Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pithon. 1. P. - Pithon. 2. P. - Pithos - Pithou, Pierre (Petrus Pithoeus) - Pitillas, Jorge - Pitiscus, Bartholomæus - Pitkiewicz. Se Litauiska språket och litteraturen, sp. 781 - Pitkäpaasi - Pitkäranta. Se Impilaks - Pitman, sir Isaac - Pitmanska stenografien. Se Fonografi - Pitocco, Limerno. Se Folengo, G. - Pitom - Piton. Se Pik - Pitoni, Giuseppe Ottavio - Pitotska röret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
959
Pithos-Pitotska röret
960
med Antigonos bekrigade han Eumenes, men blef
efter dennes död (316 f. Kr.) försåtligt
dödad af Antigonos. - 2. P., Agenors son,
ofta förblandad med den förre, åtföljde
Alexander på fälttåget till Indien, där han
kvarlämnades som ståthållare. Sedermera (316
f. Kr.) erhöll han med Antigonos’ bistånd för
någon tid herraväldet i Babylon, men stupade
i slaget vid Gaza mot Ptolemaios (312 f. Kr.).
A. M. A.
Pi’thos, grek., plur. pühoi, hos de gamle
grekerna lerkärl för förvaring af vätskor, fat.
Pithou [-tõ], Pierre, fransk författare,
vanligen kallad Petrus Pithoeus, f. 1539 i
Troyes, d. 1596, var generalprokurator vid
Parisparlamentet. P. utgaf en massa gamla
urkunder och diplom samt utvecklade en storartad
författarverksamhet, hvars frukter samlades i
Paris 1609 under titeln Pithoei opera sa-cra,
juridica, historica et miscellanea. Som jurist
stod han vid sin berömde vän Cujacius’ sida
i samtidens aktning; hans studier omfattade
såväl romersk som gammalgermansk rätt (han
utgaf västgöternas lagar 1579) och särskildt
kyrkorätt, på hvilket område hans Traité
des libertés de Véglise gallicane är ett
klassiskt arbete. P. medarbetade i "La satire
ménippée". Pitnias, J or ge, pseudonym för
spanske författaren José Gerardo Hervås y Cobo
de la Torre, som länge dolde sitt verkliga namn,
d. 1742 i Madrid. P., som hade Boileau till
förebild, skref med kraft, historiskt förstånd,
lätthet och gratie, som fäste hans vers i minnet,
så att de ännu i dag flitigt citeras. Utom poesi
och satiriska epigram skref P. Satira contra
los malos escritores de su tiempo och Diario
de los literatos. Se Rivadeneiras "Biblioteca
de autores espanoles", bd 41. P. är intagen
i spanska akad:s "Catålogo de autoridades de
la lengua". Ad. H-n.
Piti’scus, Bartholomæus, tysk matematiker,
f. 1561 i Schlesien, d. 1613 som
öfverhofpre-dikant hos kurfursten af Pfalz, är
företrädesvis känd genom de af honom utarbetade
trigonometriska tabellerna. Så uträknade han
en särskild Canon triangulorum emendatissimus
(1612) med de trigonometriska funktionerna
bestämda för hvar tionde (delvis för hvarje)
sekund samt afslutade och utgaf Rhæticus’
Thesaurus mathematicus, där sinus voro uträknade
med ända till 15 decimaler. Därmed voro de
trigonometriska tabellerna bragta till så stor
fulländning, som öfver hufvud före logaritmernas
uppfinnande var möjligt. P. författade äfven en
Trigonometria sive de dimensione triangulorum
libri V (1600; i utdrag utgifven redan 1595),
den första fullständiga läroboken i plan och
sfärisk tri-gonometri, samt åtskilliga teologiska
arbeten. (I. F.) Pitkiewicz, M. Se Litauiska
språket och litteraturen, sp. 781.
