Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petroleum - Petroleumeter. Se Gasolin - Petroleumkoks, tekn. Se Massut - Petroleummaskin (Petroleummotor) - Petroleumsprit. Se Bergolja, sp. 1483 - Petrolör - Petromyzon, Petromyzontidæ, zool. Se Nejonögon - Petronius, Gaius - Petropavlovsk - Petropolis - Petrosa, Petrus. Se Petrus Erici - Petroselinum, bot., farm. - Petrosilex - Petrosu - Petrosul - Petrov, Vasilij Petrovitj - Petrov, Ossip Afanasjevitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Petroleum (af grek. pe’tros, berg, och
lat. o’leum, olja), bergolja (se d. o.).
Petroleumeter. Se Gasolin.
Petroleumkoks, tekn. Se Massut.
Petroleummaskin (Petroleummotor),
gemensam benämning på förbränningsmotorer, hvilka
drifvas med petroleum (fotogen). Hit räknas äfven
råoljemotorer och oljemotorer i allmänhet. De
numera vanligen använda petroleummaskinerna äro
dieselmotorn och tändkulemotorn (se dessa ord),
som båda utföras dels för fyrtakt, dels för
tvåtakt (se Gasmaskin). E. II-ck.
Petroleumsprit. Se Bergolja, sp. 1483.
Petrolör, fem. petrolös (fr. pétroleur,
pétroleuse), mordbrännare, mordbrännerska
medelst petroleum. Dessa benämningar användes
särskildt om mordbrandsanstiftare under
Pariskommunens sista dagar (maj 1871), om hvilkas
framfart en i flera afseenden ogrundad eller
öfverdrifven tradition snart uppstod.
Petromyzon, Petromyzo’ntidæ,
zool. Se Nejonögon.
Petronius, Gaius, enligt Tacitus (Ann. XVI:
18) gunstling hos kejsar Nero, visade som
provinsståthållare och konsul duglighet och
handlingskraft, men förföll senare till ett
lättjefullt njutningslif. Som "smakdomare",
arbiter elegantiarum, vid hofvet anordnade
han dess nöjen och festligheter. Senare råkade
P. i onåd och gaf sig själf döden (år 66) och
det på samma cyniskt själfsvåldiga sätt, som
utmärkte hans lefnad: han lät öppna ådrorna,
åter förbinda, så åter öppna dem; lät härunder
för sig föreläsas lättsinniga dikter o. s. v.;
till Nero hade han, för att förarga honom,
omedelbart förut skickat en noggrann redogörelse
för dennes utsväfningar och skändligheter. –
Man anser denne P. vara identisk med P. Arbiter,
författare till en tyvärr blott i fragment
bevarad realistisk tids- och sederoman, troligen
benämnd Satiræ, innehållande skildringar
af allehanda äfventyr och händelser, hvari
en viss Encolpius berättar som sina egna
upplefvanden; framställningen växlar i likhet
med den menippeiska satiren (se Satyre menippée)
mellan prosa och poesi. Äfven språket är, efter
de uppträdande personernas stånd och karaktär,
än vårdadt, än vulgärt. Hufvudpartiet bland de
bevarade fragmenten, den uteslutande på prosa
affattade s. k. cena Trimalchionis, "Trimalchios
middag" (utg. i sv. skolupplaga af K. Cavallin,
I, 1907; öfv. af H. Andersson i Schücks
"Världslitteraturen", I, 1902–03), skildrar med
drastisk realism, kvickhet, humor och förvånande
människokännedom ett gästabud hos den rike
uppkomlingen Trimalchio. På samma gång det är
obestridligt, att författaren, som träffande
karakteriserats som en antik dekadanstyp,
en förening af raffinerad hellenistisk
kultur med världsstaden Roms lastbarhet,
fullständigt saknar sedlig hållning, måste
man erkänna, att hans skrift, den märkligaste
företeelsen inom kejsartidens litteratur,
i omedelbar människo- och lefnadsskildring
öfverträffar allt, som vi i den vägen känna
från antiken. – Litt.: L. Friedländer,
"Petronii Cena Trimalchionis" (1906).
