Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Palmstierna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ligare framträdde den palmyrenska härskarfamiljens
anspråk efter mordet på Odenathus (omkr. 267), då
hans sköna, kloka och kraftfulla maka, Zenobia,
tog regeringen för sin unge son, Vaballathus.
Hon utsträckte sitt välde öfver Syrien,
Mesopotamien och en del af Egypten, men blef snart
anfallen af kejsar Aurelianus. Besegrad vid Emesa
(Homs) 272 och instängd i P., sökte hon fly,
men blef tillfångatagen jämte sin son. P. hade,
innan Aurelianus hann fram till Rom, gjort uppror,
men kejsaren vände om och förstörde i grund staden
(273), som under den senaste tiden hade smyckats med
härliga byggnadsverk. Justinianus sökte återupprätta
staden, men den förföll snart och är nu en arabisk
by, som har betydelse endast genom sina storartade
ruiner. Förnämligast af dessa, som sträcka sig ung. 3
km. från s. ö. till n. v., äro det åt Baal helgade
soltemplet och den
stora kolonnaden (se fig.). Se Wood och Dawkins,
"The ruins of P. ’ (1753), Waddington och de Vogüé,
"Inscriptions de Syrie" (1870), W. Wright, "An
account of P." (1895), och Sobernheim, "Palmyrenische
inschriften" (i "Mitteilungen der vor-derasiatischen
gesellschaften", 1905). R. Tdh.*
Palmyra [pälmaiore], engelsk ö i Stilla hafvet,
under 6° n. br. och 162° 30’ v. lgd. 388 har.
Palmyrapalm, bot. Se Borassus.
Palmyrenska språket, en arameisk dialekt, som
är känd endast genom inskrifter, hvilka till
största delen anträffats bland Palmyras praktfulla
fornlämningar. Dessutom ha några mindre viktiga
fynd gjorts äfven på andra ställen, såsom i Rom
och Constantine. Inskrifterna, hvilka ofta nog äro
affattade både på palmyrenska och grekiska, blefvo
bekanta först genom Woods "The ruins of Palmyra"
(1753). Sedan dess ha ständigt nya inskrifter
upptäckts, publicerade och tolkade af Levy, Mordtmann,
Nöldeke och Sachau i "Zeitschr. der deutschen
morgenländischen gesellschaft" samt af grefve de
Vogüé (i "Syrie centrale", 1868 ff.). Den största
samlingen af palmyrenska inskrifter, som alla äro
skrifna med ett särskildt, ålderdomligt alfabet,
har utgifvits af Euting i "Corpus inscriptionum
semiticarum", del II, och omfattar tiden 9 f. Kr.-270
e. Kr. De flesta äro korta, enformiga och af
ringa historiskt värde, men 1882 upptäckte furst
Lazarev i Palmyra en af de största och viktigaste
semitiska inskrifter, som någonsin funnits. Dess
palmyrensk-grekiska text, offentliggjord och
öfversatt af de Vogüé (i "Journal asiatique" 1883),
innehåller en utförlig kungörelse af Palmyras senat,
daterad 18 Nisân 448 (seleuc. sera, = 18 apr. 137
e. Kr.), rörande tull- och skatteuppbörden, och
kastar ett nytt ljus öfver de sociala förhållandena
i Roms orientaliska provinser. Ett betydande fynd af
palmyrenska inskrifter gjordes vidare 1885 af Löytved,
sedermera svensk-norsk vicekonsul i Beirut (utgifna
af Schröder i ofvannämnda "Zeitschrift", bd 39). Jfr
Lidzbarski, "Handbuch der nordsemitischen epigraphik"
(1898). H. A.*
Palnatoke, dansk sagohjälte, höfding på Fyn. Han
uppfostrade Harald Blåtands son Sven Tveskägg
och eggade i sin ifver för den gamla hedendomen
denne till strid mot fadern, som stupade för P:s
hand. P. drog därefter till Jomsborg, gaf lagar åt
vikingasamfundet därstädes och dog kort därpå. Så
förtäljer Jomsvikingasagan. Denne P. är hjälten i
öhlenschlägers sorgespel "Palnatoke". - Andra sagor,
anförda af Saxo, om en utmärkt skytt vid namn Toke,
hans strid med konungen och hans nedskjutande medelst
pilskott af ett äpple från sonens hufvud samt hans
skidlöpning utför en bergbrant återfinnas i något
afvikande gestalt hos andra germanska folk (England,
Holstein) och ligga till grund äfven för sagan om
Vilhelm Tell. Jfr F. Schiern, "Et nordisk sägns
vandringer" (1840), och F. Khull, "Die geschichte
Palnatokis und der Jomsburger" (1892). E. Ebg.*
Palne Eriksson. Se Helgeandsholms beslut.
Palo Alto [pa’låu ä’ltåu]:, stad i nordamerikanska
staten Kalifornien, vid södra pacifikbanan, 54
km. s. om S. Francisco. 4,486 inv. (1910). Utanför
staden ligger det af mr. och mrs. Leland Stanford
1885 till minne af deras året förut aflidne ende son
stiftade Leland Stanford j:r university, som öppnades
1891. (Se därom Stanford university.)
Palo del Colle [palå del kå’lle], stad i italienska
prov. Bari (Apulien), v. s. v. om Bari. 12,683
inv. (1901). Vin-, mandel- och olivodling. J.F. N.
Palolomasken, Eunice viridis Gr., zool., hör
till klassen ringmaskar (se d. o.) och utgör ett
af de märkligaste exemplen på en organism, hvars
lifshistoria bestämmes af kosmiska inflytanden. På
många af Söderhafsöarna, såsom Samoa-, Fidji-,
Tongaöarna, uppträda på bestämda tider oerhörda
mängder af maskar, som uppsamlas af infödingarna
och förtäras, råa eller stekta, som en utsökt
läckerhet. Palolons framkropp sitter fast i
korallrefvens håligheter och lämnar dessa aldrig,
den bakre kroppsdelen innehåller i särskildt förenade
segment könsprodukterna, och när dessa mognat,
lossnar denna del från framkroppen och svärmar under
lifliga, svängande rörelser i horisontalplanet ut på
hafsytan; storleken af dessa stycken växlar mellan
6 och 40 cm. Sedan lossna segmenten från hvarandra,
ägg och sperma blandas, och befruktningen inträder,
gifvande upphof till nya individer, som i sin
ordning återvända till gömslena i korallrefven för
att nå sin fulla utveckling. Det egendomligaste i
hela företeelsen torde vara det förhållandet, att
den inträder ej blott under några bestämda månader,
utan på tider, som på dagen och timmen kunna beräknas
af infödingarna. Månaderna äro för Samoa oktober och
november och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
