Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behaget af en angenäm, lugn hviloplats
midt i staden, t. o. m. nära dess
medelpunkt. Monument finnas där öfver Guy
de Maupassant, Pailleron, Ambr. Thomas,
Gounod och Chopin. Buttes-Chaumont, den
sista storartade skapelsen af Seineprefekten
Haussmann, ligger i nordöstra delen af P., i
Belleville, och upptager 23 har. Fordom stadens
afrättningsplats (galgarna vid Montfaucon),
illa beryktad som uppehållsort för förbrytare
och ända in på 1800-talet afstjälpningsplats
för all stadens smuts, förvandlades den 1866–67
till en angenäm park, med branta klippor,
små kullar och hålvägar samt en liten sjö, som
näres af ett i en artificiell droppstensgrotta
nedstörtande vattenfall. Midt i sjön ligger
ett litet korintiskt tempel (fig. 20), hvilket
lämnar en förträfflig utsikt öfver S:t Denis,
Père-Lachaise och stadens väldiga hushaf. Här
och där stå skulpturverk i brons, bland dem
äfven en staty öfver Marat; Parc Montsouris
(15,4 har), tätt vid fästningsmuren längst i s.,
innesluter Bardo, en för världsutställningen 1867
byggd efterbildning af bejens i Tunis residens,
nu användt som meteorologiskt observatorium, en
liten obelisk, en sjö, en stor vattenreservoar
samt flera konstverk. De offentliga trädgårdarna
och promenaderna ha mångdubblats under de
sista årtiondena. En af de mest besökta är
Tuileriesträdgården, mellan Tuilerierna och
Place de la Concorde, 710 m. lång och 317
m. bred, anlagd af Lenôtre och bibehållen i
nästan ursprungligt skick. Mot n. och s. är den
begränsad af terrasser, af hvilka särskildt den
södra, längs flodsidan, lämnar den vackraste
utsikt öfver Seine, Place de la Concorde och
Champs-Élysées ända till Triumfbågen. Populär
var förr äfven Jardin du Palais-Royal, ehuru
mycket mindre. Västra fortsättningen af Place de
la Concorde bildar Champs-Élysées, en i engelsk
stil anlagd promenad af omkr. 700 m. längd
och 300–400 m. bredd, genomskuren i hela sin
längd af den ståtliga Avenue des Champs-Élysées
(fig. 16), som börjar vid Place de la Concorde
och slutar vid Triumfbågen. Champs-Élysées
omges af Élyséepalatset på norra sidan samt
Palais de glace, Grand och Petit Palais
des beaux-arts (byggda 1900 och 1897) på den
södra. På vänstra Seinestranden ligga Jardin des
plantes (se d. o.) samt Jardin du Luxembourg
(se Luxembourgpalatset), något större än
Tuileriesträdgården och mindre regelbunden,
med en vacker springbrunn (fig. 33) och en mängd
konstverk och monument. Mellan Luxembourgpalatset
och det s. därom belägna nationalobservatoriet
sträcker sig Avenue de l’Observatoire, med en
vacker springbrunn (fig. 3) och marskalk Neys
staty på den plats, där han blef skjuten. För
öfrigt ha under de senare årtiondena väl
underhållna squarer anlagts i alla delar af
staden. Under senare tider ha tillkommit
anläggningarna kring Trocadéropalatset
samt midtemot, på södra sidan om Seine,
planteringarna i norra delen af Champ de Mars,
där det 300 m. höga Eiffeltornet (se d. o. med
fig.) uppfördes till världsutställningen
1889. P:s egentliga parker äro dock Bois de
Boulogne och Bois de Vincennes, hvilka sedan
1853 och 1860 resp. tillhöra staden, ehuru
belägna utanför befästningarna. Till den förra,
belägen mellan Seine och västra fästningsmuren,
leda från Triumfbågen
Avenue du Bois de Boulogne och Av. de la Grande
Armée. Den förra, med sina sidoalléer
för fotgängare och ryttare, gräsmattor,
blomstergrupper och eleganta byggnader,
lämnar en vidsträckt och storartad utsikt
öfver parken, S:t Clouds kullar och Mont
Valérien. Boulogneskogen upptar en areal af 872
har, hvaraf 318 har trädbevuxen mark, 178,5 har
gräsmattor, 15,5 har trädskolor, 130 har vägar,
29 har sjöar (fig. 11) och rinnande vatten,
resten bebyggda platser och upplåtelser af
skilda slag, däribland många vackert belägna små
restauranger. I sydöstra delen ligga Hippodrome
de Longchamp och det lilla, af en särskild
park (24 har) omgifna slottet Bagatelle,
som staden köpte 1905 för 6,5 mill. frcs,
och i norra delen acklimatisationsträdgården
(Jardin d’acclimatation) för såväl växter som
djur. Vincennes-skogen, s. ö. om P., är något
större än den förra (934 har) och liksom denna
försedd med sjöar, strömmar och vattenfall,
och från Gravelleplatån han man en härlig
utsikt öfver Marne- och Seinedalarna. Till
skada för parken är den tudelad genom en öppen
plats, utgörande ett manöverfält för artilleri
och infanteri, en kapplöpningsbana samt en
mönsterfarm (la Faisanderie). I parkens nordöstra
hörn ligger ett minnesrikt gammalt slott (se
Vincennes). Träd för de offentliga parkerna och
squarerna uppdragas i stadens stora trädskolor i
Auteuil och i Boulogneskogen, och stadens stora
växthus vid La Muette lämna de nödiga blommorna.
Offentliga byggnader, palats etc. Den mest
framstående byggnaden i P. såväl genom sin yttre
arkitektur som genom sina konstskatter är utan
gensägelse det på Seines högra sida belägna
slottet Louvre och de därmed sammanhängande
smärre resterna af Tuilerierna (se Louvre
med bilder). Därefter komma på samma sida om
floden Élysée-palatset (se d. o. med fig.),
nu presidentens bostad, beläget emellan Rue du
Faubourg S:t Honoré och Champs-Élysées. Norr
om Louvre ligger Palais-Royal (se d. o. med
fig.), ö. om Louvre Hôtel de Ville (se
pl. XV till art. Byggnadskonsten), som
inrymmer Seineprefektens bostad och stadens
förvaltningslokaler, samt på vänstra sidan
af Seine Luxembourgpalatset (se d. o. med
fig.), senatens samlingsrum. Hôtel de Ville
(mellan Rue de Rivoli och Seine), som under alla
folkrörelser i det nyare P. spelat en framstående
roll såsom den vanliga samlingsplatsen för
det demokratiska partiet, var en ståtlig
renässansbyggnad från senare hälften af
1500-talet, sedermera flera gånger tillbyggd,
men förstördes fullständigt af Pariskommunen i
maj 1871. Den nya, under ledning af Ballu och
Deperthes uppförda byggnaden är en förstorad
reproduktion af det gamla stadshuset, med
rikare ornamentering. Hufvudfasaden prydes med
en mängd statyer af ryktbara parisare från alla
tidsåldrar samt allegoriska grupper och figurer,
föreställande Frankrikes förnämsta städer. Palais
de Justice på Citéön ligger på samma plats som
det forna franska konungapalatset, af hvilket,
efter eldsvådor 1618 och 1776, ej mer återstår än
några torn och Sainte Chapelle (fig. 12 o. 13),
en af den gotiska byggnadskonstens skönaste
juveler (se Montereau, P. de). På
norra sidan af palatset ligger det ryktbara
Conciergeriejängelset (se fig. 15 och
Conciergerie). Ö. om Palais de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
