Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt / 855-856 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pifferari - Piffero. Se Pifferari - Pigafetta, Francesco Antonio - Pigalle, Jean Baptiste - Pigault-Lebrun, Charles Antoine Guillaume - Pigeon-engelska - Pigg. Se Pik - Piggetforsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som till åminnelse af herdarna i Betlehem
sjunga framför madonnabilderna sina urgamla
religiösa visor och afsluta hvarje strof med spel på
skalmeja eller säckpipa. Dessa högeligen
pittoreska musikanter lönas ofta med rikliga
gåfvor.

En pifferaro.

Piffero. Se Pifferari.

Pigafetta, Francesco Antonio, italiensk
sjöfarande, f. omkr. 1491 i Vicenza,
d. omkr. 1534, medföljde 1519 Magalhães på
dennes färd västerut till Söderhafsöarna. Vid det
olyckliga härnadståg mot Filippinerna, hvarunder
Magalhães fann sin död, vardt P. svårt sårad, men
räddade sig efter många faror och återkom 1522
till expeditionens utgångsort, hamnen Sanlúcar de
Barrameda. Ett par år senare författade han öfver
denna jordomsegling en berättelse, som utgafs af
Amoretti på italienska (1800) och franska
(1801) jämte kopior af sjökort, som P. tecknat,
samt af denne uppgjord ordbok öfver tungomålen
på Filippinerna och Molukkerna. P. dog som
kommendör af johanniternas orden.

Pigalle [-ga’ll], Jean Baptiste, fransk
skulptör, f. 1714 i Paris, d. 1785, studerade vid
akademien och i Rom, vann efter sin återkomst
gynnare i Paris, framför allt gaf honom m:me
de Pompadour betydande beställningar. Bland
hans bästa alster från denna tid äro Merkurius
och Venus (1744), som skänktes till Fredrik II
af Preussen (nu i Kaiser-Friedrichmuseet, ett
ex. i Louvre). P. afbildade m:me de Pompadour
som Vänskapen i en marmorgrupp Kärleken och
vänskapen (Louvre), utförde statyer af Ludvig
XV till fots och af hertigen af Richelieu
(i modern hofdräkt). För Reims utförde han
ett ryttarmonument öfver Ludvig XV (1765;
bland sockelfigurerna insatte P. realistiska
bilder, en köpman och en arbetare, – monumentet
förstördes under revolutionen). 1765 utförde
P. gravmonument öfver marskalken af Sachsen
(i Thomaskyrkan i Strassburg, skiss i Louvre),
alltigenom typiskt för tidens smak. Marskalken,
iklädd sin krigarrustning, stiger med värdigt
lugn ned för trappstegen till sarkofagen, där Döden väntar,
medan Frankrike i kvinnogestalt söker hejda
honom. Kompositionen utfylles af en gråtande
dödsängel, en tankfull sörjande Herkules, af
lejon, örnar, fanor m. m. I samma anda, fastän
mindre figurrikt, holl P. monumentet öfver
hertigen af Harcourt (Notre-Dame). Typiska verk
af P. äro äfven Voltairestatyn (i Institutet –
Voltaire framställd i tidens klassiciserande
smak, naken, endast föga draperad, sittande
på en klippa). P. utförde goda porträtt
(Diderot i Louvre), medaljonger, barnbyster
(Louvre) och täcka genrefigurer. I musée
Jacque-mart-André i Paris finns en porträttbyst
af Gustaf III som kronprins, daterad 1769, samt
bl. a. ett af P :s sista och mest behagfulla
arbeten, Ung flicka, som drar en törntagg
ur foten. Jfr monografi af Tarbé (1859).
G–g N.

Pigault-Lebrun [pigålebrö’], Charles
Antoine Guillaume, fransk roman- och
lustspelsförfattare, hvars egentliga namn var Pigault de l’Épinoy, f. 1753 i Calais, d. 1835, begick i ungdomen åtskilliga snedsprång,
på grund hvaraf hans stränge fader lät två
gånger genom "lettres de cachet" sätta honom i
fängelse. Efter att ömsom ha varit soldat, aktör
och språklärare, gjorde sig P. på 1790-talet känd
genom dramer och romaner. Han försonades med
fadern och innehade 1806–24 en tullsyssla. –
P:s berättelser äro alster af en naturlig
verv, en fruktbar fantasi samt en outtömlig,
uppsluppen gladlynthet, men spela ogeneradt in på
de plumpt frivola äfventyrens område. Intrycket
försonas i viss mån genom det städse framträdande
hatet mot allt förtryck samt genom glimtar af
känsla. Bäst bland hans 24 romaner äro L’enfant
du carnaval (1792; "Fastlagsbarnet", 1851),
Les barons de Felsheim (1798; "Baronerne af
Felsheim", 1827–28), La folie espagnole (1799),
Mon oncle Thomas (s. å.) och M. Botte (1802;
"Herr Botte", 1817). Nästan lika stor framgång
hade P. med sina lustspel och vådeviller,
af hvilka åtskilliga äfven i Sverige spelats
mycket. Till de mera lyckade höra L’amour et
la raison (1791; "Kärleken och förnuftet",
1801), Le petit matelot ("Den lilla matrosen",
1799), Les empiriques ("Charlatanerne", 1800)
och Les rivaux d’eux-mêmes (1798; "Man och
hustru sine egne rivaler", 1802). P. hopskref
bl. a. en värdelös Histoire de France (8 bd,
1823–28). Hans Oeuvres completes utgåfvos i 21
bd 1822–24. Biografier öfver P. skrefvos af Barba
(1836) och Grimaldi (1840). P. var morfader till
dramatikern E. Augier.



Pigeon-engelska [pi’djin-], oriktig form för
pidgin-engelska (se d. o.).

Pigg, no. Se Pik.

Piggetforsen, i Ume älf s biflod Vindelälfven vid
dess utflöde ur Stor-Vindeln, Västerbottens län,
4 km. från Sorsele kyrkplats, har en fallhöjd
af 1,4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>