Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petersson, Axel Jakob - Petersson, Oskar Viktor - Petersson, Gustaf Albert - Petersson, Per Alfred (P. i Påboda)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
järnvägsingenjör, f. 1834 på Öland, d. lo jan. 1884
i Kristiania, kom efter att 1802–55 ha
genomgått Teknologiska institutet i Stockholm
1859 till Norge, där han 1865-81 var chef
för konstruktionskontoret vid järnvägarnas
centralstyrelse i Kristiania och utförde många
nya idéer. Han intar en framstående plats i de
norska järnvägsbyggnadernas historia. Särskildt
var han en genial konstruktör af broar och
viadukter samt väckte samtidens uppmärksamhet
långt utanför Norges gränser genom sina
vackra lösningar af svåra tekniska uppgifter,
bl. a. vid byggandet af den stora viadukten
öfver Ljandalen nära Kristiania, Smaalensbanans
bro på riksgränsen och bron öfver Vormen vid
Minnesund. Därjämte var P. en uppfinnartalang af
rang. Han uppfann bl. a. en roterande ångmaskin,
en kamera för fotografiskt upptagande af rundvyer
och två sinnrika räknemaskiner samt hade del
i uppfinningen af det krag-peterssonska
geväret, i åratal brukadt af norska
örlogsflottan. 1881 måste han taga afsked på
grund af öfveransträngning och afled sinnessjuk.
K. V. H.
Petersson, Oskar Viktor, universitetslärare,
f. 5 nov. 1844 i Knifsta, d. 9 dec. 1912
i Åtvidaberg, blef student i Uppsala 1863,
med. licentiat 1874 samt med. doktor 1875 på
afhandlingen Fall af nybildningar i hjernan
jemte några ord om hjerntumörernas diagnos,
förordnades 1875 till docent i praktisk medicin
vid Uppsala universitet, utnämndes 1884 till
e. o. professor i pediatrik och praktisk medicin
där samt 1904 till öfverläkare vid Akademiska
sjukhusets afdelning för bröstsjuka. Från
professuren och öfverläkartjänsten tog han 1909
afsked som emeritus. – Särskildt som lärare i
fysikalisk diagnostik åtnjöt P. ett berät-tigadt
anseende, och efter hans död yttrades i Svenska
läkarsällskapet, att hans lärjungar af honom
inhämtat mycket, hvaraf de sedan haft stor
nytta och hvarför de alltid skola känna sig
vara honom skyldiga djup tacksamhet. Utom en
mängd förnämligast kasuistiska meddelanden
i Uppsala läkarförenings förhandlingar utgaf
P. Kliniska studier beträffande de perkussoriska
förhållandena öfver hjertat (1889-91)
samt erhöll 1900 af Svenska läkarsällskapet
Alvarengapriset för ett arbete om Infektionsfaran
vid lungtuberkulos. Sedan 1893 var P. led. af
Vet. soc. i Uppsala.
R. T–dt.
Petersson, Gustaf Albert, jurist, ämbetsman,
f. 7 april 1851 i Björkeberg, Östergötland,
blef efter universitetsstudier i Lund
och tjänstgöring under Göta hofrätt 1876
vice häradshöfding, 1885 assessor i nämnda
hofrätt, 1889 revisionssekreterare, 1892
expeditionschef i Justitiedepartementet och
1896 justitieråd. P. inträdde som konsultativt
statsråd i Lundebergs ministär aug. 1905,
återgick nov. s. å. till Högsta domstolen,
men lämnade 29 maj 1906 denna för andra
gången för att öfvertaga justitieportföljen i
Lindmans ministär. Under dennas hela fortvaro
kvarstod P. som justitieminister och fick alltså
föredraga och kontrasignera såväl förslagen till
de grundlagsändringar, genom hvilka den allmänna
rösträtten och de proportionella valen, äfvensom
Regeringsrätten och Lagrådet m. m. infördes,
som ock en mängd andra viktiga lagar: om
nyttjanderätt, om stadsplan, ang. jordregister,
om äktenskaps ingående, om aktiebolag, om
ekonomiska föreningar, om ändring i strafflagen
(bl. a. den s. k. Lex Hinke) m. m. Vid sin afgång
7 okt. 1911 från statsrådsämbetet utnämndes
P. till president i Kammarrätten. Sedan 1912
tillhör han riksdagens Andra kammare, där han
intar en bemärkt ställning inom det moderata
partiet. Han har vid riksdagarna 1912–14 varit
led. af lagutskottet och blef vid majriksdagen 1914 dess ordf.
C. G. Bj.
Petersson, Per Alfred (P. i Påboda), politiker, f. d. statsråd,
f. 25 juni 1860 i Söderåkra, Kalmar län,
genomgick södra Kalmar läns folkhögskola
(1876–78) och en missionsskola (1884–85) och
öfvertog 1886 skötseln af fädernegården Påboda,
som han inköpte 1887 och betydligt dref upp och
förbättrade. Han gjorde sig snart känd inom länet
för duglighet och energi, blef landstingsman
1894 samt valdes s. å. till Nils Peterssons i
Runtorp efterträdare i Andra kammaren för Södra
Möres domsagas östra valkrets. I kammaren,
som han tillhörde t. o. m. riksdagen 1908,
gjorde han sig snart bemärkt genom bestämdt
uppträdande och ledig talegåfva. Det dröjde
icke många år, innan P. intog en inflytelserik
ställning inom landtmanna-partiet. Han
blef 1900 suppleant i statsutskottet, var
dess ordinarie led. 1903–05 samt tillhörde
vid första urtima riksdagen 1905 särskilda
utskottet för unionsfrågan. Vid Lundebergska
ministärens bildande 2 aug. s. å. blef han
jordbruksminister och därigenom "den förste
bonden i konungens råd". Vid ministärens
afgång i nov. s. å. af gick äfven han. Han var
led. af lagutskottet riksdagen 1906, ingick vid
nationella framstegspartiets bildande i detsamma
och invaldes i dess förtroenderåd. Genom den af
honom, P. Pehrsson i Törneryd, H. Andersson i
Nöbbelöf och E. Lindblad m. fl. väckta motionen
om proportionella val äfven till Första kammaren
och nedsättning af kommunala röstmaximum
gjorde han i rösträttsfrågans behandling
vid samma riksdag ett inlägg, som blef af
stor betydelse. Till förslaget, efter honom
kalladt "Påbodaförslaget", anslöt sig nämligen
i hufvudsak såväl konstitutionsutskottets
majoritet som Första kammaren, och härigenom gaf
s ett uppslag till den Lindmanska regeringens
rösträttsproposition 1907. P. mottog vid
Staaffska ministärens afgång i maj 1906 af
konungen uppdrag att bilda ministär, men
af böjde det och öfvertog i stället, 29 maj
s. å., vid Lindmanska ministärens bildande
jordbruksdepartementet. Den uppseendeväckande
meningsskiljaktighet, som uppstod mellan honom
och ministärens chef ang. tillämpningen af
§ 46 R. O., föranledde emellertid P. att 17 mars
1909 jämtö E. B. Trolle och G. V. Roos utträda ur
ministären, hvilket åter bidrog till ett närmande
mellan honom och liberalerna. Han anslöt sig
slutligen öppet till det liberala partiet och
invaldes som liberal kandidat för Gäfleborgs län
i Första kammaren hösten 1910, men utbytte 1911
denna plats mot en för Jönköpings län. P. deltog
verksamt i den liberala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
