Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pederasti - Peder Galle. Se Galle, Peder - Peder Hansson d.y. Se Forstena-släkten - Peder Hansson d.ä. Se Forstena-släkten - Peder Jakobsson. Se Peder Sunnanväder - Peder kansler. Se Peder Sunnanväder - Peder Månsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skiftningar, från en idealt svärmisk
hängifvenhet, som berömde sig af att endast
"älska själen", till den krassaste sinnliga
lusta. Renast var den måhända, åtminstone i
äldre tider, hos den doriska stammen, där den
på sina ställen t. o. m. stod under lagarnas
hägn. I Sparta var det en hederssak för hvarje
oförvitlig yngling att tillvinna sig någon mans
kärlek, likasom det ansågs tillkomma en man
att åt sig utse någon älskling bland de unge. I
det förtroliga umgänget mellan olika åldrar såg
man för de unge det bästa uppfostringsmedel och
för de äldre den kraftigaste sporre till dygd
och goda seder, emedan de endast på sådant
sätt kunde tillvinna sig sina älsklingars
verkliga högaktning. På Kreta var förhållandet
mellan älskaren ooh den älskade ännu mera
romantiskt. Det inleddes genom gossens låtsade
bortröfvande af älskaren, hvarefter båda,
skilda från allt annat umgänge, med hvarandra
tillbragte ett slags smekmånad, vanligen under
samfällda jakter bland bergen. Efter återkomsten
stod det gossen fritt att afgöra, om han önskade
fortsätta förhållandet eller, i händelse han
blivit på något sätt förfördelad af älskaren,
att däröfver anföra klagomål. Hvarken i Sparta
eller på Kreta höll sig dock detta abnorma
kärleksförhållande på längden fritt från grof
osedlighet. I ännu högre grad gäller detta om de
till hela sin anläggning rått sinnlige elierna
och beotierna, hos hvilka likaledes pederastien
åtnjöt ett visst offentligt erkännande. Till
dennas allmänna spridning hos grekerna medverkade
säkerligen i hög grad de utan beklädnad företagna
kroppsöfningarna, hvarför äfven gymnasier och
palestror af de gamle författarna betecknas
som dess egentliga härd. Den hade för öfrigt,
äfven där den icke var af lagstiftningen
eller allmänna meningen direkt omhuldad,
så inträngt i sederna och åskådningssättet,
att den åtminstone inom vissa gränser icke
var föremål för något skarpare klander. Till
och med nationens ädlaste och mest klarseende
män, en Solon, en Platon, en Xenofon, ha vid
behandlingen af detta ämne icke däröfver uttalat
något ovillkorligt ogillande. Endast de, som
yrkesmässigt och mot betalning prisgåfvo sig åt
detta slags otukt, brännmärktes som ärelösa. I de
nyare kulturstaterna är utöfvandet af denna last
hemfallet under strafflagen. – Se Homosexualitet.
A. M. A.*
Peder Galle. Se Galle, Peder.
Peder Hansson d. y. Se Forstena-släkten.
Peder Hansson d. ä. Se Forstena-släkten.
Peder Jakobsson. Se Peder Sunnanväder.
Peder kansler. Se Peder Sunnanväder.
