Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pallantia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1333
Palliot-Palm
1334
gen i historia och geografi vid elementarläroverken. -
P. är känd företrädesvis genom sina af mycken klarhet
och reda utmärkta läroböcker i allmän historia:
Lärobok i medeltidens historia jör elementarläroverken
(1872, 2:a uppl. 1874; förkort, uppl. 1875,
4:e uppl. 1890; omarbetad under titeln "Lärobok i
medeltidens historia för elementarläroverkens högre
klasser" af J. R. Pallin och S. J. Boéthius, 1898;
ny uppl. 1900), Lärobok i Allmänna historien för
elementarläroverkens mellanklasser (1874; ll:e
uppl. 1902), Lärobok i Nya tidens historia för
elementarläroverkens högre klasser (1878; förkort,
uppl. 1879, 6:e uppl., utgifven af S. J. Boéthius
1910), Hufvuddragen af Allmänna historien. Lärobok
för allm. läroverkens mellanklasser (1881;
5:e uppl. utgifven af S. J. Boéthius 1903). -
Hans syster Regina Otto-nie P., f. 8 sept. 1834
i Karlstads landsförsamling, d. 28 maj 1889 i
Stockholm, var från 1868 föreståndarinna för Högre
lärarinneseminarium. Hon utöfvade i denna egenskap
ett ej ringa inflytande på seminariets utveckling
och hade genom sin fina och ädla personlighet en i
hög grad fruktbärande, inverkan på många generationer
af lärarinnor.
Palliot [-iå;], Pierre, fransk boktryckare och
genealog, f. 1608, d. 1698, utgaf bl. a. den af Louvan
Geliot (d. 1641 i Dijon), advokat vid parlamentet i
Bourgogne, författade Indice armo-rial (1635) i en
betydligt tillökad upplaga under titeln La vraye et
parfaite science des armoiries ou Vindice armorial
(2 bd, 1660; faksimileuppl. 1895), en ordbok, som är
ett hufvudarbete inom den heraldiska vetenskapen.
Pallium, lat., täcke, mantel. 1. Romarnas benämning
på grekernas himation (se Dräkt, sp. 926), ett
mantelliknande öfverplagg, som motsvarade romarnas
toga och af män och kvinnor bars öfver kitonen. -
2. En hvit, med 6 svarta kors sirad yllekrage
(se fig.), som ursprungligen i Västerlandet
utgjorde ett af påfvens äretecken, men som
denne sedan 500-talet började of versända till
Västerlandets nyvalda ärkebiskopar såsom tecken
till, att han egde stadfästa dem i deras andliga
ämbetsvärdighet och förläna dem befogenhet att som
hans ställföreträdare utöfva en del af den honom
egentligen tillkommande kyrkliga öfveruppsikten. Så
tidigast i Gallien. Redan på 800-talet betraktades
det såsom alla ärkebiskopars plikt att hos påfven
begära pallium, innan de öfvertogo sitt ämbetes
rättigheter och åligganden. Allt fortfarande är för
ärkebiskoparna besittningen af palliet, hvilket skall
begäras af påfven och erhålles mot betalning efter
fastställd taxa, villkoret för utöfvandet af jura
ordinis och för sammankallandet af synoder. Det är
bundet vid metropolitansätet, användes endast i kyrka
vid högtidliga pontifikalförrättningar och följer
sin bärare i graf ven. - 3. Anat. Se H j ä r-nan,
sp. 830. - 4. Teol. P. c or por a le. Se Corporale.
2. H. W. T. (B. M. E.)
Pallkrans, skpsb. Se Gångspel. Pall Mall [pe’l me’l;
af it. palla, boll, kula, och
maglio, klubba], en i en af de finaste delarna
af London belägen gata, hvarest fordom det
krocket-liknande mailspelet idkades. Namnet är
fäst äfven vid platser i Lyon, Utrecht, Altona
m. fl. städer. Jfr P é l e - m é l e.
Pall Mall gazette [perl me’1 g9se’t], en aftontidning,
som uppsattes i London 1865. Från 1877 öfvergick den
från liberal till radikal och gjorde sig ryktbar genom
åtskilliga sensationsartiklar. 1892 bytte den ånyo
egare och drifver nu en mo-derat-konservativ politik.
Palloda. Se B er l a d.
Pallor, myt. Se Fobos och Mars, myt.
Pallotti [-å’-], Vincenzo. Se Pallottiner.
Pallottiner (lat. Pia Societas Missionum,
förk. P. S. M.), en 1835 stiftad
romersk-katolsk kongre-gation för inre och
yttre mission. Grundläggaren, Vincenzo Pallotti
(1795-1850), är f. n. under kano-nisationsprocess för
beatificering. Kongregationens statuter ha definitivt
fastställts af Pius X 1909. Den består af sekulära
präster och lekmannabröder och har kongregationernas
lösare form och "enkla" löfte, som dock efter 3 år
blir bindande för lifvet för prästerna, hvaremot
lekmännen blott aflägga löfte på viss tid om kyskhet;
de senare förrätta husliga arbeten och medverka
vid undervisning och hednamission. Först verkade
pallottinerna i Italien som folkmissionärer och
exercitieledare, men utbredde sig småningom öfver
England, norra och södra Amerika och Tyskland med
Kamerun (centralhus i Limburg). Största framgången
ha de haft under Pius X. De verka nu mest genom
hednamission och själavård för utvandrare. 1910 voro
de omkr. 500 i 55 sammanslutningar. En kvinnlig gren,
pallottinerinnor 1. katolska apostolatets systrar,
som har franciskan-tertiariernas regel, är verksam i
Italien, Tyskland (med Kamerun) och Nord-Amerika. Jfr
L. Nider-berger, "V. Pallotti" (1900), och Heimbucher,
"Orden und kongregationen" (2:a uppl., III, 1907).
Hj. H-t
Pallring, sjöv. Se B r å s p e l och Gångspel.
Pallsprängning, tekn., nedsprängning af en jämn af
sats vid gruf brytning (se d. o.).
Palm, bot. Se Palmer.
Palm, ett längdmått. Se P a l m u s.
Palm, Gustaf Vilhelm, målare, f. 14 mars 1810 på
Herrelöf vid Kristianstad, d. 20 sept. 1890, blef 1828
elev vid akademien i Stockholm, började 1831 utställa
små landskap, gjorde 1833 en studieresa till Norge
och utgaf 1837 två häften litograferade Croquier efter
naturen. För att söka bot för en ögonsjukdom reste han
1837 till Berlin, fortsatte med ett litet understöd
hemifrån resan söderut, genom Ungern, Wien, Venezia
till Rom, dit han anlände sommaren 1840. Där gjorde
han stora framsteg och fick afsättning för sina taflor
- flera af dem såldes till Ryssland, England och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
