Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Piave - Piazza - Piazza, italiensk målarsläkt - Piazza Armerina - Piazzetta - Piazzetta, Giovanni Battista - Piazzi, Giuseppe - Pibroch - Pic. Se Pik - Pica, med. - Pica, zool. Se Skatsläktet - Piçaca - Picacho. Se Pik - Picacho de Veleta. Se Nevada, sp. 854 - Picador - Picard, Jean - Picard, Louis Benoît
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
809
Piazza-Picard
810
sig en arm från hufvudfloden, förenar sig
med floden Sile samt faller under namnet
P. vecchia ut i Adriatiska hafvet 22 km. n. ö. om
Venezia. Flodens längd är 220 km. Nedre loppet
af hufvudfloden (34 km.) är kanaliseradt och
står genom kanaler i förbindelse med Sile och
Livenza. (J- F- N-)
Piazza [pia’ttsa; it., af lat. pla’tea, gata;
jfr sv. plats], torg; bred gata.
Piazza [pia’ttsa], italiensk målarsläkt i Lodi
vid början af 1500-talet. Målaren Bernardino
hade t\å söner, Mar t inö och Albertino, hvilka
betraktas som målsmän för den äldre lombardiska
skolan i dennas högsta utveckling. Den förre
stod under inflytande af Borgognone, den senare
var fullt själf-ständig. Tillsammans utförde
de i Lodi och närmaste omgifning flera för
sin skönhet utmärkta al-tarverk. Ensam målade
Martino Johannes döparen (i Londons National
gallery) och Konungarnas tillbedjan (i Milanos
Ambrosiana), Albertino S. Katarinas jörmälning
och Herdarnas tillbedjan (bägge i Bergamo). -
Martino hade en son, Calisto P., vanligen känd
under namnet Calisto da Lodi, d. 1561 (?), som
från Lodi-skolan gick öfver till Brescia och
kom under inflytande af Ro-manino samt visade
sig vara en mindre själfstän-dig konstnär. Af
honom finnas altarbilder i Brescia och Lodi samt
fresker i Milano; den bästa är Bröllopet i Kana
(1545). C. R. N.*
Piazza Armerina [pia’ttsa-], kretsstad och
biskopssäte i italienska prov. Caltanissetta
(Sicilien), omkr. 50 km. n. om Terranova
vid kusten. 32,070 inv. (1911) i hela
kommunen. Katedral från 1400-talet med
en vacker kampanil. Gymnasium, teknisk
skola, lärarinneseminarium. Olivodling
och möbeltillverkning. Staden anlades på
1000-talet och kallas på sicilianska dialekten
Chiazza. (J.F.N.)
Piazzetta [piattse’tta], it., dim. af piazza,
litet torg. Se Venezia.
Piazzetta [piattse’tta], Giovanni Battista,
italiensk målare af senvenezianska skolan,
f. 1682, d. 1754 i *’finar*ia. lärjunge till sin
fader, som var bildhuggare, och målaren Molinari,
men utvecklade sig sedermera under studium af
den senare Bologna-skolans målare och utförde
dels större bibliska taf-lor, dels genreartade
bröstbilder och knästycken af enstaka figurer. I
Dresden finnas af honom Abrahams offer, David
med Goliats hufvud och en Fanbärare, i Sveriges
Nationalmuseum bröstbilder af en Sofvande nunna
och en Bedjande gubbe. C. 11..N.*
Piazzi [pia’ttsi], Giuseppe, italiensk astronom,
f. 16 juli 1746 i Ponte Val Tellina, d. 22
juli 1826 i Neapel, studerade i Milano och
inträdde därefter i teatin-orden samt blef efter
åtskillig verksamhet vid denna ordens kollegier
1780 professor i matematik vid universitetet
i Palermo och några år senare direktör för
observatoriet därstädes. Han vistades sedan några
år i Paris och i England för att studera den
praktiska astronomien och återvände därefter
til1 Palermo, där ett nytt observa-torium
uppfördes under hans ledning 1790-91. 1817
blef han generaldirektör för observatorierna
i Neapel och Palermo och öfverflyttade då
till Neapel. Han var en mycket framstående
observatör. Det viktigaste resultatet af hans
observationer äro två stora stjärnkataloger,
innehållande öfver 7,500 stjärnorter. Under
sina fixstjärnobservationer upptäckte han,
l jan. 1801, den första af småplane-
terna, Ceres, en upptäckt, som gjorde
honom bekant i vida kretsar. Han utgaf
en mängd arbeten, hufvudsakligen
inom den praktiska astronomien.