Peder Månsson (latiniseradt Petrus Magni), biskop,
författare, född på Rybro, Tillberga socken,
Västmanland, af gammal adlig ätt, d. 17 maj
1534 i Västerås, sannolikt omkr. 70 år gammal,
ingick tidigt i det andliga ståndet. Hans namn
förekommer första gången 1499, då han som
kapellan och tillika skolrektor i Vadstena
vigdes till broder i birgittinklostret
därstädes. Han sändes 1507 till Rom för att åt
klostret söka återvinna den heliga Birgittas hus
(jfr Birgittas hus). På färden blef han fångad
af danska kryssare, men begaf sig ånyo 1508 på
resa i sällskap med en annan ordensbroder. Efter
tre års rättegångar och lidanden af alla slag
vunno de också sitt mål. Man eger ännu i behåll
flera bref, som skildra P:s öden under denna
tid. Han stannade sedan i Rom sexton år som
ombud för Vadstena kloster och föreståndare
för nämnda hus samt idkade då jämväl lärda
studier, bl. a. i kanonisk rätt, och gick påfven
Leo X till handa i hans kansli. Hans rykte
för lärdom och hans förtjänster om resande
landsmän gjorde, att konung Gustaf föreslog
honom till den afsatte biskop Peder Sunnanväders
efterträdare i Västerås, och han antogs äfven
därtill af domkapitlet. Biskopsvigd blef han i
Rom 1 maj 1524, en händelse, som åt den svenska
kyrkan kom att bevara den s. k. apostoliska
successionen. P. vigde nämligen senare i sin
ordning flera andra svenska biskopar äfvensom
ärkebiskop Laurentius Petri. Hans sympatier
voro afgjordt på den katolska sidan, men han
hade icke kraft att motsätta sig reformationens
fortgång. Från 1528 var – med ett kort afbrott
– dekanen i Västerås Nicolaus Andreæ förordnad
till hans medhjälpare i stiftsstyrelsen. Före
ärkebiskopsvigningen uppsatte han jämte Magnus
Sommar en hemlig protest mot alla reformatoriska
åtgärder (i Strängnäs 10 aug 1531). – Sin
största märkvärdighet eger P. som en af Sveriges
första lärda författare på svenska. Under sin
vistelse uti Italien torde han ha sysslat med
utarbetande af en, efter den tidens begrepp,
ganska omfattande encyklopedi, af hvilken
spridda delar kommit till eftervärlden. Det är
kändt genom P:s eget vittnesbörd, att han egt
åtminstone fem anteckningsböcker, som följt
honom på hans resor. En af dessa, en sedes,
skrifven 1514–22, nu tillhörig K. biblioteket,
består till större delen af latinska excerpter
och har endast två små uppsatser på svenska
(under utgifning). De öfriga fyra böckerna,
af P. själf benämnda liber A, B, C och D,
ha däremot öfvervägande svenskt innehåll. Af
dessa äro A och D ännu ej återfunna; kanske
de redan gått förlorade. Liber B åter tillhör
sedan 1909 K. biblioteket, som förvärfvat den
från Ritter- und domschule i Reval. Liber C
slutligen har alltsedan den benzeliska tiden
tillhört Linköpings stiftsbibliotek. Denna
sistnämnda handskrift innehåller bl. a. en
bearbetning "sjökonsulatet", en af ålder
vedertagen sjörätt, gällande i synnerhet i södra
Europa, en läkarbok, bearbetad efter Joannes
de Rupe Scissa (utg. af Klemming i "Läke- och
örteböcker från Sveriges medeltid", n:o 9; i
"Sv. fornskr.-sällsk:s samlingar", 1883–86),
samlingar af tekniska och läkarvetenskapliga rön
samt delar af Strjdhs-konst och Stridhz-lagh (de
båda senare utgifna af G. O. Hyltén-Cavallius
i "Sv. fornskr.-sällsk:s saml.", 1845). Genom
upptäckten af liber B (i Reval) ha flera förut
okända svenska skrifter af P. kommit i dagen,
såsom Bondakonst, ett slags landtbrukspraktika
(med rimmadt "förspråk"), en bearbetning efter
Columella, "De re rustica", vidare Konst
grafwa stena, en handledning i konsten att
bearbeta ädla stenar (äfven den med rimmadt
förspråk). Dessutom ingår i denna märkliga
handskrift ett kompletterande stycke af
Stridzkonsth (kap. 28–82), hvaraf, som nämndt,
ett parti (kap. 83–109) ingår i liber C, hvaremot
början och slut, som helt visst ingått i någon
af de förlorade böckerna, ännu saknas. Vidare
finnas i B ett fragment af ett Lapidarium på
svenska, utgörande en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
