Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paraguay
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1903 detsamma som i Argentina. Vanligast cirkulerar
pappersmynt (11 papperspesos enligt en lag af 1906
= 1 gulddollar, nuv. värde = 26 öre). Mål och
vikt äro sedan 1899 de metriska.
Författning och förvaltning. P:s
republikanska författning är af 18 nov. 1870.
Lagstiftande makten utöfvas af en kongress, delad på
en senat af 13 ledamöter (1 för 12,000 inv.), valda
genom direkta allmänna val för 6 år, så att en
tredjedel afgår hvartannat år, samt en deputeradekammare
af 26 ledamöter (1 för 6,000 inv.), valda
för 4 år, så att hälften afgår hvartannat år. För
valrätt till båda kamrarna fordras att vara 18 år,
för valbarhet till senator 28 år och till deputerad
25 år. Båda kamrarnas ledamöter ha ett arfvode
af 3,600 kr. pr år. Presidenten och vicepresidenten
(som är senatens talman) väljas för 4 år genom
indirekta val. – Ministären består af 5 medlemmar.
– Landet är deladt i 23 distrikt (partidos), som
ha vidsträckta kommunala friheter och lyda direkt
under inrikesministern. – Statens inkomster stego
1913 till 3,25 mill. guldpesos och 21,7 mill.
papperspesos, dess utgifter till 1,8 mill. guldpesos och
48,3 mill. papperspesos. Före 1865-70 års krig
hade P. ingen statsskuld, men på 1870-talet
upptogos flera lån, och i fredsvillkoren med Brasilien,
Argentina och Uruguay måste P. åtaga sig ofantliga
krigsskadeersättningar (omkr. 850 mill. kr.). Af
denna skuld återstår ännu en icke uppgifven summa
obetald. Vid 1912 års slut uppgafs den fonderade
utländska skulden till 4,105,085 guldpesos, den
inländska till 1,812,270 guldpesos och 76,6 mill.
papperspesos samt den sväfvande skulden till 1 mill.
guld- och 2,26 papperspesos. – Den stående
armén uppges omfatta 4 infanteribataljoner, 6
skvadroner rytteri, 5 fältbatterier och några andra
trupper, tills. 100 officerare och 2,500 man. I
händelse af krig är hvarje vapenför man skyldig
att inställa sig till landets försvar. – Flottan
är mycket obetydlig. – Republikens vapen visar en
oval, blå sköld till höger och vänster omgifven af en
palm- och en lagerkrans; i skölden ett lejon, bakom
detta en påle krönt med den röda frihetsmössan,
och därbakom lyser en femuddig gyllene stjärna,
i sköldfästet inskriften ”Paz y Justicia”. Flaggan
ses å flaggtaflan vid art. Flagga. – P:s
hufvudstad är Asunción. – Litt.: E. de Bourgade
La Dardye, ”Le P.” (Paris 1889, eng. uppl. 1892),
E. van Bruyssel, ”La république de P.” (1893),
K. B. Cunninghame Graham, ”A vanished Arcadia”
(1901), H. Decoud, ”Geografia de la
república de P.” (5:e uppl., Leipzig 1906) och ”List
of books.. relating to P.” (1905), R. v.
Fischer-Treuenfeld, ”P. in wort und bild” (1906), W.
Vallentin, ”P., das land der Guaranis” (1907).
J. F. N.
Historia. La Platas mynning upptäcktes
1514 af två portugisiska fartyg, tillhöriga Nuno
Manoel. 1516 fann spanjoren Juan Diaz de Solis
sin död där. Följande hans spår, ankom Sebastian
Cabot 1528 till P. och uppbyggde fästet Santo
Espiritú. Men landets kolonisering tog ingen fart,
förrän Juan de Ayolas 1535 grundlade den nuv.
hufvudstaden Asunción. Därifrån utbredde sig
spanska äfventyrare öster ut bortom Paraná och
väster ut i Chaco samt gjorde infödingarna till sina
slafvar. Namnet P. betecknade i början en mycket
större rymd än nu – därunder inbegrepos bl. a.
