Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Palmgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Palmlund, Johan Maurits, författare. Se Cramaer, Maurits.
Palmmården, zool. Se Rullmårdsläktet.
Palmo [-å], ett längdmått. Se P al m u s.
Palmolja, löt. Se Elæis.
Palmoljekakor (Palmkärnkakor), husdjur ssk., användas
till kraftfoder åt husdjuren och utgöra återstoden
efter oljepressningen ur oljepalmens (se Elæis)
kärnor. Dessa kunna äfven befrias från oljan genom
extraktion, då återstoden försäljes under benämningen
palmkärnmjöl till skillnad från palmkaksmjöl, som
erhålles genom förmalning af palmoljekakor. Kärnorna
skalas i båda fallen före oljefabrikationen. 100
mill. kg. palmkärnor införas årligen till europeiska
oljefabriker. I förhållande till andra oljekakor äro
palmkärnkakorna ej näringsrika, men de tillhöra
dock våra mest eftersökta kraftfodermedel i
synnerhet till mjölkkor, åt hvilka man utan större
olägenheter kan ge ända till 3,5 kg. af dem per djur
och dag. I allmänhet ger man dock betydligt mindre
ransoner, för att ej smöret skall bli för hårdt och
talgigt, som det eljest lätt blir. Palmoljekakorna
höja mjölkens fetthalt. (Se Oljekakor.)
H. F.
Palmorden (ty. Palmenorden 1. Fruchtbringende
gesellschaft), det äldsta och förnämsta af de vittra
språksamfunden i Tyskland under 1600-talet, stiftades
i Weimar 1617 efter mönstret af den italienska
Accademia della crusca och gjorde till sin uppgift att
verka för högtyska språkets renhet. Det pedanteri,
som därvid utvecklades, gjorde, att samfundets
verksamhet blef skäligen fruktlös. Palmordens
sinnebild var kokospalmen, dess valspråk: ’’Allés zu
nutzen". Medlemmarna utgjordes nästan uteslutande
af furstar och adliga män. Äfven svenskar invaldes
i Palm-orden, bl. a. Axel Oxenstiorna, Joh. Baner,
T. Stålhandske, K. G. Wrangel, bröderna Königs-marck
och Karl X Gustaf. Äfven författare (Opitz, Logau
m. fl.) voro där intagna. Palmorden upplöstes
omkr. 1683. So arbeten af Barthold (1848) och
Krause (1855) samt Dissel, "Die sprachreinigenden
bestrebungen im 17. jahrhun-dert" (1895).
Palmotic´ [-titj], it. Palmotta, ragusansk adelssläkt,
som på 1100-talet invandrat från Hercegovina.
1. Junie (Gjono) P., kroatisk poet, f. 1606,
d. 1657, var den främste representanten för
den "pseudoklassiska" smakriktningen inom den
ragusanska skaldeskolan. Hans versifierade tragedier
(Pavlimir, Danica, Alcina, Bisernica, Captislava
m. fl.) äro byggda i den italienska stilen, med
motiv från Vergilius, Tasso o. d. Äfven slaviska
stoff upptogos. Som hans förnämsta verk betraktas
den religiösa hjältedikten Kristijada i 24 sånger
(tr. 1670), en fri öfversättning af Girolamo Vidas
latinska "Christiadi" (1535). Det långa diktverket
är försedt med en poetisk tillegnan till Kristina,
f. d. drottning af Sverige (tysk öfv. i A. Jensens
"Gundulié"). P:s skrifter utgåfvos i "Stari prisci
hrvatski’, bd 12-14 (1882-84), af A. Pavié, som
ock skrifvit studier om P. i "Rad jugoslavenske
akademije", hftn 68, 70.
