Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
16 juni 1859 utflyttade stadens gränser
ända till fästningsverken, och gördelbanan
öppnades (1862). P:s belägring under
1870–71 års fransk-tyska krig är en af de
märkligaste tilldragelserna i nyare tidens
krigshistoria. Efter kapitulationen vid Sedan
(2 sept. 1870), som följdes af republikens
utropande i P. (4 s. m.), tågade två tyska
arméer under konung Vilhelms eget befäl
mot P., som 19 sept. fullkomligt inneslöts
af fienden. Parisbesättningens styrka
utgjorde i okt. omkr. 200,000 man, hvaraf
endast 60–70 tusen voro reguljära trupper;
inneslutningshären räknade 236,000 man och
omkr. 700 kanoner. Tyskarna hoppades, att
jättestaden genom hungersnöd snart skulle ge
sig. Men styrelsen hade hunnit förse staden
med proviant och ammunition i större mängd,
än man kunnat föreställa sig. Under öfverbefäl
af Trochu företogo fransmännen flera utfall
(20 och 30 sept., 13, 21, 28 okt., 30 nov., det
största af dem alla, samt 21 dec. 1870 och 19
jan. 1871) för att genombryta de tyska linjerna,
men misslyckades. Efter att länge med hjältemod
ha burit bristen på lifsmedel tvangs staden
28 jan. 1871 att kapitulera, öfverväldigad
af hunger. Forten öfverlämnades åt fienden,
garnisonen, med undantag af nationalgardet,
blef krigsfångar, och P. måste betala en
krigskontribution af 200 mill. frcs. 1–3
mars hölls stadens västra del besatt af en
tysk styrka på 30,000 man för att låta den
segrande hären fira ett slags triumf. Kort därpå
hemsöktes P. af det förfärliga kommunardupproret
(se Pariskommunen). Med andra kejsardömets
fall inträdde ett momentant stillestånd i
byggnadsverksamheten, och dennas återupptagande
under den tredje republiken afsåg närmast
utplånandet af spåren efter belägringen
och kommunens förstörelseraseri. Senare
företog man sig att fullborda projekterade,
men ofulländade arbeten och tillägga andra,
såsom fullbordandet af Operan, återuppförandet
af det under kommunen nedbrända Hôtel de
Ville, den kolossala genombrytningen af
Butte des Moulins för Avenue de l’Opéra och
fullbordandet af Boulevard S:t Germain, byggandet
af Trocadéropalatset, Galliéra-museet, kyrkan
Sacré-Coeur, galleriet och museet i Jardin des
plantes, Alexander III:s bro, de två palatsen
(Grand Palais och Petit Palais) i Champs-Élysées,
nybyggnad för Opéra comique o. s. v. Slutligen ha
under denna tid hållits världsutställningar 1878,
1889 och 1900. Kamrarna, som efter republikens
proklamerande, liksom förut nationalförsamlingen,
hållit sina möten i Versailles, återflyttade
1879 till P.
Bland diplomatiska förhandlingar, som egt rum i
P., må nämnas följande af allmännare betydelse
eller af särskildt intresse för Sverige. 1)
10 febr. 1763 fred mellan Frankrike och Spanien
å ena sidan, England och Portugal å den andra,
hvarvid för de förstnämnda rikena stadfästes
den förlust af kolonibesittningar, som var
följden af det redan genom fredspreliminärerna
i Fontainebleau 3 nov. 1762 af slutade Sjuåriga
kriget mellan sjömakterna. Frankrike af trädde
till England: i Nord-Amerika Canada och Cape
Breton samt östra Louisiana, i Västindien Grenada
och anspråken på de f. d. neutrala öarna S:t
Vincent, Dominica och Tabago, i Afrika Senegal,
i Indien alla efter 1748 gjorda förvärf. Spanien
afträdde Florida till England,
men fick af Frankrike löfte om västra
Louisiana. –
2) 3 sept. 1783 fred mellan England och
Nord-Amerikas förenta stater, hvarigenom
England erkände dessa sina forna koloniers
själfständighet. –
3) 14 sept. 1795 hemlig subsidietraktat
mellan franska republiken och Sverige, framkallad
af Sveriges önskan att få de föregående
årens sjörustningar betäckta samt riktad mot
Englands handelsförtryck. – 4) 6 jan. 1810 fred
mellan Frankrike och Sverige, som därvid återfick
Svenska Pommern och Rügen mot förbindelse att
biträda kontinentalsystemet utom beträffande
införsel af salt. – 5) 30 maj 1814
den s. k. första Parisfreden mellan
de allierade stormakterna och Frankrike,
hvilken inskränkte Frankrikes område till
de gränser det hade vid 1792 års början,
under någon tillökning på östra gränsen
och i Savojen samt genom den stadfästa
besittningen af Avignon och andra enklaver.
Vidkommande kolonierna återfick Frankrike alla af
England eröfrade besittningar, utom Tabago, S:te
Lucie och Mauritius, men lofvade i en särskild
traktat att förbjuda all slafhandel efter 1
juni 1819. Närmare uppgörelser rörande
Europas karta skulle ske på en kongress i Wien.
– 6) 20 nov. 1815 den s. k. andra
Paris-freden, hvarigenom de allierade, efter
att ha tillintetgjort Napoleon I:s
militärmakt under de "hundra dagarna",
tillförsäkrade sig ytterligare garantier och
ersättningar för sina uppoffringar till lugnets
återställande i Europa: gränsregleringar på
Frankrikes bekostnad, ockupation på högst 5
år af landets norra och östra gränslandskap,
ersättning för krigskostnader till en summa af
700 mill. frcs samt återbekommande af
de röfvade konstmonument, med hvilka P.
blifvit prydt. – 7) 30 mars 1856 "Paris-freden"
mellan Ryssland å ena samt Turkiet och
dess allierade å den andra sidan (se
Krimkriget, sp. 1324). I en särskild konvention
mellan England, Frankrike och Ryssland, afslutad
samma dag, förklarade Ryssland, att Åländska
öarna ej skulle befästas. – 8) 16 apr.
1856 makternas deklaration ang. sjökrig
(se Parisdeklarationen). – 9) 10 dec. 1898
fred mellan Nord-Amerikas förenta stater och
Spanien, hvari Spanien uppgaf sina rättigheter
till Cuba och till Förenta staterna afträdde
Puerto Rico, de öfriga spanska Antillerna,
Ladronerna och Filippinerna.
J. F. N.
Litt.: "Histoire générale de P." (urkundsamling,
utgifven af P:s kommunala myndigheter,
1874 ff.; hittills ett 40-tal bd), Lefeuve,
"Les anciennes maisons de P." (5:e uppl.,
5 bd, 1874), Ducrot, "La défense de P." (4 bd,
1875–78), E. Fournier, "P. à travers les âges"
(1876–82), E. de Ménorval, "P. depuis ses
origines jusqu’à nos jours" (3 bd, 1889–97; går
till 1715), Lehautcourt, "Le siège de P." (3 bd,
1898–99), W. F. Lonergen, "Historic churches of
P." (1896), P. Joanne, "Dictionnaire géographique
et administratif de la France" (bd 5, artikeln
P., 1899), Barron, "P. pittoresque, 1800–1900,
La vie, les moeurs, les plaisirs" (s. å.),
G. Cadoux, "Les finances de la ville de P. de
1798 à 1900" (1900), A. des Cilleuls, "Histoire
de l’administration parisienne au XIX. siècle"
(3 bd, s. å.), G. Riat, "P." (s. å.),
E. Duplessy, "P. religieux" (s. å.), G. Lenotre,
"P. révolutionnaire. Vieilles maisons,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
