Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Papua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NORDISK FAMILJEBOK
KONVERSATIONSLEXIKON
OCH
REALENCYKLOPEDI
Papua (af malaj. papuwah, krusig) kallas med
ett gemensamt namn den till ung. 1 mill.
uppgående befolkningen på Nya Guinea och en del
angränsande öar, hvilken i kroppsligt hänseende
väsentligen skiljer sig från de egentlige
melanesierna. Papua själfva utgöra dock ingen
antropologisk enhet, utan visa två hufvudgrupper och
en mängd lokala varieteter, uppkomna till följd
af smågruppernas starka, urgamla isolering. Följden
häraf gör sig märkbar bl. a. och främst i en
språkförbistring så stor, att endast några få
angränsande byar kunna förstå hvarandra. – De
antropologiska och etnografiska fakta öfverensstämma
i stort sedt och ge vid handen, att papua
ej af ålder varit inhemska, där de nu återfinnas.
Den äldsta kulturen – och med den dess bärare
– har kommit till Melanesien från Australien och
utgjorts af den till hela det sydekvatoriala
området och den svarta rasen hörande nigritiska
kulturen. Den kännetecknas beträffande Oceanien af
bl. a. groft arbetade stenredskap, spjut,
kastklubbor, bumeranger, medelst spirallagda knippen
formade korgar, eldborret, bikupliknande hyddor
m. m. samt likbränning, utslagning af tänder och
genomborrande af nässkiljeväggen. Ofvanpå detta
kulturlager har papuakulturen kommit. Först den
västpapuanska (totemkultur) från Nord-Australien till
speciellt Nya Guineas västkust och dels till
Palauöarna, dels till Nya Kaledonien och Nya Zeeland.
Den kännetecknas bl. a. af spjutslungor, spjut med
stenspetsar, bilor med rätvinkligt infälld klinga,
dolkar, bastgördlar, bambuborr, hufvudpallar,
barkkojor med kägelformigt tak, plattformbegrafning
samt vissa språkliga egendomligheter. Ännu yngre
är den östpapuanska (tvåklass-) kulturen, som
utbredt sig från öster öfver Mikronesien och östra
Melanesien till östra Nya Guinea och östra Nya
Holland. Dit höra bl. a. hemliga förbund med danser
af maskerade, stenslungor, morgonstjärnliknande
klubbor, panpipor, signaltrummor, klangbräden och
hus i träd. Ännu yngre är den <i>melanesiska (båg-)
kulturen, rådande öfver hela Melanesien. Som dess
ursprungsland framstår Indonesien, och dess
medelpunkt är Nya Guinea. Denna kultur
kännetecknas af bl. a. platta, böjda bågar med
obefjädrad pil, sköldar, som bäras hängande öfver
axeln, vissa kam- och skedformer samt mattor,
hopsydda af bladstrimlor. Yngst är slutligen den
malajisk-polynesiska kulturen, sannolikt kommande
från väster och Filippinerna samt gång efter annan
inträngande med nya vågor. Hit höra bl. a. drillborr,
yxor med knäformigt skaft, tatuering,
tapafabrikation samt en utbildad gudalära, tempel,
begrafning i båtar, omskärelse, tabu och sjöfart
med fiske (enligt Buschan).
Ur antropologisk synpunkt för Sergi papua till
Notanthropus afer var. melanensis, och Deniker
upptar dem vid sidan af melanesierna som resp.
underraser till raser med ulligt hår, bred näsa
och mörk hudfärg. Papuas fysiska kännetecken
äro följande (jfr fig. 2 i art. Nya Guinea och
fig. 9 på färgpl, till art. Oceanien): Kraniet är
högt och smalt, dolikocefalt (index 69,84–73,69),
nära stenocefalt, oligometriocefalt (kapacitet 1180–1425
kbcm.), pannan hög, rak, supraorbitalbågarna
måttligt utvecklade, käkbildningen prognat,
gombågen konvergent, ansiktet meso-leptoprosopt,
näsan stor, hög, något böjd med bred bas och stora,
breda näsöppningar, munnen stor, läpparna tjocka,
utstående. Hudfärgen är mörkbrun, aldrig svart,
kroppens behåring rätt stark, skägget glest, stundom
dock kraftigt, hufvudhåret svart, rikt, långt,
krusigt och spiralvridet, ögonen horisontella med mörk
iris, kroppslängden medelhög eller däröfver. Åt
hufvudhåret, som gett rasen dess malajiska namn,
egna männen den noggrannaste omsorg; det kammas
dagligen, färgas med kalk eller ockra, uppsättes
med bambukammar och prydes med kasuar- eller
papegojfjädrar, så att de märkvärdigaste håruppsättningar
åstadkommas. Gubbar och flintskalliga
använda peruker af kasuarfjädrar, kuskusskinn eller
bast. Skägget utryckes eller afrakas fläckvis; bäres
dylikt, behänges det med allehanda prydnader eller
inflätas sådana.
Klädedräkten utgöres för kvinnorna af en kort
kjortel eller gördel af gräs eller bastremsor (liku),
för männen af en brokig bastgördel. – Åt kroppens
prydande egnas stor omsorg. Hela kroppen
insmörjes tid efter annan med en blandning af
palmolja och ockra. I huden anbringas ärrtatuering. Om
pannan bäres en diademliknande binda, prydd med
musslor och hundtänder; härtill komma halsband,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
