Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pasquier - Pasquino - Pass - Pass - Pass
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
Pasquino-Pass
180
’bl a. såsom justitieminister (juli-sept. 1815
under Talleyrand samt jan.-dec. 1818 under
Decazes), president i deputeradekammaren (1816)
och utrikesminister (nov. 1819-dec. 1821
under Richelieu) bourbonernas reaktionära
sträfvanden, men bekämpade Yillëles och
Polignacs ytterlighetspolitik samt var
1830 genast färdig att sluta sig till huset
Orleans. Under hela Ludvig Filips regering var
han pärskammarens president, men hans politiska
bana .afslutades vid kammarens upplösning genom
februarirevolutionen 1848. Han blef 1821 pär,
och 1837 npplifvades för han& räkning titeln
kansler af Frankrike. 1842 invaldes P. i Franska
akademien (han hade ett visst anseende såsom
politisk vältalare), och 1844 upphöjdes han
till hertig.
P:s efterlämnade memoarer (Histoire
de mön temps, utg. i 6 bd 1893-95 af
hertig d’Audiffret-Pasquier) innehålla
utom själfbiografiska anteckningar äfven
flera allmänt politiska uppsatser; de ge
bl. a. förträffliga, på belysande anekdotiska
smådrag rika, karaktärsteckningar af Napoleons
bröder och systrar samt af Cambacérës, Fouché,
Talleyrand o. a., utreda äfven Ludvig XVIII:s
utrikespolitik och lämna en åskådlig skildring
af julirevolutionen 1830. Enär P. var barnlös,
öfvergick hertigtiteln till adoptivsonen
E. A. G. d’A udiffret-Pas-quier (se d. o.). Jfr
L. Favre, "E. D. P., <3hancelier de France"
(1870).
3. Edme Armand Gaston d’A u d i f f-ret-P.,
hertig, den föregåendes adoptivson
och systersons son, statsman. Se
d’A u d i f f r e t-P a s-.quier.
2. (V. S-g.)
Pasquino [påskina], namn på en stympad antik
marmorfigur, som tillhört en replik af gruppen
Me-nelaos med Patroklos’ lik och som 1501
uppställdes på Piazza Navona i Rom; nu står den
vid Pa-lazzo Braschi. - Upphofvet till dess
namn är obekant, traditionen, att det burits
af en satirisk, vers-skrifvande skomakare,
har förklarats grundlös. En skolmästare Poli
(d. 1517) och hans lärjungar uppsatte vid
kyrkliga fester beskedliga verser på denna
bild. Senare plägade man där fästa epigram,
hvilka besvarades af andra dylika, uppsatta
på flodguden Marforio (se d. o.), en gammal
Tiber-.staty, som på 1570-talet under en kort tid
var uppställd på samma plats. Den mest ryktbare
af de satiriske diktare, som använde P. som sitt
språkrör, var Pietro Aretino. Jfr Mary-Lafon,
"Pas-quin et Marforio" (1861), R. Giovagnoli,
"P. och Marforio" (sv. öfv. 1877), D. Guoli,
"Le origine di maestro P." (1890), Schück, "Rom"
(1912) och C. V. Chledowski, "Rom. Die menschen
der renais-sance" (tysk öfv., 3:e uppl. 1913).
G-g N.
Pass (af lat. pa’ssus, steg). 1. En jämförelsevis
smal genomgång genom en för öfrigt otillgänglig
trakt, som berg, kärr, vatten e. d., särskildt
då denna otillgängliga trakt icke utan lång omväg
kan kringgås (jfr D e f i l e); utloppsmynning. -
2. En poliskonstapels patrulleringslinje. -
3. Bygnk. Se Näs a, sp. 341, och T r e p a s s.
Pass, jaktv., plats, där man under stöfvarjakt
väntar, att det drifna djuret skall gå fram,
och därför ställer sig i förhåll. Man talar om
att stå på pass, springa i pass (äfven springa
i håll), att en plats är ett godt räfpass,
barpass o. s. v.
