Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Perréal, Jean - Perrens, François Tommy - Perrers, Alice - Per rhexin, med. Se Extravasat - Perrier, François, kallad Le Bourguignon - Perrier, Jean Octave Edmond - Perrin, Dame. Se Labé, Louise - Perrin, Émile César Victor - Perrin, Jean Baptiste - Perrine, Charles Dillon - Perron, järnv. Se Perrong - Perron, Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
517
Perrens-Perron
518
skulpturmonument (bl. a. till det af Michel
Co-lombe utförda monumentet öfver Frans II,
hertig af Bretagne). Man känner likväl ej något
beva-radt, fullt autentiskt verk af honom -
de målningar, som blifvit honom tillskrifna,
bl. a. en i Louvre, har den moderna forskningen
frånkänt honom, liksom hypotesen, att han
skulle ha varit identisk med "mästaren från
Moulins" (se d. o.), blifvit öfvergifven. Jfr
R. de Maulde La Claviére, "J. P." (189o).
G-gN.
Perrens [pärrå’s], Francois Tommy, fransk
historiker, f. 1822 i Bordeaux, d. 4
febr.. 1901 i Paris, blef 1852 professor vid
lycée Bonaparte i Paris och var 1875-91 en af
inspektörerna för den högre undervisningen
i Seine-departementet. P. blef 1887 led. af
Institutet. Bland hans af grundlig lärdom
kännetecknade arbeten märkas de prisbelönta
skrifterna Jérome Savonarole (1853; 3 :e
uppl. 1859), Les mariages espagnols sous le regne
de Henri IV et la régence de Marie de Me-dicis
(1869), L’église et Vetat en France sous le rcgne
de Henri IV et la régence de Marie de Mé-dicis
(2 bd, 1872) och La démocratie en France au
moyen-åge (1873; 2:a uppl. 1875) samt framför
allt det utförliga verket Histoire de Florence
(9 bd, 1877-90; går från stadens äldsta tid
till 1531).
Perrers [pe’ros], Alice, älskarinna till engelske
konungen Edvard III redan på 1360-talet,
behärskade honom fullständigt under hans
sista år, inblandade sig i rättskipningen,
tog liflig del i partistriderna 1376-77 och
afled 1400. Hon var mycket vinningslysten och
skildras i öfrigt i synnerligen mörka färger
i S:t Albans-krönikan, hvars författare dock
torde ha varit åtskilligt partisk emot henne.
V. S-g.
Per rhexin, med. SeExtravasat.
Perrier [pärrië], Francois, kallad Le Bour-g u
i g n o n, fransk målare, f. 1590 i Bourgogne,
d. 1656 i Paris, son till en guldsmed, egnade
sig tidigt åt måleriet och studerade i Italien
under Lanfranco. Han vistades i Rom 1615-30
och 1638 -46, hvarefter han ändtligen slog
sig ned i Paris, där han målade galleriet i
hotel de la Yrilliére (nu hotel de la Banque),
hans betydligaste arbete. P. var en af de
förste 12 professorerna i den 1648 stiftade
konstakademien. I Louvre finnas 3 mytologiska
bilder af honom. Han var dessutom en flitig
och ganska skicklig kopparstickare. Bland hans
lärjungar namnes den berömde Lebrun. C. R. N.*
Perrier [pärrië], Jean Octave Edmond, fransk
zoolog, f. 1844, chef för naturhistoriska
museet i Paris, har varit verksam på
olika områden af sitt ämne och utvecklat
ett lifligt författarskap, bland hvars mera
uppmärksammade alster äro Les colonies animales
et la formation des organismes (1881; 2:a
uppl. 1898), Les explorations sous-ma-rines
(1886), L’inielligence des animaux (1887), Le
transformisme (1888), Traité de zoologie (25 bd,
1892-99) samt ett stort antal afhandlingar i
facktidskrifter. P. vardt led. af Institutet
1892 och af Fysiogr. sällsk. i Lund 1902.
Perrin [pärrä’], D a m e. Se L a b e, L o u
i s e.
