Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Persigny, Jean Gilbert Victor Fialin, hertig de P. - Persika. Se Prunus - Persiko - Pesilja, trädg., farm. - Persiljefrö, farm. Se Petroselinum - Persiljekamfer, kem. farm. Se Apiol - Persiljevatten, farm. Se Petroselinum - Persimon, bot. Se Diospyros - Persimonträd, bot. - Persio, kem. tekn. - Persis - Persiska hästen - Persiska höns - Persiska lejonet, zool. Se Lejonet, sp. 114 - Persiska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
567
Persika-Persiska litteraturen
568
Fi alin, hertig de P., fransk statsman,
f. 1808, d. 1872, blef 1828 underofficer
vid ett husarregemente, men afskedades på
grund af sin agitation för de ultraliberala
åsikterna. Han blef då 1831 medarbetare i
oppositionstidningen "Le temps" och utbytte
sitt fäder-neärfda namn F i a l i n mot titeln
vicomte d e Persigny, som hans släkt 200 år
förut innehaft, men upphört att begagna. Efter
att ha öfvergått till bonapar-tismen blef
han bekant med exkonungen Josef Bonaparte,
som gaf honom introduktionsbref till prins
Louis Napoleon, hvilken då vistades hos sin
mor på slottet Arenenberg i Schweiz. P. blef
snart en af prinsens förtrognaste vänner. Det
var på P :s råd och med hans biträde, som Louis
Napoleon gjorde revolutionsförsöken i Strassburg
1836 och i Boulogne 1840. Tillfångatagen vid
sistnämnda upprorsförsök, dömdes P. till 20
års fängelse. Under sin fängelsetid utgaf han
en bok om "Nyttan af Egyptens pyramider". 1848
års revolution återgaf P. friheten. Han verkade
nu med framgång för prins Louis Napoleons
val till franska republikens president. Till
belöning gjorde Louis Napoleon honom till sin
adjutant och sände honom sedermera i en hemlig
mission till Berlin och Wien. P. var en af de
förnämste anstiftarna och ledarna af statskuppen
2 dec. 1801. 22 jan. 1852 utnämndes han till
inrikesminister efter Morny och upphöjdes samma
år till senator och grefve samt fick af Napoleon
III 500,000 francs i bröllopsgåfva, då han gifte
sig med prinsens af Moskva dotter, en sondotter
till marskalk Ney. P. nedlade posten som
inrikesminister 1854, var maj 1855-början af 1858
och maj 1859-nov. 1860 ambassadör i London samt
utnämndes därefter ånyo till inrikesminister,
men måste afgå till följd af oppositionens
framgång vid de allmänna valen 18G3. Efter 1863,
då han upphöjdes till hertig, förlorade han
alltmer sitt förra politiska inflytande, men
förblef ända till sin död en af Napoleon III
:s trognaste vänner. Efter kejsardömets fall
(1870) drog P. sig fullkomligt tillbaka från
allt deltagande i det politiska lifvet. Hans
memoarer utgåfvos af grefve d’Espagny 1896.
E- w-Persika. Se Prunus.
Pe’rsiko, en likör, som man bereder genom att
draga ut den flyktiga oljan ur persikekärnor
eller bittermandel med sprit, hvarefter en
sockerlösning tillsättes.
Persilja, Petroselinum sativum Hoffm. (Apium
Petroselium L.), trädg., /arm., en omkr. 30
cm. hög, glatt, höggrön ört. De understa bladen
äro rundade, 3-flikiga, stjälkbladen 2 gånger
parbla-digt delade i omvändt äggrunda sidoflikar
med äggrunda ändflikar. Blommorna äro gröngula,
små, med kronbladens spetsar starkt inböjda. Den
dubbla skalfrukten är rundadt hjärtlik, med
låga, trådlika åsar. Frukterna, "persiljefrön",
och rötterna användas som urindrifvande. I
våra köksträdgår-
dar odlas två i tidernas längd uppkomna
hufvud-former: r o t p e r s i l j a för de
köttiga, palster-nackliknande rötternas skull,
hvilken form dock mindre ofta förekommer,
och bladpersilja, som vid matlagning har
stor användning både som krydda och som
garnering. Bladpersiljan är mer eller mindre
krusbladig, och den benämnes därför ej sällan
kruspersilja. Denna växt odlas allmänt i större
och mindre trädgårdar. Ehuru den i själfva verket
är tvåårig, behandlas den i regel som enårig,
då det egentligen blott är de under det första
odlingsåret framkommande bladen, som användas. I
regel dör plantan bort under vintern, men den
kan i södra Sverige kvarlefva och sätta frö
påföljande år. Se Petroselinum. O.T.S. (C.G.D.)
Persiljefrö, farm. Se Petroselinum.
Persiljekamfer, kem. farm. Se A p i o 1.
Persiljevatten, farm. Se Petroselinum.
Persi’mon, bot. Se Diospyros.
Persi’monträ, bot., ett värderadt slag af
eben-holts, som erhålles af den i östra
Nord-Amerika inhemska Diospyros virginiana.
Pe’rsio, kem. tekn., en röd laffärg. Se O r s
e l j.
Pe’rsis, det forna namnet på Fars 1. Fär-. si
s t a n.
Persiska hästen är nära besläktad med den
arabiska, men i allmänhet något större, mera
högbent och mindre ädel. Jfr H ä s t e n,
sp. 183. U. T. N.
Persiska höns (Gallus domesticus ecaudatus),
’husdjurssk., anses af en del forskare härstamma
från Persien, men äfven andra åsikter rörande
deras härstamning ha gjort sig gällande. Rasen
har förekommit sedan århundraden tillbaka i
Europa och karakteriseras däraf, att stjärten
saknas till följd af de sista svanskotornas
ofullständiga utveckling. De värpa flitigt.
n. F.
Persiska lejonet, zool. Se Lejonet, sp. 114.
Persiska litteraturen omfattar i vidsträckt
bemärkelse äfven de från språkets äldre skeden
bevarade minnesmärkena, de fornpersiska
kilinskrifterna från akemenidernas och den
s. k. pehlevilitteraturen från sasanider-nas tid
(se härom Persiska språket och P e h l e v i),
men i inskränkt och vanlig bemärkelsa blott den
nypersiska litteraturen. Denna kan sägas taga sin
början, först sedan islam under det arabiska
kalifatets tid hunnit rotfastas i Persien
och genomtränga samhällets bildade klasser
med nya religiösa och sociala föreställningar,
samtidigt med att arabiska språket började sitt
genomgripande inflytande på det nypersiska
skriftspråket. Inhemska litteraturhistoriska
källor räkna denna början fr. o. m. uppkomsten
af de första själfstän-diga persiska dynastierna
under kalifatet (jfr Persien. Historia). Dessa
källor, framför allt den omkr. 1220 författade,
ännu otryckta Lubåbu-l-albäb af ’Aufi, nämna
från tahiridernas, safarider-nas och de förste
samanidernas tid en mängd högt prisade skalder,
men af dem känner man icke annat än de små prof
bitar källorna meddela. Persiens förste egentlige
skald och på samma gång skaparen af de förnämsta
persiska diktarterna är Ustäd ("mäster") R u d
a g I, som lefde vid samanidsul-tanerna Nasrs
och Nüh’s hof. Den förste prosaförfattaren är
vesiren hos samaniden Mansür, B e Ta-m I, som
öfversatte Tabaris berömda historia från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