PFtkäpaasi [-päsi], en ort i finska skärgården
(inom Viborgs län), bekant bl. a. genom det möte,
som där egde rum 23-24 juli 1912 mellan ryska
kejsarparet och svenska konungaparet. Tsar
Nikolaus II och konung Gustaf V voro åtföljda
af hvar sin utrikesminister, S. D. Sasonov
och A. Ehren-svärd, och i samband med
mötet meddelades officiellt bl. a., att vid
meningsutbyte mellan de bägge ministrarna
"på båda hållen konstaterats, att man icke
har någon som helst afsikt att inlåta sig på
politiska kombinationer, som skulle kunna rubba
det ömsesidiga förtroendet, så nödvändigt för
det goda samförståndet mellan svenska och ryska
folken."
PFtkäranta. Se Impilaks.
Pitman [pi’tmen], sir Isaac, jämte Alex. Ellis
(se d. o.) upphofsman till reformarbetet för en
fonetisk stafning af engelska språket, stenograf,
f. 1813 i Trowbridge (i Wiltshire, s. ö. om
Bath), d. 1897 i Bath, förestod sedan 1839 ett
af honom stiftadt Phonetic institute med skola
i Bath. Han utgaf sitt grundläggande arbete,
A manual of phonography or writing by sound,
1840 (många uppl.), stiftade Phonetic society
1843, utgaf "Phonetic journal", en bibelupplaga
samt en stor mängd skolböcker för den första
undervisningen i fonetiskt tryck. P. var
svedenborgare, vegetarian och absolutist i fråga
om tobak och spritdrycker. Hans biografi skrefs
af Baker (1908). Se vidare Fonetiskabokstäf-ver,
Fonografi och Stenograf i. H. A.*
Pitmanska stenografien. Se Fonografi.
Pitocco [pitå’kå], L i m e r n o. Se F o l e n
g o, G.
Pito’m, en af de förrådsstäder, som de förtryckte
israeliterna måste uppbygga åt Farao enligt
berättelsen 2 Mos. 1: 11. Ruinerna efter den af
Ramses II grundlagda staden, som af Herodotos
kallas På-toumos och af andra sedan benämndes
Heroopolis, ha i nyare tid återfunnits af
E. Naville i det nuv. T e 11 el-mashut a. Se
E. Naville, "The store-city of Pithom" (1885).
E. s-e.
Piton [pitå"’], fr. Se Pik.
Pitoni [-tå-], Giuseppe Ottavio, kontra-punktist
af romerska skolan, f. 1657 i Rieti, d. 1743
i Rom, blef kapellmästare vid San Marco i
Rom 1677, därjämte äfven vid Lateranen 1708
och Peterskyrkan 1719. Liksom alla mästare af
den romerska skolan odlade P. i synnerhet den
mångstäm-miga satsen. Han skref bl. a. en mängd
tolfstäm-miga och sextonstämmiga mässor och
psalmer, ja flera för 24 och 36 stämmor, samt
påbörjade före sin död en mässa för ända till
48 stämmor. Bland hans många manuskript märkes
ett sextonstämmigt Dixit, som årligen uppföres
i Peterskyrkan under påskveckan. Ett värdefullt
källverk är hans manuskript Notizie del maestri
di cappella . . . 1500 -1700. Tryckt är af honom
mycket litet: en bok motetter (1697) samt i nyare
tid en del stycken i Proskes "Musica divina".
A. L.*
Pitotska röret [pitåska], ett instrument, som
tjänar till uppmätning af ett rinnande vattens
hastighet, består af ett i båda ändarna öppet
rör (antingen i sin helhet eller åtminstone
i öfre delen af glas), hvars nedre i vattnet
nedsänkta ända är böjd i rät vinkel och bildad
som en tratt. När detta rör i vertikal ställning
neddoppas i ett rinnande vatten och den öppna
trattändan vändes mot strömmen, drifves vattnet
upp i röret till högre nivå, än fallet skulle
ha varit, om ingen ström funnes. Vanligen fästes
det omböjda röret vid ett annat, lika-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
