idéns makt öfver materien, i det idén liksom
lyser igenom det materiella omhöljet. Till
folkreligionerna sökte P. intaga en försonlig
ståndpunkt, i det att han omtydde deras myter
och kult i öfverensstämmelse med den filosofiska
lifsåskådningen, och hans sista ord skall ha
varit: "nu söker jag återföra det gudomliga i
mig till Gud i alltet". - P :s filosofi har
utöfvat ett viktigt inflytande på den äldre
kristna dogm-bildningen, liksom många senare
filosofiska åsikter röjt frändskap med hans
åskådningar. Han var den egentlige grundläggaren
af antikens sista filosofskola, nyplatonismen. -
P:s Enneader trycktes första gången på latin i
en af M. Ficinus utförd öfversättning 1492 och
ha sedan flera gånger ut-getts dels på grekiska,
dels på latin. En tysk öfv. i urval utgaf s af
Kiefer 1905. En omfattande P.-litteratur finnes
på de flesta kulturspråk, bl. a. af fransmännen
J. Simon och Vacherot, tyskarna C. H. Kirchner,
A. Richter, A. Drews, K. Horst, Falter
m. fl. Jfr också Harnacks "Dogmenge-schichte" och
J. Burckhardts "Die zeit Konstantin des grossen"
(1853). - L. Hammarsköld lämnade i "Phosphoros"
1813 öfversättningar ur P:s "Enneader" och skref
1814 "Bref öfver P:s philo-sophiska lärobyggnad".
S-e.
PlotöSUS, zool. Se Fisk gift, sp. 438.
Plotsk, ry. Se P l o c k.
Plotus, zool. Se Anhinga.
Ploug [plaug, plau], Parmo Karl, dansk skald
och politiker, f. 29 okt. 1813 i Kolding, d. 27
okt. 1894, blef student 1829 och sysselsatte
sig först med filologi, men idkade därjämte
estetiska och andra friare studier och tog
aldrig någon ämbetsexamen. Redan tidigt blef
han en ledande person i de yngre akademiska
kretsarna och en uppburen studentskald, till
hvars sånger om frihet och Nordens enhet man
gärna lyssnade. 1839 var P. en af stiftarna af
den akademiska läse-f öreningen ("Academi-cum"),
där ett friskare lif kom till stånd än i den
äldre studentföreningen. Han öfversatte äfven
1840 "Det svenska studentlifvet" af A. V. af
Sillen och skref 1839-42 under signaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