Pass (fr. passeport, af passer, passera, och port
i betydelsen genomfart), af vederbörlig myndighet
utfärdad legitimationsurkund för resande. I
Sverige var likasom i andra länder i äldre tider
i regel hvar och en, som ville företaga resa till
utlandet eller inrikes utom den trakt, där han
var allmänt känd, skyldig att vara försedd med
vederbörligt respass, som vid anfordran skulle
uppvisas. Sådant pass fordrades ock af utlänning,
som ville i riket inkomma. Redan under Gustaf
Vasas tid föreskrefs sålunda (art. 30 maj 1555, §
9), att hvarje köpman skulle ha hos sig "vägabref
eller passebordh’’ från den stad, där han
bodde. Mera verksamt blef passtvånget, då förbud
utfärdades att lämna skjutshästar åt resande,
som saknade pass (patent af 20 okt. 1603), och
det påbjöds, att den, som reste till eller från
Sverige, alltid skulle vara försedd med pass
(patent af 16 mars 1606 och 28 jan. 1638). Detta
passtvång bibehölls och genomfördes ytterligare
under 1600- och 1700-talen (påbud af 27
febr. 1718; publ. af 20 juli 1739; k. förordn,
af 18 febr. 1768 m. fl.) samt förnyades i de
författningar, som med afseende därå utfärdades
i början af 1800-talet, nämligen k. förordn,
af 19 febr. 1811, påbudet af 14 aug. 1812 och
k. kung. af 18 maj 1824. Först genom k. förordn,
af 21 sept. 1860 upphäfdes helt och hållet det
gamla passtvånget för resande, hvilka ankomma
till riket eller färdas inrikes orter emellan,
samt förbuden mot resor ur riket utan pass
(k. skr. af 9 febr. 1872). Sedan de äldre
bestämmelserna om "lös-drifvare" upphäfts
genom lag af 12 juni 1885, behöfva nu endast
de, som efter den ådömda tidens slut från
straffarbetsfängelse eller tvångsarbetsan-stalt
frigifvas för att bege sig till hemorten eller
annan ort, som prof vas lämplig, vara med pass
försedda. Liknande gäller ock, enligt 1906 års
lag ang. villkorlig frigifning § 7 ff., för dem,
som villkorligt frigifvits och därför stå under
viss kontroll; jfr k. instr. 12 april 1907 och
k. br. s. d. till fångvårdsstyrelsen. Äfven 1913
års interneringslag rörande alkoholister ger i §
20 anledning till vissa passbestämmelser. Men om
man också numera icke behöfver pass för att kunna
resa från Sverige, kan det dock vara nyttigt
eller t. o. m. nödvändigt för den, som reser
utrikes (t. ex. till Ryssland och vissa orter i
Tyskland), att vara med sådant försedd. Sådana
pass kunna erhållas i vissa fall (vid offentligt
uppdrag m. m.) af Utrikesdepartementet och
i öfrigt af beskickningarna och konsulaten
samt af K. M :ts befallningshafvande. Som
pass i egentlig mening kan ej betraktas det
intyg ang. tillstånd att ha fri beröring med
land, som jämlikt § 3 i k. kung. 14 juli 1893
rörande åtgärder mot kolerans utbredning inom
riket skall tillställas resande, hvilken är
underkastad s. k. efterbesiktning, men till
sina verkningar är det därmed i viss mån
likartadt. Pass kan afse annat än resandes
identifiering, nämligen dels såsom folkpass
eller namnlista på besättning, då det afser
att fastställa, af hvilka personer en viss
båtbesättning består vid sjöresor inrikes orter
emellan enligt k. f. 26 okt. 1833 eller vid resor
till utrikes ort med fartyg och båtar, hvilka ej
behöfva medföra vanliga nationalitetshandlingar
(se Komm. koll. kung. 29 okt. 1849), dels ock
såsom årspass i liknande syfte enligt 1904 års
tullstadga § 47, dels slutligen såsom tullpass,
då det afser att fastställa innehafvande last för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
