Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt / 619-620 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pescara - Pescara, Ferrante Francisco - Pescennius Niger (Pescenninus N.), Caius - Peschel, Oskar Ferdinand - Pescheräer - Peschiera - Peschka-Leunter, Minna - Pescia - Pescina - Pesellino, eg. Francesco di Stefano

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och järnvägarna Ancona–Brindisi
och P.–Sulmona. 8,492 inv. (1911) i
hela kommunen. P. är forntidens Aternum,
vestinernas, marrucinernas och pelignernas
gemensamma hamnstad. Det blef starkt befäst
af Karl V och försvarade sig länge både
1707 och 1815 mot österrikarna.
1 o. 2. (J. F. N.)

Pescara, Ferrante Francisco, markis
af P., spansk krigare, f. 1490, d. 1525,
af släkten d’Avalos, som skänkt Spanien
en rad duktiga krigare, vann utmärkelse redan
1512 i slaget vid Ravenna, där han förde det
lätta spanska rytteriet, men blef fången. Efter
att ha bidragit till segern vid Bicocca (1522)
intog och plundrade han Genua, vann sedermera
en seger vid öfvergången af Sesia (1524) och
inföll tillsammans med Bourbon i Provence. Med
Lannoy och del Vasto delade han äran af segern
vid Pavia (24 febr. 1525), men blef svårt sårad
i slaget och afled 25 nov. s. å., sannolikt
af gift. I trots af sin ungdom var P. en af
tidehvarfvets störste härförare. Han var gift
med den ryktbara skaldinnan Vittoria Colonna
(se Colonna 7). P. är hjälten i K. F. Meyers
"Die versuchung des P." - lians brorson Alfonso
d’Avalos, äfven känd under namnen
Guasto och del Vasto (f. 1502, d. 1546),
blef efter honom kejserlig general-en-chef uti
Italien och 1536 generalkapten i Milano. Vid
Ceresole besegrades han 1544 af fransmännen.
C. O. N.

Pescennius Niger (Pescenninus N.), Caius, romersk
kejsare 193-194 e. Kr. P. hade, fastän af låg
börd, genom skicklighet och förtjänst uppnått
värdigheten af ståthållare i Syrien, när kejsar
Pertinax (se d. o.) mördades. Då uppmanades
han af sina soldater och invånarna i provinsen
att hämnas Pertinax’ död och taga tronen i
besittning. Han var villig, men uraktlät
att genast söka försäkra sig de andra provinserna.
Under tiden hade medtäflaren Septimius Severus
gått honom i förväg och i Rom låtit afsätta den
af pretorianerna till kejsare upphöjde Didius
Julianus samt intagit hans plats. Vapnen
måste afgöra tvisten. P. besegrades
först nära Hellesponten och sedan vid
Antiokia samt dödades under flykten.
R. Tdh.*


Kjesar Pescannius Nigers bild på ett för honom slaget mynt.

Pe’schel, Oskar Ferdinand, tysk geograf, f. 17
mars 1826 i Dresden, d. 31 aug. 1875 i Leipzig,
redigerade från 1854 tidskriften "Das ausland",
tills han 1871 kallades till professor i
geografi vid universitetet i Leipzig. Han
var en genialisk främjare af den geografiska
vetenskapens framsteg. Skrifter: Geschichte der
erdkunde bis auf A. von Ilumboldt und K. Ritter
(1865; 2:a uppl. 1877), Neue probleme der
vergleichenden erdkunde
(1870; 4:e uppl. 1883), Völkerkunde (1874;
6:e uppl., bearb, af A. Kirchhoff, 1885;
7 :e uppl., ett omtryck af den första, 1897),
Abhandlungen zur erd- und völkerkunde (utg.
af J. Löwenberg, 1877 -78),
Physische erdkunde (bearb, af G. Leipoldt,
1880-81; 2:a uppl. 1883-85)
och Europäische staatenkunde (bearb, af
Krümmel, 1880). Jfr biografi af von Hellwald
(1876). (J.F.N.)

Pescheräer, det gamla namnet på eldsländarna
(se Eldslandet); beteckningen härstammar
från Bougainville och utgör i själfva verket ett
missförstådt tillrops- eller lystringsord.
(G. B-n.)

Peschiera [peskiära], köping och fästning
uti italienska prov. Verona, vid Mincios
utlopp ur Gardasjön och vid järnvägen mellan
Milano och Verona. 2,801 inv. (1911) i hela
kommunen. Det bildar nordvästra spetsen
af den berömda "fästningsfyrkanten" vid
Minciolinjen (P., Verona, Legnago och Mantua)
samt har ett litet, men fast citadell, ett
tyghus, en arsenal för flottiljen på sjön,
2 detacherade verk, Salvi och Mandella,
samt har omgifvits med 10 fort, af hvilka 7
på högra och 3 på vänstra Minciostranden. 1903
slopades emellertid forten Laghetto, Saladini,
Baccunto, Montorou och Salvi vecchio. – P.,
medeltidens Piscaria, tillhörde efter 1405
Venezia, som 1796 utrymde det åt österrikarna,
hvilka efter nederlaget vid Lodi s. å. uppgåfvo
det åt Bonaparte. Denne lät sätta fästningen
i försvarsskick. 1848 blockerades och besköts
den af piemonteserna från 10 april till 31
maj. Österrikarna kapitulerade sistn. dag, men
erhöllo den åter redan 14 aug. Med Mantua och de
venezianska provinserna kom P. 1866 till Italien.
(J. F. N. L. W:son M.)

Peschka-Leutner [-löjt-]’, Minna,
österrikisk sångerska, f. 1839 i Wien,
d. 1890 i Wiesbaden, gift 1861 med en läkare
Peschka i Wien, väckte uppseende för sin
koloratursång under olika engagemang i Breslau
(1856), Dessau, Wien, Darmstadt, Leipzig
(1868-76), Hamburg och Köln (efter 1883).
A. L.*

Pescia [pe’ʃa], stad i italienska
prov. Lucca, vid floden P. (ett
tillflöde till Arno) och järnvägen
till Livorno. 17,882 inv. (1911) i hela
kommunen. Biskopssäte, gymnasium, teknisk
skola, prästseminarium. Silkesspinnerier,
garfverier, tillverkning af handskar och
papper, oliv- och vinodling. Staden har flera
gamla palats. J. F. N.

Pescina [peʃīna], stad
i italienska prov. Aquila (Abruzzerna), vid
järnvägen Sulmono–Avezzano. 9,481 inv. (1911)
i hela kommunen. Biskopssäte, gymnasium,
prästseminarium. Handel med vin, olja,
honung, hudar etc. J. F. N.

Pesellino [-inå],
eg. Francesco di Stefano, florentinsk målare,
f. 1422, d. 1457, lärjunge af sin morfader,
arkitekten och målaren Pesello (eg. Giuliano
d’Alligo), och efter ho-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>