<i*-d.)
Pibroch [pi’bråkk], eng. (af gael. piob, pipa),
egendomlig naturalistisk variationsform af den
högskotska säckpipmusiken.
Pic, fr. Se Pik.
Pica (lat., eg. skata), med., lystnad efter
onaturliga födoämnen, förekommer i synnerhet
hos haf-vande kvinnor, som då ha åtrå efter
att förtära krita, grifüar, kol, jord o.d. -
Jfr Malaci. F.B.*
Pica, zool. Se Skatsläktet.
Picäca [-tja-], enligt den indiska folktron ett
slags demoner af ondartad natur, i öfrigt till
sin karaktär svårbestämda; följaktligen oklart
om och från hvilket natursubstrat eller från
hvilken reli-giös-mytiska grundåskådning,
resp. folktro, den indiska domontypen
framvuxit; jfr Charpentier, "Kleine beiträge zur
arischen mythologie" (1911), och en recension
öfver detta arbete af Winternitz (i "Wiener
zeitschrift fur die kunde des Morgen-landes",
bd 26). Den indiska präkrit-dialekten Päicäci
(se Ariska språk, sp. 1466, och Indiens språk
och litteratur, sp. 546) har sin benämning häraf.
K. F. J.
Picacho [pika’ttjå], sp. Se Pik.
Picacho de Veleta [pika’ttjå-]. Se Nevada,
sp. 854.
Picador [pikadå’r; sp., af picar, sticka, reta],
beriden tjurfäktare, som retar tjuren genom
lindriga lansstyng. Se Tjurfäktning.
Picard [pikar], Jean, fransk astronom, f. 21 juli
1620 i La Flëche (Anjou), d. 12 juli 1682, var
först präst, blef sedan lärjunge af Gassendi samt
dennes efterträdare som professor i astronomi
vid College de France i Paris och en af de förste
medlemmarna af Paris-akademien. Genom införande
af kikare på de astronomiska instrumenten samt
genom metoder att bestämma instrumentfelen
höjde P. betydligt den astronomiska
observationskonsten. Han var den förste, som
med framgång anställde fixst järnobservationer
på dagen (1668). Mest känd är han dock genom
den af honom 1669-70 utförda gradmätningen
(La mesure de la terre, 1671), den första,
som verkställdes enligt triangulationsmetoden,
och historiskt märkvärdig, emedan därigenom
Newtons attraktionslag vann sin första
bekräftelse. P. utgaf de fem första årgångarna
(1679-83) af den första franska astronomiska
årsboken, Connaissance des temps. Han hörde
till sin tids förnämsta praktiska astronomer.
K. B. (B-d.)
Picard [pikar], Louis Benoit, fransk
lustspelsförfattare, f. 1769 i Paris,
d. där 1828, blef aktör 1797, direktör för
Louvois-teatern 1801 och för Opéra-buffa 1804,
medlem af Franska akademien 1807, chef för
musikaliska akademien i Paris s. å. och var
1816-21 direktör för Odéon-teatern. P. förfogade
öfver slående kvickhet, iakttagelseförmåga,
naturlig komik och sinne för det sceniska,
hvaremot djup och konstnärlighet tröto honom. Han
målade seder, men icke karaktärer; därför fardt
han snart föråldrad. Till hans tidigaste pjäser
höra Les visitandines (1792; "Nunnorna eller
besökelseklostret", 1794, en komedi med sång,
uppf. i Stockholm 126 ggr) och Le conteur (1793;
"Berättaren eller de tvenne gästgifvargårdarne",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
