Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Panamakanalen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1409
Panax-Pancatantra
1410
nor hembars som gåfva åt gudinnan, hvars seger öfver
giganterna var framställd i konstnärligt broderi
på saffrans- eller purpurfärgad botten. Denna
"peplos" var anbragt i form af segel på ett i
festtåget medfördt skepp. Efter festtågets ankomst
upp på borgen (akropolis) hembars åt gudinnan ett
massoffer (hekatomb) af de medförda offerdjuren,
hvarefter hela folket under fröjd och gamman deltog
i den rikliga offermåltiden. - Först i senare tider
förlades panatenéerna till våren. Jfr A. Mommsen,
"Feste der stadt Athen im alter-tum" (1898).
A. M. A.
Panax L., bot., farm., ett släkte af fam. Ara-liacece,
omfattande 6 fleråriga örter med tjocka rötter,
kransställda, fingrade blad och blommor, vanligen i
toppställd, enkel flock. Se G i n-
s e n g.
Gr. L- m.
Panay [-nåV], en af Filippinerna (se d. o.).
Panbabylonier (jfr P a n-), en mytologisk skola. Se
Mytologi, sp. 152.
Pancatantra [pantja-], sanskr., eg. "femboken",
arbete bestående af fem böcker, är ett af den
klassisk-indiska litteraturens berömdaste och tillika
mest kända alster, som haft ett enormt inflytande
på den västerländska litteraturen särskildt under
medeltiden och tillika till stor del utgör källan för
den grupp fabler och berättelser, som på litterär
väg ända sedan början af vår tidräkning spridt
sig till de flesta kulturfolk och ytterligare - på
den muntliga traditionens väg - som folksagor såväl
trängt ned till de mindre bildade folklagren som också
spridts långt utanför området af litterär påverkan
till mindre kultiverade folk och stammar i alla
världsdelar. En icke ringa del af hvad som går och
gäller för folksagor har faktiskt på rent litterär väg
sin upprinnelse ur P. och därmed besläktade litteratur
verk. Om ursprunget till folksagan i allmänhet skall
emellertid här icke bli tal. - P. är en i fem böcker
indelad samling af fabler och berättelser, som äro
infogade i en ramberättelse, hvars tämligen tunna
innehåll är, att en vis man, Visnuparman, lofvar
på kort tid bibringa de mindre väl uppfostrade och
okunniga sönerna till kung Sudarcana af Pätaliputra
(hufvudstaden i Magadhariket, ung. = norra Bengalen),
de kunskaper och den erfarenhet (i samlefnad,
politik o. s. v., sammanfattade under termen niti,
eg. "ledning"), som voro nödvändiga för prinsar, som
skulle komma att öfvertaga regeringsbefattningar. I
detta syfte berättas nu de nämnda fablerna, oftast
så, att de icke äro uppradade bredvid hvarandra,
utan merendels instoppade, den ena i den andra som
exempli-fikation till ett aktuellt händelseförlopp,
så att kompositionen kan förliknas vid en samling af
den ena i den andra stoppad© kinesiska askar. P. är
sålunda en lärobok om världsklokhet (nlti^ästra)
, en spegel för indiska dynaster. Till den yttre
formen bestå berättelserna af blandad prosa,
innehållande den episka berättelsen, och vers,
utgörande sinnrika tänkespråk, afsedda att meddela
det etiska läroinnehållet. - Grundvalen för denna
som andra samlingar af berättelsestoff i Indien
är det rika, bland alla samfundsklasser i Indien
från äldsta tider kurserande och uppsamlade sågo-
och berättelsematerial, hvartill intet folk i
sina skrifna eller oskrifna litteraturer har ett
motstycke. I de stora eposen, i Puräna-verken,
i dramat, i den poetiska
Tryckt den 19/5 14
konstlitteraturen o. s. v. finna vi en del af detta
stoff bevarad. Bland särskilda samlingar af dylika
berättelser kunna framhållas från sekteriskt håll
de buddistiska Jätaka-berättelserna (se Jätaka), de
jainistiska Ava9yaka-berättelserna, och inom bramansk
krets litteraturverk som Vetälapanca-virhfatikä
(De 25 berättelserna om likspöket), (/wfea-saptati
(Papegojans 70 berättelser) och framför alla andra
P. Andra bramanska samlingar, som voro anlagda i
större stil och utom mycket annat innehålla äfven
det hufvudsakliga i P:s material, är Brhatkathä
(Den stora berättelsen) på päiQäcidia-lekt,
som ännu icke blifvit återfunnen i något så när
ursprunglig form, samt däraf beroende, på 1000-talet
i Kashmir uppkomna samlingar, som t. ex. Somadevas
Kathäsaritsägara (Berättelseströmmarnas haf). - Det
har förvisso funnits ett enhetligt originalarbete
P. i Indien. Detta är icke mera i ursprunglig
form i behåll. I dess ställe förekommer en hel
mängd versioner, bland hvilka - utom de redan
anförda i sammelverk förekommande - må nämnas 1)
vulgata-versionen, som ligger till grund för våra
(tidigare) texteditioner och öfver-sättningar
(af Kosegarten, Kielhorn och Biihler o. a.) och
2) Hitopade£a (se d. o.). - 3) Den hos Jaina
företrädesvis gällande versionen behandlad af
J. Hertel i följande arbeten: "The Pancatantra, a
collection of ancient hindu tales in the recension
called Pancäkhyänaka, and dated 1199 A. D. of the
Jaina monk Purnabhadra" (1908); "The Pancatantra-text
af Purnabhadra, critical introduction and hit of
variants" (1912); "The Pancatantra-text of Purnabhadra
and its relations to texts of allied recensions as
shown in parallel specimens" (utgörande bd XI-XIII af
"Harvard oriental series", 1912). - 4) Den sydliga
recensionen, genom Dubois känd sedan början af förra
århundradet, senast utg. af Hertel, "Das sudliche
Pancatantra. Sanskrittext der rez. £ mit den lesarten
der besten handschr. von rez. a" (i "Abhandlungen
der sächsischen gesellschaft der wissenschaften",
bd XXIV, 5, 1906). - 5) Den kashmiriska recensionen,
som äfvenledes genom Hertels arbeten kommit till den
lärda världens kännedom: "Uber das Tanträkhyäyika, die
kapmiri-sche rezension des Pancatantra. Mit dem texte
der handschr. Decc. doll. VIII, 145" (i "Abhandl. der
sächsischen gesellschaft der wissenschaften", bd XXII,
5, 1904); "Tanträkhyäyika, die älteste fassung des
Pancatantra. Nach den handschr. Kezz. zum ersten male
herausgegeben" (i "Abhandlungen der göttingischen
gesellschaft der wissenschaften", n. f. bd XII,
2, 1910); "Tanträkhyäyika, die älteste fassung
des Pancatantra. Aus dem sanskrit iibersetzt mit
einleitung und an-merkungen" (I-II, 1909). I en hel
rad arbeten dessutom (i synnerhet i "Zeitschrift der
deutschen morgenländischen gesellschaft" och "Wiener
zeit-schrift fiir die kunde des Mor geniandes") har
Hertel utforskat och klargjort P:s öden i Indien. En
sammanfattande framställning af dessa resultat är af
sedd att lämnas i ett under tryckning varande arbete
af Hertel, "Das P., geschichte und verbrei-tung". -
Från allmänt litteraturhistorisk synpunkt viktigare
är historien om P:s öden i Västerlandet. Äran att
ha klargjort dessa tillkommer i främsta rummet
Th. Benfey, som nedlagt resultatet af sina
20 b. 45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
