Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1359
Palmfamiljen-Palmgren
1360
di Antonio P.), italiensk målare af den
tos-kansk-umbriska skolan, f. 1456 i Forli,
var enligt data på bibehållna bilder af hans hand
verksam ännu 1537. Han var lärjunge till Melozzo da
Forli och tecknade sig i sina äldre arbeten ofta
"Marchus d© Melotius", d. v. s. Marco, lärjunge
af Melozzo. Liksom denne utmärkte han sig för sin
skicklighet att måla hvalfbilder, med figurer sedda
i förkortning nedifrån, men lyckades bättre i det
arkitektoniska än i figurerna (t. ex. freskerna i
S. Girolamo i Forli). Altartaflor af honom finnas,
utom i hans fädernestad, äfven i Brera (Milano):
Madonna med 4 helgon (1493), i Lateranen i Rom:
Madonna med 6 helgon (1537), i München: Madonna
med helgon (1513), i Berlin: Kristi födelse och Den
uppståndne Kristus, och i London Grafläggningen m. fl.
C. R. N.*
Palmfamiljen, bot. Se P a 1m er.
Palmfelt. 1. Gustaf P., friherre, riksråd,
vitterhetsidkare, f. 1680 i Stockholm, d. där 14
sept. 1744, blef 1714 krigsråd, 1729 landshöfding i
Blekinge, s. å. i Skaraborgs län och 1733 i Stockholms
län samt 1737 president i Kammarkollegium. P. var
en skicklig ämbetsman och vid flera riksdagar
medlem af sekreta utskottet, till hvars nyttigaste
krafter han på grund af sina ekonomiska insikter
räknades. I politiken ansågs han vara anhängare
af Arvid Horns parti (det s. k. mösspartiet)
och författade under partistriden före 1738 års
riksdag en ströskrift, i hvilken han uppmanade
till endräkt. Han uppställdes som regeringspartiets
kandidat till landtmarskalksplatsen vid samma riksdag,
men besegrades vid valet med stor majoritet af Tessin
och blef ej ens insatt i sekreta utskottet. Efter
den olyckliga utgången af ryska kriget funderade
hattarna själfva på att uppställa den foglige P. som
landtmarskalkskandidat vid riksdagen 1742. P. blef då
åter invald i sekreta utskottet och strax därefter
utnämnd till medlem af rådet, i hvilket han dock
ej tog inträde förrän närmare riksdagens slut. Han
verkade ifrigt för en försoning af partierna och
bidrog därigenom att undanrycka de mer hämndlystna
mössorna den väntade definitiva segern öfver deras
motståndare vid samma riksdag. Af konung Fredrik, som
P. stod nära, utsågs han 1743 till rikskansliråd eller
vice president i kansliet. 1731 erhöll han friherr-lig
värdighet. Som vitterhetsidkare förvärfvade P. sig
namn egentligen genom sina öfversättningar af
Moliéres "Qvinnoscholan" (uppf. 1738; tr. 1739)
och af Vergilius’ "Ecloger eller Herdekväden"
(1740), den senare med sträng tillämpning af de
latinska positionsreglerna. I Någre oförgriplig
e reglor, hvilka afsluta sistnämnda tolkning,
framställde han sitt prosodiska system. P:s vittra
skrifter äro omtryckta i Hansellis samling (19:e
delen). - 2. August Fredrik P., sonson till den
förres broder, militär, ämbetsman, f. 3 sept. 1767,
d. 20 apr. 1814 under ett besök i Stockholm, deltog
i 1788-90 års svensk-ryska krig och hade 1796
avancerat till öfverste vid Åbo läns regemente och
generaladjutant. 1803 blef han vice landshöfding i
Åbo och Björneborgs län, deltog i 1807 års krig i
Pommern och blef vid det finska krigets utbrott 1808
chef för den första af den svensk-finska arméns 5
brigader, men utmärkte sig ondast i striden vid Alavo
(17 aug. 1808). Efter
Finlands utrymmande synes P. ha slutit sig
till sträfvandet att skilja detta land från
Sverige. Han trädde i liflig förbindelse med ryska
officerare, och det synes ha varit han, hvilken såsom
H. H. Gripenbergs närmaste man förmådde denne att 25
mars 1809 afsluta den sorgligt ryktbara kapitulationen
i Kalix (se Gripenberg 1), för hvars tillkomst
han sålunda främst bär ansvaret. Efter fredsslutet
kvarstannade P. i Finland, blef 1810 rysk generalmajor
och 1812 ledamot af kejserliga regeringskonseljen
för Finland samt inspektör för finska milisen.
