Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Palomena ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stone betydligt utvidgade biblioteket där ett stort
antal af Origenes’ skrifter. Sedan han kastats
i fängelse, skref han tillsammans med sin vän
kyrkohistorikern Eusebios en apologi för Origenes (i
5 böcker, af hvilka blott den första finnes i behåll).
Pamflett (eng. pamphlet; ordets härledning är
omtvistad; eg. politisk ströskrift, flygskrift), i
Sverige alltid: smädeskrift, småhäfte, som rör sig
med hätska och äreröriga personliga angrepp.
– Pamflettist, pamflettskrifvare, smädeskrifvare.
Pamfyler (grek. pamfyloi). 1. En af de tre stammar,
i hvilka dorerna voro indelade (se Fyle). – 2. Se
Pamfylien.
Pamfylien (grek. Παμφυλία, lat. Pamphylia) hette
fordom en smal och lång remsa på Mindre Asiens
södra kust, mellan Lycien i v. och Cilicien i
ö. I n. begränsades P. af Pisidien och Taurosberget, i
s. af Pamfyliska hafvet (nu Adaliaviken). Hufvudfloder
voro de från Tauros kommande Eurymedon (nu Köprysu)
och Kestros (nu Aksu). Pamfylerna (pamfyloi),
hvilka, som namnet antyder, utgjorde en blandning
af grekiska och asiatiska folkelement, egnade
sig, då landets fruktbarhet var tämligen ringa,
hufvudsakligen åt sjöfart och sjöröfveri. De
viktigaste städerna voro Korykos, Attaleia (nu
Adalia), Perge, Aspendos, Side och Sylleion. Någon
politisk roll spelade P. aldrig. I likhet med sina
grannländer tillhörde det successivt de persiska,
syriska, pergamenska, romerska och turkiska rikena.
A. M. A.
Pamiers [-miē], arrondissemangshufvudstad i
franska dep. Ariège (Gascogne), vid järnvägen
Toulouse–Tarascon. 7,075 inv. (1911;
som kommun 10,017). Biskopssäte, collège,
stenbrott, järn- och stålverk, ullspinneri.
J. F. N.
Pamina, astron., en af småplaneterna.
Pamir ("obebodd öken"), äfven kallad Bam-i-Dunjah
("världens tak"), en högplatå i det centrala Asien,
mellan 36° 30’ och 39° 30’ n. br. samt 71° 30’ och 75°
30’ ö. lgd, omkr. 140,000 kvkm. i areal. Här mötas de
stora bergsystemen Tian-schan, Kwenlun, Himalaya och
Hindukusch. Om dess höjdförhållanden och vattendrag
se Asien, sp. 158. Enligt iakttagelser på den ryska
 |
| Högfjällsparti och kirgistält i östra Pamir. |
pamirposten Ak-su (3,610 m.) är den kallaste månaden
februari med -24,9°, den varmaste juli med 16,8° i
medeltemperatur. Luften är ren, torr och genomskinlig,
när icke de farliga stoft- eller snöstormarna
rasa. Växtligheten är mycket fattig,
och största delen af landet är alldeles kal. Endast
i de lägre delarna finnas träd, under det att de
högre partierna ligga öfver trädgränsen. Fruktträd
gå till 2,700 m. samt enar, björkar och vilda
rosor till 3,820 m. I sumptrakterna växer en
vass, som kirgiserna kalla räng, och lökväxter
äro så vanliga, att kineserna kalla höglandet för
"lökbergen". Sommarbeten finnas i närheten af floder
och sjöar omkr. tre månader af året. Djurvärlden är
jämförelsevis rikare. Karakteristisk för området
är den stora kaschgaren (Ovis poli). Endast under
sommaren finnas i de högre trakterna människor,
nomadiserande kirgiser. Fast befolkning ha blott
de lägre slätterna och floddalarna, där tadjiker
bo, hvilka odla korn, bönor m. m. samt i de södra
och västra dalarna äfven vin och grönsaker. –
Den förste europeiske resande på P. var Marco Polo
(1272); den katolske missionären B. Goes gick 1603
öfver P. Därefter dröjde det mer än två hundra år,
innan någon europé besökte södra P. Med engelsmannen
J. Woods färd 1837 inleddes perioden för de nya
vetenskapliga forskningarna, i hvilka företrädesvis
ryssar och engelsmän deltagit, på sista tiden äfven
svensken S. Hedin (1893–94) samt dansken O. Olufsen
(1896–99). Af stor strategisk vikt ej mindre för
Indien än för ryska Central-Asien, har P. varit
föremål för tvist mellan England och Ryssland. 1869–73
ingicks öfverenskommelse mellan dessa båda makter
och Afganistan, hvilkas intressesfärer begränsades,
men den dåtida obekantskapen med P:s topografi
innebar frön till olika tolkning och kommande
förvecklingar. En ny gränsreglering undertecknades
i London 11 mars 1895. Som Rysslands (Bucharas)
sydgräns bestämdes floden Amu darja (Pandj) och dess
biflod fr. h. Pamir till sjön Sor-kul (Viktoria)
och från östra ändan af denna sjö en linje, som
går uppför bergen mot s. och därefter österut, skär
floden Ak-su (öfre Murgab) nära Kisil Rabat och når
slutligen kinesiska Turkestans västgräns. Afganistan
fick området på flodens vänstra sida. En smal remsa
afganskt område, på ett ställe endast 15 km. bredt,
skiljer nu ryska riket från Indien; den är neutral
och får passeras af hvarken ryssar eller engelsmän
utan tillåtelse från båda regeringarna. Ryssland
vann mycket i område, men föga i folkmängd, medan
England behöll båda sluttningarna af Hindukusch som en
säker barriär mot hvarje inkräktare norrifrån. Litt.:
S. Hedin, "Forschungen über die physische geographie
des hochlandes von P." (1894) och "En färd genom
Asien 1893–97" (1898), G. N. Curzon, "The Pamirs
and the source of the Oxus" (i "Journal of the
geogr. society", VIII, 1896), samt O. Olufsen,
"Trough the unknown P. 1898–99" (London, 1904).
J. F. N.
Pamir-dialekterna. Se Ariska språk, sp. 1467.
Pmisos, flod i Grekland (se d. o., sp. 231). Pamlicosound
[pä^likåli säVnd]. Se Pamplicosound.
Pampa (quichuaspr., "slätt") är till begreppet
liktydigt med sp. llanos (se d. o.). Sistnämnda
beteckning för slätt begagnas företrädesvis i norra
och nordöstra Syd-Amerika, hvaremot pampa nyttjas mera
i det öfriga spanska Syd-Amerika. Ehuru uttrycket i
allmänhet användes endast om trädlösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:57:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbt/0739.html