H. Sgn.
Petropavlovsk. 1. Kretsstad och fästning i
generalguv. Stäpperna, guv. Akmolinsk, vid
Isjim och den sibiriska järnvägen, är en af de
viktigaste platserna för den ryska handeln med
kirgiserna, Turkestan och Buchara. 38,230
inv. (1910). Mångsidig industri,
bl. a. stora slakterier. Fästet anlades 1752. –
2. (Peter-Paulshamnen, ry. Petropa’vlovskij port)
Befäst hamnstad och hufvudort på Kamtjatka,
ligger på denna halfös sydöstra kust vid
Avatja-viken. Den säkra och rymliga hamnen,
en af de bästa på ryska Stillahafskusten,
är mycket litet besökt, och staden består af
endast några få hus med knappt 400 inv. Efter
de allierade västmakternas anfall på staden
1854 flyttades dess skeppsvarf och verkstäder
till Nikolajevsk. Staden är uppkallad
efter Berings båda fartyg Peter och Paul.
1 o. 2. (J. F. N.)
Petropolis [petrå’pålis], stad i brasilianska
prov. Rio de Janeiro, 55 km. n. om hufvudstaden,
ligger på 803 m. höjd öfver hafvet i en vacker
och sund trakt, omgifven af Serra de Estrellas
skogiga höjder. Omkr. 20,000 inv. Flera utmärkta
skolor; tillverkning af cigarrer, parasoller
och trävaror; bomullsspinneri. En 19 km. lång
järnväg, den äldsta i Brasilien, öppnad 1854,
går från hamnstaden Maua till foten af Serra da
Estrella, hvarifrån till P. leder sedan 1883 en
efter Riggenbachs system byggd kuggstångsbana,
17 km. lång. Staden, anlagd 1845 såsom en koloni
för tyska emigranter, är elegant och liflig, med
många villor och stora hotell, samt är en omtyckt
sommarvistelseort för rika borgare från Rio.
(J. F. N.)
Petrösa, Petrus. Se Petrus Eric i.
Petroselinum Hoffm., bot., /arm., örtsläkte af
fam. Umbellijeræ, underfam. Apioideæ, mycket
nära släkt med Apium, med 5 arter i mellersta
Europa och Medelhafsländerna. Blommorna
äro gulgröna. P. sativum, persilja, är en
af de oftast använda kökskryddorna; dess
frukter, fruc-tus Petroselini, persiljefrö,
som äro offici-nella och användas till
beredning af farmakopéns aqua Petroselini,
persiljevatten, äro grågröna, glatta,
rundadt äggformiga med aromatisk lukt
och svagt brännande smak. Se Persilja.
G. L-m.
Petrosi’lex (af grek. pe’tros, berg, och
lat. si’lex, flinta, sal. eg. "bergflinta"),
en hufvudsakligen af fransmännen använd synonym
för h ä 11 e f l i n t a och f e l s i t.
Petrosu, bergstopp på Karpaterna (se d. o.,
sp. 1146).
Petrosul, bergstopp på Karpaterna (se d. o.,
sp. 1146).
Petrov [-å’ff], Vasilij Petrovitj, rysk s^ald,
f. 1736, d. 1799, var lärare i poesi och retorik
vid akademien i Moskva och utnämndes 1768
af Potem-kin till öfversättare i kejsarinnan
Katarinas kabinett. Utom en mängd oden utförde
han poetiska öfversättningar af Miltons
"Det förlorade paradiset" och af Vergilius’
Æneid. 1788 publicerades hans politiska pamflett
på vers, P rikljut j e ni j a Gustava III 6
julja 1788 g. (i blott 50 ex., omtr. 1906 i 200
ex.) med anledning af sjöslaget vid Svensksund
(diktprof i A. Jensen, "Rysk kulturhistoria",
II). Hans skrifter utgåfvos 1809. A-d J.
Petrov [-å’ff], Ossip Afanasjevitj, rysk
operasångare, f. 1807, d. 1878, tillhörde
alltifrån början af 1830-talet kejserl, operan
i Petersburg. Hans ovanligt vackra och jämna
basröst hade ett omfång af nära tre oktaver från
kontra-H, och han egde som skådespelare utmärkt
förmåga att fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