1. S. B. -rn. (L. S.) 2. S. B. (S. C.)
Palmgren, Olof, sektledare. Se Läsare, sp. 231.
Palmgren, Karl Edvard, skolreformator, f. 28 apr. 1840
i Vrigstad, Jönköpings län, d. 7 febr. 1910 i
Stockholm, gjorde sig ett aktadt namn genom införande
af samskolan i Sverige och genom det samband, hvari
han inom skolan satte slöjdundervisningen med den
bokliga bildningen. Efter aflagd studentexamen i Lund
1861 tjänstgjorde P. 1862-72 vid åtskilliga städers
läroverk. Redan i hemmet hade han fått ögonen öppna
för handarbetets betydelse äfven för gossar. 1872
fick han tillfälle att i Mosaiska församlingens
skola i Stockholm införa slöjd (enklare snickeri,
papparbeten, sömnad, tenngjuteri). Efter stora
svårigheter kunde P. slutligen, med understöd af
för undervisning intresserade män och kvinnor,
16 okt. 1876 öppna "Praktiska arbetsskolan för
barn och ungdom", som i början ej kunde disponera
mera än två rum i "Brunkebergs hotell", med 83
barn, uppdelade i lag, hvartdera med två timmars
uteslutande handarbetsundervisning. Redan i denna
lilla skola voro P:s ledande idéer genomförda:
ingen skillnad mellan könen och valfrihet i fråga om
ämnen. Hösten 1877 öppnades en särskild afdelning
för läsämnen och skrifning, hvilken slutligen
(1886) blef ett fullständigt realläroverk för båda
könen med obligatoriskt slöjd- och handarbete. 1891
ändrades läroverkets namn till P a l m-g r e n s k a
samskolan; det är fr. o. m. 1889 fullständigt äfven på
latinlinjen. Läroverket fick 1883 ett statsunderstöd
på 5,000 kr., som numera stigit till 15,980 kr. Det
eger dimissionsrätt för studentexamen (fr. 1888)
och för realskoleexamen (fr. 1908). Våren 1914 hade
samskolan 270 lärjungar. Från och med 1880 förenades
med skolan ett slöjdseminarium. 1912 infördes af
skolan ledda idrottsöfningar. P. utgaf många skrifter,
delvis (se H. Lindegren, "Palmgrenska samskolan 1876
-1901") öfversatta på tyska (Erziehungsfragen i
"Internationale bibliotek fiir pädagogik", 1904),
hvilka i sin mån öfvat inflytande på den allmänna
pedagogiska utvecklingen. P., som 1907 på grund af
försvagad hälsa lämnade samskolan i andra händer,
hade äfven stora förtjänster om den enande unisona
sångens införande och utveckling hos oss samt om
skollokalernas konstnärliga prydande, hvarjämte
han nedlagt ett intensivt arbete på att skapa en
rationell språkundervisning. - Hans dotter Alfhild
Valfrid Matilda P., f. 3 juni 1877 i Stockholm,
lärarinna vid Palmgrenska samskolan 1896-1907, filos,
doktor 1905, e. o. amanuens vid K. biblioteket s. å.,
stadsfullmäktig i Stockholm 1910-11,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