Uruguay samt delar af Brasilien och Argentina –,
men 1620 af söndrades det nuv. P. till en
särskild provins, som lydde först under spanske
vicekonungen i Peru och från 1776 under
vicekonungen i Buenos Aires. Franciskanerna
predikade från 1542 kristendomen i P., men utan
synnerlig framgång. Kraftigt verkade däremot
jesuiterna, som från 1605 slogo sig ned i landet,
för missionen, och de grundlade därjämte en
mäktig, väl ordnad präststat, som styrdes med
största omsorg och framgång, men ofta låg i delo
med de spanska myndigheterna och de portugisiske
nybyggarna i São Paulo (Brasilien). Denna stat
sammanföll dock icke helt och hållet med det
nuv. P., utan låg till största delen s. därom
från Anderna till Brasiliens kustområde,
och medelpunkterna för dess förvaltning voro
Asunción och Córdoba, i hvilken sistnämnda stad
den dirigerande provinsialen residerade. Då
konung Ferdinand VI i Spanien 1750 afstod
en del af P. åt Brasilien, gjorde jesuiterna
1754-58 väpnadt motstånd, men dukade slutligen
under. Det fördrag, hvaremot de kämpat,
återkallades af Spanien 1761, men missionerna
återvunno aldrig sin välmåga, och 1767 blefvo
jesuiterna utdrifna ur P. liksom ur de öfriga
spanska kolonierna i Syd-Amerika. 1811 utbröt
en revolution i P. under ledning af doktor
Francia (se denne), som lät utnämna sig 1814
till diktator på tre år och 1816 till diktator
på lifstid. Han regerade landet med järnhand
och afstängde det h. o. h. från all förbindelse
med utlandet. Efter hans död, 1840, öfvergick
makten snart till hans systerson Antonio Lopez,
som blef konsul 1841 och president 1844. Han
öppnade landet för främlingar och den utländska
handeln, ombildade och förstärkte hären,
införde allmän värnplikt, skapade en flotta,
byggde fästningar, afslöt handelsfördrag,
ordnade rättsförvaltningen, inrättade folkskolor
och lämnade utlänningar fri religionsöfning. Då
Argentinska republikens president Rosas fordrade,
att P. skulle underordna sig denna statsförening,
utbröt ett krig (1845-52), som slutade med Rosas’
fall och erkännande af P:s oberoende. Efter
Lopez’ död, 1862, öfvertog hans son Francisco
Solano Lopez presidentvärdigheten. Dennes
äregiriga planer ledde 1865 till krig med
Brasilien, Uruguay och Argentinska republiken,
hvilket slutade med Lopez’ död 1870. Under
detta krig, som alldeles ödelade landet, tvangs
hvarje man, som kunde bära vapen, att deltaga,
hela regementen bildades af gossar på 12-15
år, kvinnorna måste framsläpa ammunition och
förråd, tills de stupade och lämnades att dö vid
vägen eller dödades för att ej tillfångatagas
af fienderna. Vid krigets utbrott beräknades
P. ha haft 1,3 mill. inv.; när fientligheterna
upphörde, återstodo i lifvet 28,746 män, 106,254
kvinnor öfver 15 år och 86,079 barn. Skuldbördan
var ofantlig, ensamt till Brasilien 3/4 milliard
kr. De tre segrande makterna tvungo P. till
landafträdelse och antagande af en liberal
republikansk författning, hvarefter P. slöt
separatfreder med Brasilien (1872), Argentinska
republiken (1876) och Uruguay. (1883). Den 1874
till republikens president valde don J. Bautista
Gill blef 12 april 1877 jämte sin broder don
Emilio Gill, förut finansminister, lönnmördad
på öppen gata. Efter denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