Perrin [pärrä’], E m i l e César Victor, fransk
teaterledare, f. 1814 i Rouen, d. 1885 i Paris,
studerade målarkonsten för Gros och De-laroche
samt utställde 1840-48 historiska genre-
taflor, men vann en mer afgjord framgång
som konstkritiker. Han skötte med smak och
framgång direktörskapet vid Opera comique
1848-57 (var 1854 direktör äfven för Théåtre
lyrique), återkallades 1862 till Opera comique,
men vardt s. å. direktör för Grand opera, där
han bl. a. uppsatte "Afrikanskan". Sedan han i
sept. 1870 begärt sitt afsked, utnämndes han 1871
till direktör för Théåtre franpais och förestod
denna konstanstalt till sin död. P. visade stor
förmåga både vid iscensättning af pjäser och
vid skötseln af teaterns ekonomi. Han frångick
Théåtre francais’ ensidigt klassiska traditioner,
i det han gjorde det moderna dramat och högre
lustspelet (V. Hugo, Augier m. fl.) bofasta
därstädes. Af den äldre repertoaren gaf
han hvarje tisdag och fredag särskilda
föreställningar. P. var äfven skaparen af den
starka sammanhållning, som numera råder mellan
denna teaters artister. Han blef 1876 led. af
Franska institutet.
Perrin [pärra7], Jean Baptist e, fransk fysiker,
f. 30 sept. 1870 i Lille, professor i fysikalisk
kemi vid Sorbonne. Hans gradualafhandling,
Sur les rayons cathodiques et les rayons X
(1897), lämnar bl. a. det experimentella
beviset för, att katodstrålarna medföra negativ
elektrisk laddning i enlighet med den först af
Varloy uppställda och sedermera särskildt af
Crookes förfäktade teorien. Bland P :s Öfriga
arbeten må vidare framhållas Recherches sur
le mouvement brownien et la dé-termination des
poids absolus des molécules (1908), hvari han ur
ultramikroskopiska studier af den s. k. brownska
rörelsen beräknar värden på molekylernas
massa och antal, som stå i synnerligen god
öfverensstämmelse med dem, som på fullkomligt
olika vägar erhållits af andra forskare. P. har
äfven börjat utge Traité de cliimie physique,
hvaraf första delen (Les principes) utkom 1903.
L. U. B.
Perrine [pe’ram], Charles Dillon, amerikansk
astronom, f. 28 juli 1867 i Ohio, var 1893 -1908
anställd vid Lickobservatoriet på Mount Hamilton
i Kalifornien, blef 1908 kallad till direktor
för observatoriet i Cõrdoba, Argentina. Han
har utfört viktiga undersökningar öfver
stjärnhopar och nebulosor; bl. a. upptäckte
och studerade han de märkvärdiga rörelserna
hos den nebulösa, som omgaf den nya stjärnan i
Perséus 1901. Bland hans öfriga upptäckter må
särskildt nämnas den af Juppiters sjätte och
sjunde månar, som han på fotografisk väg gjorde
1904. Han har äfven upptäckt flera kometer.
B-d.
Perron, fr., järnv. Se Perrong.
Perron [pärrå’nj, Karl, tysk operasångare,
f. 1858 i Frankenthal, Bajern, i sång elev
af Hey och Stockhausen samt i deklamation af
E. v. Possart, gjorde sig från 1880 bemärkt
som oratoriesångare, var 1884-91 anställd
vid Leipzigs stadsteater och tillhör sedan
1891 Dresdens hof-opera samt är sachsisk
kammarsångare. Hans fylliga, mörktimbrerade
barytonröst och skarpt karakteriserande, varma
föredrag ha glänst i sådana roller som Mozarts
Don Juan och Almaviva samt Wagners Flygande
holländaren, Telramund, Wolfram, Wotan och
Amfortas (i de tre sistnämnda uppgifterna har
P. medverkat vid festspelen i Baireuth), vidare
Escamillo i "Carmen", Tsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