2. Jaketa P.-Dionoric´, ragusansk statsman och poet,
d. 1680. Han författade, efter förebilden af Gunduliés
"Osman", hjältedikten Dubrovnik ponovlen
(Det pånyttfödda Ragusa, tr. först
1878 jämte P:s tragedi Didone), skildrande den
stora jordbäfningen 1667 och förvecklingarna med
turkarna, poetiskt svagt, men af historiskt värde. Med
P. utslocknade hans ätt. l-2. A-d J.
Palmqvist, svensk adlig släkt, härstammar från
statskommissarien Gustaf Berg, f. 1622, d. 1689, som 1660
adlades med namnet P. och 1674 blef kammarråd. Hans son Magnus
(se P. 3) erhöll 1712 friherrlig värdighet. Släktens
friherrliga gren fortlefver ännu.
1. Erik P., militär, tecknare, son till
ofvannämnde Gustaf Berg, f. i början af 1650-talet,
d. 1676, blef 1670 konduktör och 1673
kapten vid fortifikationen i Riga samt beordrades
sistn. år att som ett slags militärattaché åtfölja
den beskickning, som under grefve G. Oxenstiernas
ledning i aug. s. å. affärdades till Moskva.
Under vistelsen i Ryssland skaffade P. sig dels
hemligen, dels genom mutor kunskap om åtskilliga i
militäriskt afseende viktiga platser samt
aftecknade dem. Hans ritstift åter gaf äfven ett
antal bilder af mera kulturhistoriskt intresse, såsom
slott samt kloster- och kyrkobyggnader, uniformer,
vapen, fanor. Efter hemkomsten, juni 1674,
öfverlämnade han till konungen frukten af sitt arbete,
Observationer öfver Ryssland, 28 blad bilder och
kartor i stor folio, utförda somliga i sepia, andra i
klara vattenfärger, alla utmärkta för en synnerligen
högt uppdrifven färdighet. Arbetet, som är af
mycket stor betydelse för Rysslands kulturhistoria,
förvaras i Riksarkivet i Stockholm, 1 juni 1675
fick P. fullmakt som generalkvartermästarlöjtnant
och uppgjorde dess desseiner till bofästningar vid
Karlshamn och på Frijsholmen (sedermera Karlshamns
kastell) och påbörjade deras utförande,
men verkon på Frijsholmen voro ej färdiga,
ehuru besatta och bestyckade, då danska flottan
under Rödsten i okt. 1676 intog dem. P. säges i
aug. s. å., "hafvandes velat resa från Carlshamn
hit till Calmar", ha blifvit tillfångatagen
af danskarna. Af P:s of van-nämnda teckningar
publicerades 5 i Viskovatovs Historiska
beskrifning om ryska truppers klädedräkt
och beväpning (1840), 5 andra offentliggjordes i
sammanhang med Th. Westrins artikel "Bilder från
1600-talets Ryssland" i "Ny illustrerad tidning"
1881 (öfv. i "Moskovskija vjedomosti" s.
å., i Ministeriets för folkupplysningen journal 9.
å., i "Istoritjeskij vjestnik", s. å., i S.
N. Sjubinskijs Skisser ur det förflutnas lif och
händelser, 1888), 4 af Viskovatovs och 2 af
"Ny illustr. tidnis" bilder återgåfvos i Briickners
Peter I:s historia, och 1898 utgafs (i endast 75
exemplar) P:s arbete fullständigt af K. Sandgren
och A. Lagrelius, hufvudsakligen i ljustryck, till
en mindre del i fotolitografi (2 exemplar i
originalets färger öfverlämnades till Oskar II och
Nikolaus II). En grundlig redogörelse för och kritik
af P:s verk, "Izvjestia Palmkvista o Rossij",
skrefs af G. Gautier i Arkeologiska samfundets i
Moskva tidskrift (1899; referat i "Hist. tidskr.",
XIX, s. å.), hvarjämte det gett anledning till
specialafhandlingar af M. N. Rubtsov och
J. K. Lindeman (Tver 1905). Gustaf III begagnade P:s
"Observationer" vid utarbetandet af teaterstycket
"Natalia Narischkin".
2. Johan P., den föregåendes broder, diplo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
