Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Persien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
husgerådssaker, vapen etc. Den lifligaste handeln eger
rum med Ryssland (118,4 mill. kr. i import
och 108,3 mill. i export) och det brittiska
riket, inklusive Indien (55 mill. kr. i import
och 20,4 mill. kr. i export); därnäst följa,
ehuru på långt afstånd, Turkiet (resp. 8,4 och
13,6 mill. kr.) samt Tyskland (7,7 och 1,05
mill. kr.). Af hela varuomsättningen komma
på Ryssland 62,7 och på Brittiska riket 20,9
proc. Sjöfarten på de södra hamnarna (Abuscher,
Lingeh, Bender Abbas, Muhammera och några
mindre) omfattade 1912–13 1,92 mill. ton (hvaraf
1,55 mill. voro brittiska) och på de kaspiska
hamnarna 752,600 ton (alla ryska). P. eger icke
någon handelsflotta eller några järnvägar,
om man undantar en kort (9,6 km.), af ett
belgiskt bolag byggd järnväg från Teheran
till Schah-abdulazim samt en 10 km. spårväg
i Teheran. Med utländskt kapital ha de senare
årtiondena med vagn farbara vägar byggts mellan
do större städerna. Viktiga handelsvägar
gå öfver Rescht och Mesched till Ryssland,
genom Chorassan till Afganistan och Indien samt
genom Kirmanschahan till Bagdad. Tabris är P:s
största handelsstad. Ispahan, Hamadan, Teheran,
Rescht, Schiras, Jesd, Kirman och Mesched äro
handelsplatser af andra ordningen. Den persiske
köpmannen utmärker sig genom företagsamhet,
verksamhet och skarp blick och kan hela år
ligga ute i aflägsna länder (Nizjnij-Novgorod
eller Konstantinopel) i och för kommersiella
intressen. Till regeringen ha lämnats 5 proc. af
såväl in- som utförseln. Af största betydelse
för omsättningen i landet är det telegrafnät,
som numera förenar de större städerna. 1911
hade detta en längd af 10,158 km. Af dessa
komma 2,745 km. på det engelska Indo-european
telegraph department in Persia, och dess linjer
äro sedan 1904 förenade med det indiska nätet,
735 km. tillhöra Indo-european telegraph
company, hvars linjer gå mellan Teheran och
Djulfa vid Aras på den rysk-persiska gränsen;
återstoden tillhör persiska regeringen. – Den
första regelbundna posten upprättades 1877,
och förbindelse existerar mellan alla större
städer. Två gånger i veckan går post från Europa
öfver Rescht eller Tabris och Tiflis, en gång
i veckan till Indien via Abuscher. Det finnes
218 postanstalter. 1912–13 befordrades omkr. 284
mill. postförsändelser.
Mynt. Myntenheten är kran, ett silfvermynt, som
haft växlande värde, men nu motsvarar omkr. 36
öre. 1 kran = 2 panabad, 1 panabad = 10 schahi,
1 schahi = 2 pul. 10 kran äro 1 toman, men en
guldtoman motsvarar 22 kran. Mynten präglas i
guld, silfver, koppar eller nickel. Guldmynt
äro 1/4, 1/2, 1, 2 och 10 toman, men dessa mynt
finnas ej längre i cirkulation; af silfver
präglas 1-, 2- och 4-kranstycken samt 5-
och 10-schahi-stycken, af koppar, som numera
ersättes med nickel, pul samt 1-, 2- och
4-schahimynt. Viktenheten är 1 miskal (4,6
gr.) à 24 nachod, 16 miskal = 1 sir. Emellertid
säljas de flesta varor efter en vikt, som kallas
batman l. man och som är olika på olika orter
och för olika varor, växlande mellan 640 och
2,560 miskal. – Mått. Enheten för längdmått är
ser l. gez = 1,04 m. (i Aserbeidjan användes
en större ser). Vägmått är farsak, teoretiskt =
6,000 ser = 6,2 km., men i bergiga
och svårpasserbara trakter är den kortare än i
öfriga. Ytmåttet är djerib = 1,000–1,066 kv.-ser
(1,082–1,153 kvkm.).
Befolkning. Någon befolkningsstatistik finnes ej,
men 1907 beräknades folkmängden stiga till högst
9,5 mill. eller endast 5,8 inv. på 1 kvkm. Af
dessa voro 2,5 mill. nomader. Dessa inbyggare
äro hvarandra till härkomst, seder och språk
mycket olika. Endast 3 mill. äro äkta perser,
hvilka tillhöra den iranska grenen af den
indoeuropeiska folkstammen. De fleste af dessa
äro tadjiker, äfven kallade farsi, ättlingar af
de gamle perserna, en del tat och guran samt
på gränsen mot Mesopotamien kurder (se
Iraner). En tredjedel af befolkningen består af
invandrade stammar, de s. k. iliat, som bo utmed
nordgränsen, i de västliga bergstrakterna och i
det inre af östra P. Af dem lefva somliga stammar
uteslutande i tält och ombyta med årstiderna
vistelseort. Om vintern lefva de på låglandets
slätter i kischlak (vinterboningar), men om
sommaren stiga de långsamt upp mot höglandet
med sina oöfverskådliga hjordar för att undvika
hetta och de brännheta stäpperna och för att i en
friskare luft, fria från stickande insekter, beta
sina hjordar omkring jajlak (sommarboningarna)
på frodigare betesmarker. Af fåren bereda de
kläder och mat; af fårmjölk beredas en sorts
ost af salt smak och halfflytande smör, mycket
omtyckt i hela landet. Dessutom föra de med sig
hästar, åsnor, mulåsnor och kameler, nötkreatur,
getter och hundar. Tid efter annan föra de sina
varor och djur till städerna, där de utbyta
dem mot vapen, ammunition, husgerådssaker och
andra artiklar. Hvarje stam har ett visst
område sig anvisadt af regeringen; och då
en stam öfverskrider en grannstams område,
uppstår alltid strid, som ofta kan bli både
blodig och långvarig. I spetsen för hvarje
nomadstam (il) står en stamäldste (il-kan),
som i själfva verket har större makt öfver de
sina än regeringen. Hans ämbete är ärftligt,
och den äldste familjemedlemmen blir il-kan,
när den förre dör. Nomadernas ställning
till regeringen är ganska lös. I rikets
norra provinser, särskildt i trakten omkring
hufvudstaden, där regeringen har dem under
ögonen, är den af helt annan art än i södra P. I
norra P. måste de nämligen till staten betala
en viss månatlig afgift för hvarje djur. I
södra P. är det annorlunda. Nomadstammarna äro
där både tillräckligt stora och starka för att
upprätthålla sin själfständighet, och dessutom
äro de stolta, vilda och frihetsälskande. Äfven
de ha visserligen enligt lag vissa förpliktelser
till regeringen, men dessa åsidosättas för det
mesta. Ofta händer det emellertid, att upproriska
stammar kufvas af guvernören i den provins,
där de uppehålla sig. Afgifter betalas med får,
ull eller andra persedlar; penningen spelar en
obetydlig roll bland nomaderna. Deras svarta
sommartält bestå af gethårsfilt, som kvinnorna
väfva, deras husgerådssaker af mattor,
bolstrar, köksgeråd, en stor kittel samt kärl
för smörets och den sura mjölkens tillagande. I
handslöjd äro de ofta ganska skickliga, särskildt
i att förfärdiga mattor, dukar och andra
väfnader, men deras förnämsta näringsgren är,
som sagdt, boskapsskötseln. Hvarje stams il-kan
öfvervakar hjordarnas skötsel och vård. Dessa
äro nomadens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
