Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pethick-Lawrence, Frederick William - Petic - Petinet - Petiolar. Se Petiolus - Petiolata, zool. Se Steklar - Petioliventres, zool. Se Steklar - Petiolus, zool. - Pétion, Anne Alexandre - Pétion de Villeneuve, Jérôme - Petiotisering - Pétis de la Croix, François - Petit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
691
Petic-Petit
692
1906-12 togo makarna P.-L. verksam del i den af
fru E. Pankhurst (se d. o.) ledda "stridande"
kvinnorösträttsrörelsen; de ha äfven flera
gånger för lagöfverträdelser under agitationer
undergått fängelsestraff. De råkade i okt. 1912
i konflikt med fru Pankhurst, afbröto då
all förbindelse med stridsorganisationen
"Women’s social and political union" och
använda numera lugnare agitationsmetoder.
V. S-g. Petic, förr namn på den mexikanska staden
Herm o si 11 o (se d. o.).
Petine’t (fr. petinet), florsartad väfnad af
bomull och silke, tyll; förfärdigas på
stick- 1. petinet-maskiner. - Petinetglas,
detsamma som fili-granglas (se F i Ii gr
a n 2 och Glasrör). Petiolär. Se P e t
i o l u s. Petioläta, zool. Se S t e k l
a r. Petiolive’ntres, zool. Se S t ek l
a r. Peti’olus (dim. af lat. pes,
fot), zool., skaft, stjälk. Jfr M y r
o r, sp. 102. - Adj. p e t i o l ä r. Pétion
[petiå’j, Anne Alexandre, president å Haiti,
f. 1770 i .Port-au-Prince, d. 1818, hette
egentligen S a b e s samt var son till en fransk
kolonist på Haiti och en mulattska. Han fick
mili-tärisk utbildning i Frankrike och kämpade
1801 -02 på franska sidan, under generalerna
Blgaud och Leclerc, mot negerupproret på
ön, men slöt sig 1803 till Dessalines, då
denne trädde i spetsen för en ny resning.
När Dessalines gjort sig till kejsare och
började föra en despotisk styrelse,
förenade P. sig med Henri Christophe om
hans störtande. Men en brytning inträdde
snart, och P. upprättade (1807) och styrde
till sin död en mulattrepublik i södra delen af
Haiti, under det att Christophe i norra delen
behöll väldet öfver negrerna. J f r Haiti,
sp. 1058-59.
Pétion de Villeneuve [petia7 do vilnö’v],
Jé-r o m e, fransk revolutionsman, f. 1756 i
Chartres, d. i juni 1794, hade till en början
anställning som advokat i sin födelsestad. Vid
riksständernas sammankallande 1789 invaldes han
i tredje ståndet och kom genom omständigheternas
makt att under franska revolutionen spela en
roll, som vida öfversteg hans begåfning. I
konstituerande nationalförsamlingen tillhörde
han jämte Eobespierre och Buzot den lilla
grupp, som visade republikanska tendenser
(yttersta vänstern). Efter Ludvig XVI:s
flyktförsök 1791 sändes P. af konstituerande
nationalförsamlingen jämte Barnave och
Latour-Maubourg att möta och återföra den
kungliga familjen till Paris. Därvid röjde
han genom brutalt uppförande mot de olycklige
fångarna brist på högsinthet; och i sin vidriga
berättelse om denna färd, hvari han framställer
den sederena prinsessan Elisabet såsom färdig att
bli hans älskarinna, blottade han ett orent sinne
och en narraktig fåfänga. Efter konstituerande
nationalförsamlingens upplösning blef han 17
nov. 1791 Baillys efterträdare som
mar i Paris, till en del genom hemligt understöd
af Marie-Antoinette, hvilken ansåg honom
för dum och därför föredrog hocjm framför La
Fayette. P. slöt sig nu till girondisterna,
understödde deras sträfvan att störta
konungadömet och använde sin ämbetsställning
för att jämna vägen för en ny revolution. Då
Parispöbeln 20 juni 1792 inträngde i Tuilerierna,
holl han sig sålunda hela dagen undan för
att slippa ingripa. P. blef med anledning
däraf efter resningens misslyckande 7 juli
suspenderad af parisiska departementalstyrelsen,
men lagstiftande församlingen återgaf honom
hans plats, och under federationsfesten
14 juli s. å. var han dagens hjälte. Vid
konungadömets störtande 10 aug. 1792 undgick
han att behöfva göra sin plikt därigenom,
att han af upprorets ledare själf utverkade,
att han ställdes under bevakning. Då han
följande dag återfick friheten, väntade
han att också återfå sitt forna inflytande,
men de parisiske anarkisterna, åt hvilka han
nu gjort sin tjänst, sköto honom åt sidan,
och under septembermorden var han fullkomligt
vanmäktig. Att den nya revolutionen kunde leda
till dylika gräsligheter och till förlusten af
hans egen maktställning, var något, som han i
sin ytlighet och fåfänga aldrig föreställt sig,
och denna upptäckt fyllde honom med förbittring
mot de ostadige parisarna. Invald i konventet,
mottog han ej omval till märsämbetet, och med
den sårade fåfängans energi kastade han sig nu
in i den strid, som girondisterna öppnade mot
Parisanarkisterna. Då dessa genom upproren
31 maj och 2 juni 1793 besegrade gironden
och konventet, blef P. fängslad, men flydde
till Normandie, som reste sig för att skydda
nationalrepresentationen mot Parispöbelns
tyranni. Försöket misslyckades, och han flydde
då jämte några andra preskriberade girondister
till Bretagne och därifrån till Bordeaux, där
en likartad resning utbrutit. Han fann dock
ej heller där det understöd han påräknat och
måste då jämte sina olyckskamrater dölja sig
i den närbelägna staden S:t Ëmilion. Slutligen
nödgades han i juni 1794 lämna sin tillflyktsort
och omkom, efter en tids kringirrande på de
omgifvande fälten, jämte sin följeslagare
Buzot, antagligen genom själfmord. Deras lik
anträffades, sönderslitna af hundar, 26 juni. P:s
memoarer ha jämte Buzots och Bar-baroux’ utgetts
af Dauban (1866). S. B.*
Petiotisëring, ett efter uppfinnaren,
fransmannen Pétiot, uppkalladt förfaringssätt
för framställande af rödvin.
Pétis de la Croix [peti7 de lakrwä], F ra
n 90 is, fransk orientalist, f. omkr. 1653,
d. 1713, vistades tio år i Orienten och fick
1692 lärostolen i arabiska vid College royal
de France. P. utgaf under titeln Les mille
et un jours (5 bd, 1710-12) en bearbetning af
en i österlandet mycket omtyckt sagosamling,
"El-faradsch ba’d el-schidda" (Glädje efter
sorgen). Histoire de Timur-bec (Timur lenk; 4 bd,
1722) är en mycket lofordad öfversättning af den
persiske historieskrifvaren El-jesdis viktiga
verk Såfar-namé.
Petit (af fr. petit, liten), en boktryckarstil,
som i kägeln innehåller fyra kvartpetit
l. 8 punkter samt står emellan halfmittel
och bourgeois. Den kallas på eng. brevier,
emedan katolska kyrkohandböcker trycktes
därmed. Nordisk familjebok tryckes med petit. –
Petit mell. ("petit med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
