Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Passarge, Louis - Passaro l. Passero, Kap - Passoron - Passarovicz. Se Pozarevac - Passato - Passau - Passaufördraget - Passavant, Johann David - Passe - Passe, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
185
Passaro-Passé
186
(1881; ny uppl., "Sommerfahrten in Norwegen",
1884), monografien Henrik Ibsen (1883),
Baltische novellen (1884) och Schweden
(1897). P. öfversatte bl. a. Börjessons "Erik
den fjortonde" .1393).
Passaro [pa’ssarå] 1. P n. s s e r o, K
a p, Siciliens sydöstra udde, forntidens
Promontorium Pachynum. Här besegrade den
engelska flottan under Byng den spanska
under Antonio da Castaneta 11 aug. 1718.
J. F. N.
Passaro’n, de epirotiske konungarnas hufvudstad
i landskapet Molossis, låg i närheten af
Janina. Jfr M o l o s s e r.
Passarovicz (Passarowitz). SePozare-v a c.
Passato [-äta], it., ’hand., sistlidne (månad).
Passau. 1. Stad i bajerska
reg.-omr. Niederbayern, ligger nära Österrikes
gräns, 302 m. ö. h., vid Inns och Ilz’ förening
med Donau samt järnvägen till Regensburg och
Nürnberg i Bajern och till Wels (Linz–Salzburg)
i Österrike. 20,983 inv. (1910), de fleste
katoliker. P. är en af de vackraste städerna
vid Donau och består af den egentliga staden,
på den bergiga landtungan mellan Donau och Inn,
samt förstäderna Innstadt, på högra stranden
af Inn, Ilzstadt, på vänstra stranden af
Ilz, och Anger, på vänstra stranden af Donau.
Öfver Donau gå en järnbro och en kedjebro till
Anger, en annan bro till Ilzstadt; öfver Inn
två järnbroar, äfven öfver Ilz går en bro. De
märkligaste byggnaderna äro domkyrkan S:t Stefan
(ursprungligen härstammande från 1400-talet,
men efter en eldsvåda ombyggd 1662–80 i sin
nuvarande gestalt), de forne furstbiskoparnas
residens samt det forna jesuitkollegiet, med
ett bibliotek af omkr. 40,000 bd. Staden är
(sedan 1817) säte för en biskop samt har
ett lyceum, ett gymnasium, en realskola,
prästseminarium, landtmannaskola, yrkesskolor
och 3 kloster. Viktigaste industrialstren
äro läder, papper och porslin. Liflig
handel drifves med trävaror, spannmål och
salt samt med de bekanta Passausmältdeglarna,
som tillverkas hufvudsakligen i den närbelägna
byn Obernzell. P. var fordom en stark fästning;
det hade två citadell, Oberhaus och Niederhaus
(i vinkeln mellan Donau och Ilz), af hvilka
det förra nu är militär straffanstalt, samt
två fort, numera slopade. Ofvanför Innstadt
ligger den ryktbara vallfartskyrkan
Mariahilf. – P. är af mycket gammalt ursprung. Af
romarna, som där anlade en koloni af bataviska
veteraner, kallades det Castra Batava. –
2. Biskopsstift, grundlagdt genom konkordatet
af 1817 och lydande under ärkebiskopsdömet
München-Freising, omfattar 5,341 kvkm. –
Ett äldre biskopsstift furstbiskopsdömet P.,
räknade sin uppkomst från år 738 och omfattade
med tiden landet på båda sidor om Donau från
trakten vid Deggendorf t. o. m. markgrefskapet
Österrike. 1478 afsöndrades biskopsdömena
Wien och Wiener-Neustadt. 1262 löstes
stiftet från Bajerns öfverherrskap och
blef ett riksomedelbart territorium. Genom
riksdeputationshufvudbeslutet 1803
blef det sekulariseradt (det hade
då en areal af 991 kvkm.) och har
sedan 1805 h. o. h. tillhört Bajern.
1 o. 2. (J. F. N.)
Passaufördraget kallas ett 1552 i Passau
ingånget stilleståndsfördrag, genom hvilket
fientligheterna i Schmalkaldiska kriget
inställdes. Det underskrefs 29 juli af kurfursten Morits
af Sachsen, 15 aug. af kejsar Karl V
och var frukten af öfverläggningar, som
sedan maj s. å. förts genom riksfurstar
af båda partierna. Konung Ferdinand, som
icke i allt delade sin broders politik och
behöfde protestanternas hjälp mot turkarna,
hade väsentligen bragt öfverläggningarna till
stånd. Att kejsaren misslyckats i sitt sträfvande
att undertrycka protestantismen och förvandla
det tyska valriket till ett habsburgskt arfrike,
blef genom detta fördrag tydligt, ty enligt
fördraget fingo protestanterna i Tyska rikets
hela område försäkran om att tills vidare få
åtnjuta fri religionsutöfning och lika politiska
rättigheter med katolikerna. Denna sakernas
ordning stadfästes genom religionsfreden i
Augsburg 1555. – Jfr skrifter om fördraget af
Barge (1893) och Bonwetsch (1907).
Passavant [-vä;], Johann David, tysk målare och
konstskriftställare, f. 1787 i Frankfurt a M.,
d. 1861, deltog i fälttåget mot Frankrike 1814
och stannade sedan i Paris, där han studerade
för David och Gros. I Rom anslöt han sig
till Cornelius och Overbeck. Hans konstnärliga
försök betyda icke mycket (han må- j lade dock i
Frankfurts "Kaisersaal" Henrik II, uppbyggaren
af domen i Bamberg]; sitt rykte förvärfvade
han som skriftställare. P. utgaf bl. a. en
reseskildring, Kunstreise durcli England und
Belgien (1833). Hans hufvudarbete var Rafael
von Urbino und sein väter Giovanni Santi (3 bd,
1839-58, en betydligt tillökad fransk upplaga
utsrafs i Paris 1860 i 2 bd). 1860-64 utgaf
P. Le peintre-graveur (6 dlr). P. var direktör
för museet i Frankfurt. Jfr monografi af Cornill
(1865). C. R. N."
Pa’sse, lapsk benämning för offerställe. Se M
y-t ologi, sp. 176.
Passé (P a s), de, holländsk kopparstickarf
amil j. - I. Gr is pin de P. d. ä., f. 1565 i
Armuyden, d. 1637, var troligen elev af Dirk
Coornhaert, blef 1585 mästare i Antwerpen,
arbetade därefter någon tid i Köln och slog
sig före 1613 ned i Utrecht, där han s. å. blef
borgare. Ovisst är, om det var han eller hans son
med samma namn, som tidtals var verksam äfven
i Paris och där, i egenskap af teckningslärare
vid Sieur A. de Pluvinels Maneige Roy al,
1623 i Amsterdam utgaf kopparsticksverket
Instruction du Roi å Vexercice de monter å
cheval. P., som sålunda var icke blott gravör,
utan äfven skicklig tecknare, ritade såväl
porträtt som mytologiska kompositioner. Han,
som först påverkades af Goltzius’ bredare maner,
men senare anslöt sig till bröderna Wierx’
minutiösare behandling, efterlämnade tusentals
stick, af hvilka de flesta, illustrationsarbeten,
afsedda för den stora massan, visserligen ha
mer kulturhistoriskt än konstnärligt värde,
men bland hvilka också träffas blad af hög
rang. Företrädesvis graverade han efter målningar
och utkast af M. de Vos, men äfven efter Mabusa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
