Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Panträtt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1471
Panträtt
1472
under vissa förutsättningar. Till sist finnas några
s. k. tysta panträtter, d. v. s. panträttigheter
utan vare sig besittning eller inteckning. Enligt
lag åtnjutes nämligen i annan fast egendom än
järnväg på dylikt sätt säkerhet för odlings-
och frälse-räntelån, skiftesfordran, Stockholms
stads brandförsäkringskontors premielån och
ogulden köpeskilling samt åter i visst slags
lös egendom, nämligen fartyg, frakt och last,
för de s. k. sjöpanträttig-heterna. Odlings- och
frälseräntelån skola emellertid genom myndighets
försorg antecknas i inteckningsprotokoll och
inteckningsbok, hvarförutom för deras del säkerheten
till sin uppkomst är beroende af föregående anteckning
i jordeboken. Om skiftesfordran vinnes åter upplysning
i skiftesprotokollet och om premielånen genom
anteckning på brandförsäkringsbrefvet. Den med all
tyst panträtt förbundna faran för tredje man motverkas
för öfriga dess fall slutligen därigenom, att vid
säkerhetens förlust borgenären har att inom stadgade
kortare tidsfrister respektive söka tvångsinteckning
för ogulden köpeskilling och anhängiggöra talan på
utfående af fordran, hvarför sjöpanträtt åtnjutes. -
Inteckning som medel att bereda panträtt är
underkastad inskränkning på det sätt, att den ej
kan meddelas för annat än visst belopp, nämligen i
pengar eller varor, då panten utgör fast egendom, och
eljest allenast i pengar. Äfven ointeck-nad panträtt
och införsel betinga fordringsbelopp i pengar eller
varor. Handpant kan däremot, liksom borgen, ställas
för fullgörande af hvilken förbindelse som helst och
alltså äfven för obestämdt belopp och för annat än
belopp. Det kräfves blott, att anspråket må kunna
omsättas i visst penningbelopp, då det skall uttagas
i panten. Regelrätt går man härvid till väga så,
att den senare på ett eller annat sätt försäljes
och betalning erhålles ur köpeskillingen, så långt
den förslår. Ett annat och äldre sätt är emellertid
pantens tillvärdering åt borgenären, som sålunda
har att till pantegaren utge, hvad pantens värde of
verstiger fordran, och åter bibehålies i sin fordran
för ett möjligt underskott. Förfaringssättet har
sin historiska förklaring däri, att ursprungligen
panten utsattes mot försträckning till dess på
förhand bestämda värde eller att, rättare uttryckt,
pantaftalet i formen utgjorde en försäljning med
förbehållen lösningsrätt intill viss dag eller,
enligt våra rättsbegrepp, förfallodagen. I mån som
införsel vunnits före l januari 1876 och förty medför
realisationsrätt, är förenämnda tillvärdering den enda
lagbestämda formen för samma rätts utöf vande. Yid
af talad handpant i lösöre har åter lagen gifvit
pantegaren rätt att välja mellan tillvärdering
och försäljning på offentlig auktion. I allmänhet
är emellertid numera sagda valrätt af talsvis
utesluten, därigenom att panthafvaren förbehållit sig
försäljningsrätt i en eller annan form. Därjämte anses
i praxis inne-hafvare af pantsatt skuldebref kunna
indrifningsvis därur uttaga sin egen fordran, så snart
de båda förfallit till betalning. Råkar vid handpant
dess egare i konkurs och löses ej panten af boet
genom full likvid, skall dessutom enligt lag alltid
försäljning ega rum på offentlig auktion. Närmast att
föranstalta därom är panthafvaren själf och allenast
i andra hand boets sysslomän. Allt detta gäller för
öfrigt äfven beträffande lagbestämd handpant,
trots att dess innehafvare eljest saknar
realisations-rätt och för betalning är såsom annan
borgenär, inbegripet retentionshafvare, hänvisad på
att efter inträdd förfallotid söka utmätning med
åtföljande försäljning på exekutiv auktion. Lika
villkor gälla fö* aftalad och lagbestämd handpant
äfven så tillvida, att, om panten utmätes för
annans fordran, panthafvaren väl är skyldig att af
honom taga nämnda slags lösen, men i brist på dess
erbjudande ej behöfver nöja sig med betalning ur
köpeskillingen. Förklarar han sig ej därtill beredd,
skall nämligen godset försäljas med honom förbehållen
pant- och besittningsrätt. I dessa delar gälla
dock afvikande regler för fartyg och last, så att,
i hvad form panträtt än i dem åtnjutes och af hvem
än betalning ur dem påfordras, panträttsegaren måste
tåla sig vid en deras påyrkade exekutiva försäljning
och vid betalning ur köpeskillingen, så långt den
räcker. Så har det hittills också i allmänhet varit
vid underpant i hvad egendom som helst och särskildt
beträffande fordringsinteckningar i fast egendom samt
tomt- och vattenfallsrätt enligt 1907 och 1911 års
lagstiftning. Genom lagstiftning 1912 är detta dock
nu så ändradt, att i allmänhet alla de fordringar,
som i prioritetsväg gå före betalningssökandens,
ej beröras af en exekutiv försäljning, utan
öfvertagas af inroparen och att, där bud ut-Öfver
deras belopp och nödiga kostnaders täckande icke
ernås, försäljning ej eger rum. - Ur panträtten har
i annan modern rätt utvecklat sig betalningsrätt i
egendom utan underlag i fordran mot person (i tysk
rätt grundschuld], ett slags jordobligation eller
delrätt i fastighet till visst belopp. Härtill förete
för svensk rätts del allenast afkomsträttig-heterna
verkliga motstycken, nämligen de i Han-delsb. kap. 17
§ 6 omförmälda beträffande kapitalbeloppen och de
enligt Inteckningsl. § 54 i allo. Men fastän i svensk
lag panträtt alltjämt i sin uppkomst förutsätter
ett personligt gäldförhållande, hvarför den endast
skall utgöra säkerhet, kan den dock bestå, sedan
fordran fullt eller delvis förlorat sin utkräfbarhet
mot den personligen häftande gäldenären. Allmänt
inträffar det vid fordrans preskription eller
preklusion och förty äfven vid handpant, men vid
intecknade fordringar i ännu andra fall och bland
annat till belopp, som inteck-ningshafvare egt att
efter en egendomens exekutiva försäljning utfå ur
köpeskillingen, men låtit efter af tal med inroparen i
egendomen kvarstå. Härvid har man dragit slutsatser
af egendomens primära ansvar. Men i anledning
däraf eger äfven, då det personliga gäldansvaret
och eganderätten till den intecknade egendomen äro
på olika händer, den, som bär det förra, att efter
inteckningens inlösande göra den gällande i egenskap
af borgenär. Ja enligt 1912 års lagstiftning åtnjuter
äfven fastighetsegaren, ehvad han också personligen
häftar eller icke, och för fall af hans konkurs
konkursboet för vissa fall betalningsrätt i egendomen,
nämligen, då han själf innehar inteckningen, för
hela hufvudstolen och, om den står ute hos annan, men
för mindre belopp än sitt eget, för mellanskillnaden
(egarhypotek). Enär hvarje pant häftar primärt, kunde
det synas, som om nämnda grundsatser borde ha en mera
allmän tillämplighet och sålunda bland annat äfven
för handpantens del. Härutinnan har dock ej gett sig
till känna något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
