Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt / 653-654 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peterhof - Peter Karlsson. Se Lejon - Peterlingen. Se Payerne - Petermann, Julius Heinrich - Petermann, August - Petermann, Arthur - Petermanns land. Se Frans Josefs land - Petermanns mitt(h)eilungen. Se Petermann, August - Petermannspitze. Se Frans Josefs fjord - Peter Näf (Næf). Se Folkunga-ätten, sp. 792, och Lejon - Peter Parley - Peter-Paulsfesten - Peter-Paulsfästningen. Se Petersburg, sp. 661-662 - Peter-Paulshamnen. Se Petropavlovsk 2 - Peter Pindar - Peter Porcupine - Peters, Karl Friedrich

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dess försköning. Den terrassformigt mot hafvet
sluttande terrängen gynnade anläggningen af
praktfulla, i Versailles-stil hållna trädgårdar
och storartade vattenkonster (se fig.). I den
stora parken ligga paviljongerna Monplaisir,
Marly, det i renaste grekiska stil byggda slottet
Babjegony etc.

(^{J. F. N.})

Peter Karlsson. Se Lejon.

Peterlingen. Se Payerne.

Petermann, Julius Heinrich, tysk
orientalist, f. 1801 i Glauchau, d. 1876 i
Nauheim, blef e. o. professor i orientaliska
språk vid universitetet i Berlin 1837, reste
1852–55 i Mindre Asien och Persien
(Reisen im Orient; 2 bd 1860–61), och
1867–68 besökte han i offentligt uppdrag Syrien
och Palestina. Af hans många arbeten må här nämnas
Grammatica linguæ armeniacæ (1837),
Pentateuchus samaritanus (1872 ff.) och
serien Porta linguarum orientalium,
en efter gemensam plan utarbetad samling
elementarböcker (med grammatik, läsebok
och ordbok), hvaraf P. själf utgaf 5 delar
(2:a uppl. 1864–72), behandlande hebreiska,
"kaldeiska", arabiska, samaritanska och armeniska
språken. I denna förtjänstfulla serie, som
fortsatts efter P:s död, ingå numera läroböcker
icke allenast i de viktigaste semitiska språken,
utan äfven i nypersiska, turkiska och egyptologi.

^{H. A.} (^{K. V. Z.})

Petermann, August,
tysk kartograf och geograf, f. 16 april 1822 i
Bleicherode, i västligaste delen af preussiska
prov. Sachsen, d. genom själfmord i Gotha 25

sept. 1878, arbetade 1839–45 vid H. K. Berghaus’
kartografiska institut i Potsdam, hvarvid
han hufvudsakligen sysslade med Berghaus’
"Physikalischer atlas", men bl. a. äfven
tecknade kartan till A. v. Humboldts "Asie
centrale". 1845 begaf han sig till Edinburgh för
att biträda A. Keith Johnston vid den engelska
bearbetningen af nämnda atlas och grundlade 1847
i London en kartografisk anstalt. 1854 anställdes
han hos Justus Perthes i Gotha och utgaf
sedan 1855 "Mittheilungen aus Justus Perthes’
geographischer anstalt", hvilken tidskrift,
vanligen kallad "Petermanns mittheilungen",
blef ett centralorgan för den geografiska
vetenskapen. – Som kartograf utmärkte P. sig
genom ett omsorgsfullt och kritiskt begagnande
af de mest skilda källor samt genom elegans
och klarhet i tekniken, inom hvilken han
utbildade flera metoder till deras nuvarande
ståndpunkt. Särskildt berömda äro hans stora
karta öfver det inre Afrika, hans karta i 6
blad öfver Nord-Amerikas förenta stater samt
hans karta i 9 blad öfver Australien; och den
spridning Stielers stora atlas vunnit beror
väsentligen på P:s förträffliga bearbetning af
densamma. P. verkade ifrigt för anordnande
och understödjande af forskningsresor,
i synnerhet sådana, som afsågo Afrika och
polarregionerna. Jfr nekrolog af E. Behm i

"Petermanns mittheilungen" (1878) och
biografi af H. Wichmann i "Allgemeine
deutsche biographie" (bd 26, sid. 795 ff.).

(^{J. F. N.})

Petermann, Arthur, tyskfödd agrikulturkemist,
f. 14 juli 1845 i Dresden, d. 26 aug. 1902
i Gembloux (Belgien), var en af nutidens
främsta märkesmän inom åkerbrukskemien. Efter
doktorsgrad i Göttingen var han 1866–67
assistent vid försöksanstalten i Pommritz och
sedan i Weende samt kemist vid försöksanstalten
i Nancy 1868–70, hvarpå han kallades till
föreståndare för belgiska statens försöksanstalt
i Gembloux och professor vid L’institut agricole
därstädes 1872. P. egnade en utomordentligt
flitig och framgångsrik forskning åt flera af
åkerbrukskemiens viktigaste grenar och andra
med jordbruket förknippade vetenskaper, såsom
växtpatologi, meteorologi, utsädesfrågor
m. m. Af största betydelse blefvo hans
bemödanden att göra industriens biprodukter
och affall användbara som gödselmedel; han har
framför andra förtjänsten af att ha påvisat
tomasslaggens betydelse som en billig och
kraftig fosforsyrekälla för kulturväxterna; han
utforskade väderleksförhållandenas inflytande
på sockerbetodlingens afkastning och gjorde
äfven sockerindustriens affallsprodukter
brukbara som kreatursfoder; han uppvisade och
fastställde den kväfvemängd, som jordmånen
mottager genom nederbörden; han har meddelat
analyser af en stor mängd gödslingsmedel
och foderämnen samt af ett stort antal olika
jordslag och utöfvade ett kraftigt inflytande
på lagstiftningen till landthushållningens
betryggande och förbättrande. P. sysselsatte
sig äfven med en profning af de företräden,
som utsädessorter från nordligare länder
befunnits ega, och kom därigenom i förbindelse
med det svenska jordbrukets målsmän. Han
blef led. af Landtbruksakad. 1884.

^{C. Lmn.}

Petermanns land. Se Frans Josefs land.

Petermanns mitt(h)eilungen. Se Petermann, August.

Petermannspitze. Se Frans Josefs fjord.

Peter Näf (Næf). Se Folkunga-ätten, sp. 792, och Lejon.

Peter Parley [pi’tə pa’li], pseudonym. Se Goodrich, S. G.

Peter-Paulsfesten (Festum apostolorum Petri et
Pauli), 29 juni, en af de äldsta helgonfesterna,
firades allmänt redan på 300-talet till minne
af apostlarna Petrus och Paulus med anledning
af deras bens högtidliga bisättning 29 juni
258. Äfven den grekiska kyrkan samt de koptiska,
etiopiska och armeniska kyrkorna högtidlighålla
denna dag. Påfven påbjöd 1743, att festen,
åtminstone i staden Rom, skulle firas en hel
vecka, och Pius IX omgaf den med ny glans
genom att 1867 pompöst fira åminnelsejubileet
af Petrus’ och Paulus’ martyrdöd, som
enligt traditionen skulle ha egt rum år 67.

^{J. P.}

Peter-Paulsfästningen. Se Petersburg, sp. 661–662.

Peter-Paulshamnen. Se Petropavlovsk 2.

Peter Pindar [pi’ta pi’ndə], pseudonym. Se Wolcot.

Peter Porcupine [pi’te på’kjupain].
Se Cobbett, William.

Peters, Karl Friedrich, tysk musikförläggare,
f. 1779, d. 1828, förvärfvade 1814 musikförla-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>